Rondas mäktiga stup värt en vandring

Guadalevín-floden kastar sig ner i el Tajo i Ronda. Mäktig upplevelse att stå bredvid på en lerig stig efter stormen Emmas härjningar

Det är lätt att falla för denna vitbländande stad. Å ena sidan fullspäckad med kulturella minnesmärken och stadskänsla. Å andra sidan förvånande lätt att lämna staden och vandra ute i naturen med betagande utsikter över den berömda ravinen el Tajo och den andalusiska landsbygden.

Förvisso är det förvånande lätt att sig från Ronda och utforska dess lantliga omgivning, men för allt i världen ta inte fåglvägen från Puente Nuevo (Nya bron). Det finns en betydligt skonsammare väg till ravinen. Passera denna drygt 200 år gamla “nya” bro (från Plaza de Espana hållet) och sväng till höger in på den första gatan. Snart är du på Plaza Maria Auxiliadora och där är stigen markerad (och vandringen kan du följa på vår Wikilocprofil).

Det är en dag efter stormen Emma i början av mars 2018. På väg från Plaza Maria Auxiliadora ser vi tydliga spår efter stormens härjningar – vattenpussar, trädgrenar på marken och på sina håll blöt lermark som ingen vill fastna i. Framme vid en markerad utkiksplats uppenbarar sig Puente Nuevo-bron, el Tajo-ravinen och Guadalevín-floden från en ny och och ännu mäktigare vinkel.

Här spelar mig den mänskliga naturen ett spratt: mycket vill ha mer – komma närmare vattenfallet rakt under bron.

Den berömda ravinen el Tajo trollbinder. Denna mäktiga utsikt ingår i vandringen.

Med skälvande steg går vi två svindelkänsliga på en smal stig. Till vänster ruvar ett bråddjup och till höger en bergsklippa som det rinner vatten från. Vi går fram till ett ställe där marken genom regnet blivit alltför porös och hal för att kännas trygg denna dag. Ändå är vi nästan ända fram vid vattenfallets pulsåder. Vi kan se, höra och känna vattenfallet. El Tajo trollbinder i all dess närgångna läskighet.

Innan det helt svindlar för ögonen vänder vi. Ett utdraget ögonblick senare har vi säker mark under fötterna, närmare bestämt stenlagd stig. Ravinen, klippan och Ronda fortsätter att synas på betryggande avstånd.

Rätt omedelbart befinner vi oss i Rondas lantliga omgivningar. Mandelträden är nästan överblommade, men enstaka exemplar av dessa fagra blommor dröjer kvar med sina skira nyanser. På marken vilar fjolårets mandlar.

Vandring genom olivlundar med Rondas klippa i blickfånget.

Åkerringblommor lyser gult och blå irisar sticker ut bland gröna fält, oliv- och valnötsträd. Gamla valnötter ligger på marken.

Du som följer våra vandringar på Wikiloc ska veta att stormen och det myckna regnandet har tvingat oss att improvisera en delvis annan väg än den markerade vandringsvägen. En stig längs floden gick inte att följa, med mindre än att trampa i strömt vatten. I stället tar vi en liten omväg, över en avspärrad bilbro, som är fylld av träd och annat bråte.

Överraskande möte med gamar

Efter en uppstigning är vi i utkanten av Ronda. Det omväxlande landskapet som vi nyss har  vandrat i ligger för våra fötter. Men det är uppåt som det händer saker. Rovfåglar dyker upp, svävar över våra huvuden och tar några enstaka vingtag. Gåsgamar, örnar, enstaka falkar (de har en säregen flygstil). Ett tiotal på samma gång och så många har vi aldrig sett samtidigt förr.

Den här vandringen har börjat med en vattenfall-konsert och slutar med ett gam-crescendo.

Har du varit med om en spektakulär stadsnära vandring?

Valnötter på marken. Ibland bor skönhet i det lilla.

Vandringsfakta

Längd: 7 km
Höjdskillnader: ca +/-  350
Tid: ca 1 timme 45 minuter
Karta och detaljer finns på På Upptäcktsfärds profil på Wikiloc.

Text: Eyal
Bild: Kerstin