Världens godaste ost?

Payoyo. Andalusisk getost som har tagit oss med storm med dess distinka, syrliga och ändå nötaktiga smak.

De som känner oss väl känner till vår faiblesse för god ost. Om hela sanningen ska fram så är ordet last mer korrekt. Vi gör gärna en omväg för att komma en god ost på spåren. När vi skulle från pittoreska vita andalusiska byn Zahara till Grazalema fanns kännedom om Payoyo någonstans i vårt bakhuvud.

Payoyo är mångfaldigt prisbelönt getost av mjölken från getter av rasen “Cabra Payoya” som bevistar Sierra de Cadiz berg. Vi fick upp ögonen för osten efter ett tips i Neue Zürcher Zeitung och tänkte att ost som omhuldas av ostälskande folk som schweizarna borde testas.

Men vi var kraftigt försenade efter hisnande möten med rovfåglar – därom skriver vi de närmaste dagarna. Vi var ivriga att hinna med en upptäcktsfärd i Grazalema och se om byn är lika pittoresk och vit som Zahara före skymningen.

Det är inte läge för en omväg.

Rätt som det är snubblar vi över en stor skylt bland betesmark med getter: Payoyo.

Första tanke: Vilken osannolikt tur. Andra tanken: Så mycket tur kan vi inte ha att gårdsbutiken är öppen sent på en söndagseftermiddag. Det finns inga bilar på parkeringen. Ett tecken gott som något.

Titta, dörren står på glänt! Tack Payoyo för att ni håller er gårdsbutik öppen även denna sena söndagseftermiddag.

Fel, fel, fel. Butiken är öppen och efter en liten väntan även bemannad. Vill ni smaka lite av varje? undrar den blida unga, vitklädda expediten.

I nästa ögonblick förnimmer vi en av världens godaste ostar i munnen. Distinkt, syrligt och ändå nötaktigt runt. Om inte världens bästa så åtminstone en av stolta Andalusiens godaste ostar.

Sådana frestelser är det svårt att motstå. Trots att vi bor på hotell utan kylskåp köpte vi en bit lagrad Payoyo (längst till vänster).

Text: Eyal
Bild: Kerstin