Oförglömlig cykeltur runt Neusiedlersjön

av PåUpptäcktsfärd · 2026-08-30

Denna magiska solnedgång vid Neusiedlersjön är en del av en oförglömlig och lång cykeltur runt sjön.

Vill du vara med om en oförglömlig naturupplevelse på cykel? Var redo för en lång tur med mycket kul runt Neusiedlersjön i Österrike. Allt från båtfärd till gulliga gamla staden Rust, kulturlandskap med oändliga vinrankor och en magisk solnedgång vid sjön.

Morgondopp och båtfärd

Medan vi väntar på färjan till Mörbisch, som går direkt från campingen utanför Illmitz, passar vi på och tar ett uppfriskande dopp vid campingens badplats.

Vilken bra start på dagen!

Färden på Neusiedlersjöns glimrande vatten tar runt 20 minuter så det gäller att njuta av varje minut ombord på cykelfärjans blå soldäck. Enligt Wikipedia är sjöns totala yta ungefär 315 kvadratkilometer varav 240 kvadratkilometer ligger i Österrike och resten i Ungern. Ändå är det Österrikes största sjö.

I väntan på båtens avgång laddar Eyal med ett dopp i Neusiedlersjön.

Nu stundar en skön stund på sjön.

Den paneuropeiska picknicken

Medan skrattmåsarna flyger och skriar över våra huvuden riktar vi blicken mot historiska marker – den så kallade paneuropeiska picknicken. Den paneuropeiska picknicken var enligt SVT nyheter “en fredsdemonstration som hölls den 19 augusti 1989 nära staden Sopron vid gränsen mellan Ungern och Österrike. Den kom att spela en avgörande roll för kalla krigets slut och järnridåns fall.” Under picknicken hölls gränsövergången öppen under tre timmar och några hundra östtyska medborgare passade på att fly till väst.

Slut på historielektionen och framme i Mörbisch am See.

Vattnet glittrar i solen och på andra sidan syns Ungern, där den paneuropeiska picknicken ägde rum till höger om båten.

Rust – storkarnas stad

Kusten längs Neusiedlersjön är strösslad med gamla småstäder och byar. Man ska inte lägga alla ägg i samma korg, sägs det, men vi gör precis tvärtom och bestämmer oss för att stanna i en enda småstad som sägs vara den gulligaste och har storkbon på hustaken. Är storkarna i Rust på riktigt?

Det måste vi ta reda på!

Cykelvägen till Rust går längs vassområden och böljande kullar med vinodlingar ända ner till dalen vi cyklar i och tar emot den sköna fartvinden. Du kan läsa mer om vårt besök i Rust här (länk kommer när inlägget är publicerat).

Mysig stämning i Rusts medeltida centrum.

Här bor en stork på var och varannan skorsten.

Galen tur?

Vår cykeltur skulle gå på dryga sju mil. Trots att vi har cyklat oavbrutet sedan vi lämnat Rust återstår runt fyra mil. Klockan är snart sex. Vi brukar inte cykla så långa sträckor och i dag råder sommarvärme.

Vi tar en bensträckare på en bänk under en skuggande tältduk och tänker efter. Har vi tagit oss vatten över huvudet? Borde vi inte åtminstone ha hyrt elcyklar?

Kanske, men vi är ett team och tillsammans ska vi göra något bra av det här.

En andhämtningspaus i det gröna.

Ännu en paus, och nu verkar Eyal ganska så trött. Eller hur?

Pärlband av vinbyar

Vi vill komma fram före midnatt så något stopp är det inte tal om. Vi cyklar i ett sträck. Men vi förnimmer allt som kommer vår väg.

Kulturlandskap med åkrar och vinodlingar präglar inte bara landskapet, utan även kulturen i pärlbandet av vinbyar vi cyklar genom. Vi passerar bland annat Donnerskirchen, Purbach am Neusiedler See och Jois. Varenda by har vinkällare, varenda by har vingårdar och denna söndag har varenda by en slags vinfest med glada miner och uppslupna byinvånare.

Genom ännu mer kulturlandskap med fågelläten, flygande storkar på en åker, ljumma vindar och böljande vass.

I somliga byar sjunger en kör och traditionell musik spelas med blåsinstrument.

Någonstans passerar ett regionalt tåg. Någonting pågår hela tiden medan våra trötta fötter obönhörligen trampar på.

Vi laddar upp med lite mat i en av byarna längs vägen. Skönt!

Naturens stund stundar!

Klockan halv nio inträffar något som förändrar allting; värmen är borta och luften är avgjort svalare; det skarpa solljuset har också försvunnit. Idel trolskt kvällsljus.

Även människorna är knappt förekommande. Nu är naturens, fåglarnas, cikadornas stund kommen. Då hejdar vi oss trots allt.

På ett fält betar brunvita kor, tyst och målinriktat. En svärm med tusentals och åter tusentals starar lyfter från marken och flyger upp över fältet med korna i en drak-liknande formation. Allt sker så fort, men vi vet precis vad vi ser: svart sol heter det. Stararnas sätt att samla ihop sig för att försvara sig mot jagande rovfåglar. Här är den: en blå kärrhök. Den är stararna hack i häl. Allt är så nära, vi tittar med uppspärrade ögon förnimmer vingslagen av tusentals och åter tusentals små starvingar och hör fåglarnas oupphörliga tjattrande läte och precis då, när stararna tycks komma undan kärrhöken sänker sig solen i Neusiedlersjön och himlen och sjön skimrar flerfärgat.

Nästan samtidigt jagar biätaren varandra eller bin eller så kanske leker de och i varje fall flyger de ett stycke och stannar sedan till som för att ge oss en chans att förbluffas över deras färgsprakande fjäderdräkter med inslag av blått, rödbrunt, gult, turkost och brunt. Några vackrare fåglar har vi inte sett.

Nu börjar magin med solnedgångsljuset.

Luften är full av starar.

Dessa tusentals och åter tusentals starar flyger så nära oss att vi nästan känner vinddraget från deras små vingar.

Eyal är trollbunden av magin.

Vita saltsjöar

I denna stund ångrar vi inte denna långa cykeltur och märkligt nog, i varje fall just här och just nu känner vi inte längre någon trötthet över huvud taget. Den är borta. Och den sträcka som är kvar njuter vi av i lugnt mak, för det är inte varje dag vi cyklar ute i naturen i nattens sparsmakade ljus. Och det är inte varje natt som vi lyssnar på nattens läte, på de nattaktiva djurens ljud. Och det är inte varje natt som vi cyklar vid en saltsjö vars salt bildar ett vitt täcke som bryter bjärt mot dunklet.

Innan vi vet av det är vi återbördade till Illmitz, där vi vaknade på morgonen innan vi gav oss av på turen helt ovetande om hur den här turen skulle sluta. Nu vet vi det. Och nog kommer vi att minnas turen. För alltid.

Saltsjön efter solnedgången.

Det vita i den delvis uttorkade sjön är salt.

Fakta om turen

Vi har ingen karta på vår profil på Wikiloc över cykelturen. Vi följde den markerade cykeltleden runt Neusiedlersjön, B10. Det vill säga vi följde den ”korta” versionen som tar cykelfärjan mellan Illmitz och Mörbisch snarare än att cykla runt den sydligaste delen av sjön (som till stora delar ligger i Ungern). Det bör handla om 7-8 mil. Information och karta för B10 hittar du på Burgenlands hemsida.