Doftande vandring utanför El Rompido

Närmare bekantskap med sötdoftande vit ginst utanför El Rompido.

Storslagna vandringar är närmast synonymt med hisnande vyer. Dags att revidera denna syn. Vandringar är sinnesupplevelser och dofter kan även de vara storslagna. Dofter kan man inte blunda för, dofter kan inte undgås, dofter förför. Denna vandring blir jag nästan rusig av doftupplevelserna.

Denna lätt regniga marsdag befinner vi oss i naturreservat utanför El Rompido på Costa del Luz nära den portugisiska gränsen. Naturreservatet har det klatschiga namnet Paraje natural Marismas del rio Piedras y Flecha del Rompido (nu okej att andas in igen).

Reservatet består av våtmarker och pinjeträd så långt ögat når. Alldeles bredvid ringlar floden Rio Piedras som flyter ut i Atlanten strax utanför El Rompido. Här trivs trutar av olika slag, styltlöpare, hägrar, spov. Många fåglar gömmer sig djupt i buskarna undan regnet – de kan ju näppeligen vara skygga för oss.

Regnet duggar lätt även då vi passerar musselodlingar nära floden. Sedan upphör regnet, solen skiner och det blir varmare. Det är bra, inte minst för dofterna. Kombinationen fukt och värme kramar himmelska dofter ur kryddväxter.

Nog är det gul ginst som är så vacker in i minsta detalj?

Kaskader av dofter

Bland pinjeträden närmar vi oss en solvarm gulskimrande ginst. I solen lyser kaktusfikonen på kaktusarna närmare eldrött, och bredvid luktar det återigen sötaktigt. En blommande vit ginst förstås. Inte långt därifrån vajar buskar med stora vita blommor och lysande röda prickar i mitten, ladanumcistros.

I detta doftparadis med gott om gömställen i såväl träd som buskar trivs uppenbarligen fåglarna vars kvitter förhöjer naturupplevelsen. På ett ögonblick flockas svalor runt oss, men minst blyga är blåskatorna, även om de inte är de mest skönt sjungande. De sneglar nyfiket på oss innan de flyger sin kos.

Medan vi studerar någon sort solvända, narcisser och orkidéer med det ovanliga namnet brun ofrys nås vi av en alldeles ljuvlig doft vi känner igen. Vi tittar oss omkring och till slut hittar vi källan bakom denna förföriska doft. Humörhöjande är den blå blommande solvarma lavendeln, parat med den intill blommande rosmarinen. I detta doftmoln dröjer vi en stund. Blundande.

Lavendels doft är oemotståndlig.

En fin liten orkidé, kanske en praktofrys, förgyller vandringen.

Inne i El Rompido går vi längs flodstranden. Från bryggan ser vi mängder av krabbor i  sanden. Även ett antal små båtar ligger på torra land, i högst varierande skick. Trutar flyger runt och tar en vilopaus på stranden. Det doftar hav.

Vilken är din bästa doftupplevelse ute i naturen?

Havsdofter på flodstranden i El Rompido.

Vandringsfakta

Längd: 14 km
Höjdskillnader: Obetydliga
Tid: Beror helt på hur mycket tid man ägnar sig åt att lukta på blommor.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Text: Eyal
Bild: Kerstin