På längdåkningstur i Reit im Winkl

Skidåkare utanför kapell i Alperna.

Bländande skidupplevelse på Hemmersuppenalm ovanför Reit im Winkl.

Gulliga bayerska byn Reit im Winkl är som gjord för längsskidentusiaster: stort urval av spår både direkt i dalen och på högre höjd. För att inte tala om restauranger vars portioner förmår mätta den hungrigaste skidåkare.

Tankarna fladdrade i väg under vandringen bland blommande mandelträd i morse. Då tänkte jag på vad vi gjorde i februari månad när vi fortfarande levde våra inbundna och ibland stressiga liv: vi åkte på weekend med längdskidåkning i Alperna.

Jag minns hur vi diskuterade val av skidort vid köksbordet. Tillgången på snö var helt avgörande förstås. Vi fantiserade om att glida fram i perfekta längdspår med alptoppar och snöklädda träd i fonden. Väl medvetna om att vissa skidorter hade haft det lite kärvt med snöandet under senare år kollade vi statistiken över snödjupet den tiden vi tänkte åka – i slutet av februari.

 

Reit im Winkl stack ut

Av alla skidorter i vår jämförelse gick den kända tyska skidorten nära den österrikiska gränsen Reit im Winkl segrande ur striden. Orten var så gott som snösäker. Det förhållandevis nära avståndet till München på uppemot tre timmar gjorde inte saken sämre. Vi skulle få gott om tid för skidåkning.

Verkligheten bryr sig sällan om våra fantasier. I Reit im Winkl mötte vi en strålande vår. Snö? Inte en snöfläck så långt ögat nådde.

Skidstadion i Reit im Wimkl, en gräsklädd kulle.

Lite ont om snö under vårt besök vid skidstadion i Reit im Winkl, men perfekt för vårliga vandringar.

Den tänkta eftermiddagsturen på skidor på ängarna runt byn fick bli en stilla promenad runt byn i vårsolen. Längs de stigar som normalt utgör längdspår. Surt, sa räven.

 

Varligt i spåren

Dagen efter tog vi skidbussen och sedan liften till Winklmoos Alm. Denna uppemot 45 minuters transfer till hög höjd betyder snö. De flesta åker slalom, men det finns tillräckligt med preparerade spår för en dag i vårt sakta mak på tvären.

Saktfärdigheten är för övrigt livräddande. I skogen hamnade vi i en isig och kurvig utförslöpa utan ände. Hjärtat åkte några gånger upp halsgropen innan vi fick plana spår under fötterna.

 

Blixtvisit i Österrike

Spåren ledde oss också in på en snabbvisit i Österrike, där vi tog en välbehövlig vilopaus i solen. Tillbaka i Tyskland återfick vi aptiten och slog oss ned vid en stor uteservering till ett bergsgasthaus med utsikt över delar av utförsåkningsområdet. Det var fullt med folk och stämningen var familjär. Vi pratade med det tyska paret som satt vid samma långbord. De rekommenderade köttgrytan, och det hade de helt rätt i.

Skidåkare med skidor på axeln på barmark.

Vilopaus i Österrike. Men på väg dit var det faktiskt gott om snö och hyggliga spår.

 

Oförglömlig skidåkning

Den andra dagen i spåren blir oförglömlig. Reit im Winkl, alla gamla försyndelser må vara förlåtna! Vi tog minibussen upp till skidområdet Hemmersuppen-Alm. Slingan på runt en mil hade perfekta spår med utsikt som påminde om våra fantasier: snöklädda träd, majestätiska alper runt om och soliga backar.

Vi åkte som besatta – tre varv. Tog bara en kort paus för att fylla på med lite vatten och energi. Till slut ramlade vi ner på en uteservering i solen och delade träbänk med ett par oerhört trevliga tyskar. Efter långlunchen kändes det som vi hade känt varandra halva livet.

Portion Schweinehaxe med potatis.

Schweinehaxe i solen. Bayersk skidåkarlunch som garanterar efterlunchen-koma.

 

Sista dagen, avresedagen, velade vi. Skulle vi åka skidor och stressa tillbaka för att hinna med bussen? Vi vandrade. Berget vi besteg var soligt, snöfritt och hade en lång sugande uppförsbacke. Belöningen blev vårblommor och sagolik utsikt över Reit im Winkl och resten av dalen.

Promenad på stig i bergen.

Sista dagen valde vi en bergsvandring i vårsolen i stället för skidåkning.


Saker som påverkade upplevelsen:

  • + Mat: Gigantiska portioner. Testa Schweinehaxe i solen (en halv portion mättar en armé).
  • + Jätteutbud av vandringskor i en av sportaffärerna.
  • + Gullig liten ort med hyggligt serviceutbud.
  • – Dåligt boende. Semesterlägenheten var minimal, sämre än beskrivningen. Tur att det bara handlade om en helg.

Resefakta

Flyg till München och därifrån tåg och slutligen buss till Reit im Winkl. Tar 2,5-3 timmar. Se till att köpa en Bayern-ticket, den gäller hela dagen på tåg och buss och kostar 32 Euro för två personer. Fungerar efter klockan nio på förmiddagen på vardagar och hela lördagar och söndagar. Vi hyrde lägenhet som vi hittade via turistbyrån.

Längdspår i dalen: 49 km klassiska spår, 39 km skatespår.
Längdspår på högre höjd vid Winklmoos-Alm och Hemmersuppenalm: 32 km klassiska spår, 28 km skatespår.

Liftpris, tur och retur från bussen (gratis med Reit im Winkl inklusive Card som ingår i den kurtaxa som måste betalas) upp till Winklmoos-Alm för vuxen 2018: 18 euro
Busstransfer (minibuss) till Hemmersuppenalm, vuxen 2018: 6 euro för enkel färd.

Mer information: Längdåkning i Reit im Winkl


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

2 svar

  1. Sara skriver:

    Vilken fantastisk upplevelse, både vårig vandring och vintrig skidåkning! Den sista bilden är verkligen fantastisk, vilken otrolig utsikt ni hade där!

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hej Sara! Det var verkligen en omväxlande resa trots att den var så kort. Och vandringen i den underbara omgivningen gav mersmak.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.