Vandring i Valldemossa på svindlande stigar

Stig på berg med havsutsikt

Milsvid havsutsikt på vår vandring på ärkehertigens stig.

De högresta klipporna på vår vandring ovanför Valldemossa får oss att kippa efter andan. Inte bara för de storslagna vyerna över Palmabukten och Deia. Den svindlande fallhöjden kan förmå vem som helst att känna sig liten och ödmjuk. Precis som en mäktig naturupplevelse ska göra.

Först en vädjan. Var rädd om dig. Vid dåligt väder och speciellt dimma sätt dig på ett mysigt fik i Valldemossa och skona ditt liv. Många vandrare har irrat bort sig i de branta klipporna högt över havet, några har aldrig återvänt hem. Det är outsägligt sorgligt, men föga förvånande. Till följd av markägarnas motstånd är vandringsstigarna delvis dåligt markerade. När dimman ligger tät kan vem som helst råka gå fel vid de livsfarliga stupen.

Vandringsstig vid klippor och stuo i dimma.

Hög fallhöjd. Vandring på klipporna i dimma manar till försiktighet.

Men om vädret är bra. Vandra och njut av livet. Vandra för att det är storslaget. Stående högt upp på kammen vid klipporna med den storslagna, milsvida utsikten och bottenlösa avgrunden infinner sig osökt känslan av att vara en liten myra i naturens vidunderliga kosmos.

 

Vandringsvägen till härligheten

Det gäller bara att hitta dit upp till kammen trots brist på markering nere i Valldemossa. Du hittar karta och detaljerad vägbeskrivning i faktarutan nedan. I stora delar följer vi Camí de S’Arxiduc. Denna Camí de S’Arxiduc eller Ärkehertigens väg är kallad efter Ludvig Salvator av Habsburg, kusin till kejsar Franz Joseph av Österrike. Vi inleder dock med en lång och brant backe upp från Valldemossa som ger gott om tid – en dryg timme – att ta in olivträden, stenmurarna och skogen av stenekar. Kämpande med andhämtningen lär även du märka drivorna av ekollon på marken.

Hus och träd i dal.

Bildskön omgivning utanför Valldemossa.

 

Uppiggande tankar

En tanke som muntrar upp oss under den sugande uppförsbacken är den väntande utsikten. När inte ens den hjälper tänker vi på picknicken och den söta avslutningen.

Så småningom når vi Refugio de son Moragues. Stigen blir mindre brant, men fortsätter obönhörligen uppåt. Efter en timme är vi genomsvettiga upp vid kammen, benen är rätt möra. Denna havsutsikt har vi kämpat för i över en timme. Åt ena hållet Palmabukten, åt andra hållet västra kusten med bland annat lilla pärlan Deia. ”Denna havsutsikt har vi kämpat för i över en timme.”Det är just här på denna stenlagda stig som ärkehertigen lät bygga man vill befinna sig i. Men nåde de svindelkänsliga! Tidvis öppnar sig rejäla stup på sidan. Det är dock inte värre än att det går att vandra en bit ifrån, och stigen i sig är dessutom bred.

Här finns det gott om stenar att sätta sig för att begrunda utsikten över en härlig bit mat. Härifrån kan man gå ner till Deia eller, som vi, fortsätta mot Valldemossa.

Det blir en annan stenekskog att gå ner genom. På slutet öppnar sig en fin utsikt över Valldemossa. Har du inte hunnit fika så är det bara att slå sig ner på en skön sten med utsikt.

Kaffepaus på sten med utsikt över berg och Valldemossa.

Fikapaus med utsikt över Valldemossa.


Vandringsfakta:

Start- och slutpunkt: Centrala Valldemosa
Längd: ca 12 km
Höjdskillnad: ca +/-550m

Karta och beskrivning:

Karta över vår vandring.

Karta över vår vandring. Orange beskriver vår väg.

Från huvudgatan tar du Carrer na Mas uppåt, svänger sedan direkt höger in på Carrer son Gual som sedan fortsätter in på Carrer Lluis Vives och därefter Carrer Xesc Fortteza. Efter sista huset på vänster sida finns en grusväg snett upp mot vänster. Där finns (eller fanns i alla fall) en skylt där det står Finca Publica de son Moragues. Följ grusvägen som går in under stenekarna och som leder uppåt. Och när du väl nått Finca Publica finns information och tydligare markeringar av vandringarna. Vi följde den vandring som kallas Camí de S’Arxiduc – ända tills skyltningen av den upphör. Därefter följde vi skyltarna nedåt mot Valldemossa.

Läs mer: Du hittar fler vandringsbeskrivningar från Mallorca i vår vandringsguide.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

4 svar

  1. Sara skriver:

    Vad fint det ser ut!! Bra att ni lyckades kämpa er upp för den kämpiga backen! Så fort man får belöningen är allt hårt arbete snabbt glömt! Man kan uppskatta naturen mer om man har käpat för det tycker jag!

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hej Sara! Backen är dryg, men belöningen bra. Ett litet tips är att fixa gosaker i ett konditori i Valldemossa som sen kan avnjutas tillsammans med utsikten när man kämpat sig upp. Konditorier finns det gott om.

  2. Ditte skriver:

    I Valdemossa har jag varit många gånger och bara gjort kortare vandringar .( Vi hade vänner som hade hus i närheten)
    En rejäl höjdskillnad var det verkligen under er vandring och belöningen kom ju och på olika sätt.
    Kändes nästan som om jag vandrad emed er när jag läste och såg de fina bilderna.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hej Ditte! Vad kul att beskrivningen kunde skapa inspiration. Det är exakt det vi eftersträvar när vi delar med oss av våra vandringar. Såväl korta som långa vandringar har sin tjusning. Huvudsaken är att man kommer ut och kan njuta av naturen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.