Vi övervintrar gärna i Alcudia
Vi älskar hav. Vi älskar berg. Och vi gillar att röra på oss och äta gott. Alcudia har allt detta plus service året om. När charterturisterna återvänder hem i november förvandlas Alcudiabukten till en stilla strand perfekt för långa promenader.
Kära Alcudia, förlåt!
Förlåt för att inte hade vett att falla för dig pladask med det samma. Tvärtom. Första reaktionen var fy, så många turister, så varmt! Inte konstigt om du blev djupt sårad, men det fanns några förmildrande omständigheter som kan förklara fadäsen. Vi gjorde vårt första nedslag vid Alcudias milslånga bukt en varm majdag. Redan så tidigt på säsongen var det översvämmat med strandkaféer, barer, turistaktiviteter, musik. Framförallt alla dessa, rödflammiga, flabbade turister. Vi drog, inte i genomtänkt protest, utan för att undvika klåda och värmeslag.
Ändå kom vi senare tillbaka för en veckas semester. Men så fort tillfälle gavs hyrde vi en bil och drog därifrån på olika utflykter. Då fick vi upp ögonen för grannorten Port de Pollenca som charmade oss totalt för sin lågmälda strandpromenad. Förlåt så mycket!
Nästa gång på Mallorca stannade vi alltså i Port de Pollenca. Inget ont ont om denna lilla ort, men med handen på hjärtat ska medges att detta var ett misstag. Havet är förvisso nära och badbart, men utbudet av trevliga bergsvandringar på gångavstånd är begränsat. Så denna gång gick pendelrörelsen åt andra hållet, vi drog till Port d’Alcudia och dess omgivande berg var och varannan dag.
Den fjärde gången blev det Port d’Alcudia för tre månader med början i oktober. Vi njöt av av lugnet, så snart värmen och charterturisterna försvann. Då ömsade den milslånga stranden med turister och dignande turistutbud skinn till en stilla strand perfekt för stilla långpromenader. Och när vi kände för en bergsvandring fanns det bergstoppen av Talaia d’Alcudia, med en mängd olika stigar och utvikningar på väg dit. Vid något tillfälle blev det ett stopp på en paradisstrand (Platja des Coll Baix), en annan gång ett museibesök (Museo Sa Bassa Blanca). Inte sällan avslutar vi rundvandringen med ett dopp i en liten vik utan en människa i sikte. Sådana ögonblick känns milt sagt minnesvärda. Givetvis är den vidöppna utsikten från berget – inte bara från toppen – över de dramatiska klipporna och Medelhavet outsäglig. Något som skänker livet en intensitet och tillfredsställelse.
På vintern är turistfällorna stängda för säsongen och det är lätt att hitta bra restauranger. Flera av de året runt öppna restaurangerna är både bra och prisvärda. Tack vare lokalbefolkningen och en liten skara övervintrande turister finns det året om öppna livsmedelsbutiker och annan service. Skulle något fattas ligger staden Alcudia runt en kvart bort till fots från centrala Port d’Alcudia.
Och känner du dig uttråkad någon dag – förlåt, Alcudia! – är det bara att ta hyrbilen eller bussen och göra en utflykt. Det har vi gjort många gånger. Men vi återvänder alltid till Alcudia.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Vilken fint skriven kärleksförklaring till Alcudia! Får en att vilja flytta dit på en gång!! Och vilka otroliga bilder, tänk att få uppleva den otroliga naturen dagligen! En gnutta avundsjuk måste erkännas…
Hej Sara! Alcudia passar oss bra med sina vandringsmöjligheter och behagliga vinterväder. Även om det just idag både regnar och blåser – och snöar i bergen sägs det.