På jakt efter Europas tyngsta fågel – stortrapp
Eyal på jakt efter Europas tyngsta flygande och rätt skygga fågel – stortrapp.
Hur stor är chansen att du skulle cykla genom två länder i kväljande värme i nio timmar för att försöka få syn på en skygg fågel? Vi är galna nog för att göra det. Dessutom lyckades vi över förväntan. Läs våra tips så att även du ska kunna få se stortrapp!
Oförglömlig upplevelse i Burgenland
Knölsvanen är Sveriges tyngsta fågel. Den väger 12 kilo. Stortrappen väger 16-18 kilo (hanarna). Det är inte “bara” några extra kilo det hela går ut på. I fåglarnas värld är 4 kilo mycket. Stortrapp är världens tyngsta flygande fågel, den lever i de få i världen kvarvarande stäppmarkerna – lite som öken med gräs – och är starkt hotad. Dessutom skygg och därför svår att få korn på.
Blunda här
Facit: Vi såg stortrappen! Det blev en mycket häftigare upplevelse än vi kunnat föreställa oss och snart kommer du att få reda på varför. Jag ska även berätta vad mer vi såg som gjorde att vår hotellchef blev så avundsjuk på oss.
Bara så du vet är vi i Burgenland. Har du hört talas om Burgenland förut? Inte jag. Det som är viktigt att känna till är att detta är ett förbundsland som ligger i östra Österrike och området vi kommer att spendera en hel del tid i under dagen gränsar till Ungern. Hela Burgenland tillhörde faktiskt fram till 1900-talet Kungariket Ungern. Nu är historielektionen slut.
Praktiskt med cykel
Som du säkert har listat ut kommer vi i dag att röra oss över stora områden, 9 mil för att vara exakt. Att vandra runt som vi brukar är det inte tal om. Bil är ett tänkbart alternativ, men då missar du kanske det finaste: naturen. För de finaste vägarna vi cyklat på är tillgängliga endast för cyklister och vandrare.
Vi trampade på helt vanliga cyklar. Vi kände till att sträckan huvudsakligen är platt och lättcyklad. Men med handen på hjärtat kändes 9 mil mycket och vi var rätt slut när vi sent om kvällen stupade i säng. En elcykel kan alltså vara ett smart alternativ.
Vidsträckt stäpplandskap och lättcyklat.
Informationscentret i Illmitz
Nu har vi hämtat våra hyrcyklar och tagit oss till Informationscentret för nationalparken Neusiedler See – Seewinkel i Illmitz. Vi är här för att fiska efter tips som kan öka vår chans att hitta stortrappen. Vi får platsen lite svepande utpekad på en karta. Och ett förbehåll: chansen att ni kommer att se stortrappen är liten. Ingenting vi inte redan visste.
Nu kör vi!
Vill du slippa uppfinna hjulet två gånger? Du kan se var vi cyklade och följa vår rutt, om du vill. Du hittar vår digitala karta över cykelturen på vår profil på appen Wikiloc. Observera dock att vår första avstickare in i Ungern på totalt runt 2 mil inte finns med, det var vid ca 7,5 kilometer. Dessutom cyklade vi i verkligheten direkt invid sjön Zicksee en bit vid ungefär 51 kilometer på kartan.
Storkar på vift
Gillar du storkar? Det gör vi! Så till den grad att vi gör en inte så liten avstickare till Ungern. En högersväng på en oändlig och fin cykelväg och vips är vi Ungern. Skyltarna talar om att vi passerar ett biosfärreservat – fint som snus. Utom några enstaka hus strösslade och några enstaka cyklister är det bara vi här. Och en stork. Vi dumglor medan storken ostört fortsätter att mumsa på något uppenbarligen väldigt smarrigt.
På väg tillbaka gör vi en avstickare under avstickaren för att undersöka vad som händer om vi följer en skylt om Unescos världsnaturarv. Då landar man i ett fridfullt bostadsområde med storkbo på taket och storkar spatserade längs gatan.
På väg till en avstickare in i Ungern.
Lön för mödan – en stork!
Back on track
Nu håller vi oss till vår plan och cyklar mot stortrappens rike. Vi far genom relativt lugna bilvägar och renodlade cykelvägar och korsar ett pärlband av små samhällen och ett platt kulturlandskap med åkrar och fruktträd. Körsbären är plockmogna, röda och fasta.
Odlingslandskap med en hel del växthus.
Mums!
Ungern
Återigen cyklar vi in i Ungern. Men här finns inga hus. Inga samhällen. Bara natur pur. En flod – som utgör gränsen – flankerad av flera meter hög vass som är ett gömställe för mängder av fåglar. Luften vibrerar av fågelläten. Det enda tecknet på civilisation är denna ändlösa cykelväg vi trampar på som hypnotiserade.
Det finns obeskrivlig skönhet i dessa vidder med en ständigt pågående konsert av fåglar och grodor. Ett par svanar ligger still, en rovfågel sitter i ett träd, en dvärgskarv sveper förbi. Några egentliga aktiviteter, om det ens pågår några, sker i doldom för våra mänskliga ögon.
En andhämtningspaus så fort vi kom in i Ungern.
Vägen till höger är i Ungern, medan den till vänster är i Österrike.
Mysterium
Man kan undra hur det kommer sig att ett så stort och fint område har blivit helt obefolkat? Det känns egendomligt. Svar på gåtan:
Nu får vi slå upp historieböckerna igen. Anledningen till att detta vidsträckta område är obebott hänger ihop med kommunistregimens avsikt att försvåra flykt till väst.
Numera utgör området en enorm nationalpark. Men man kan fortfarande känna historiens vingslag från tiden för kommunismens järnridå! Snart är vi på en plats som ger oss ståpäls.
Obefolkat naturområde med rikt djurliv längs ungersk-österrikiska gränsen.
Ståpäls
Framme vid Andau-bron, frihetslängtande flyktingarnas bro. Här försökte människor undfly järnridån under den ungerska revolten 1956. Bara för att vi ska vara mentalt förberedda finns ett monument före bron.
Som påbjudet leder vi cyklarna över Andau-bron flankerade av pinnar. Pinnarna symboliserar flyktingarna och de är lutade – mot Väst. Man måste ha ett hjärta av järn för att inte få ståpäls.
Utan att riskera våra liv, utan att riskera någonting, passerar vi bron och är i Österrike igen.
På Andaubron känner man historiens vingslag – den vägen tog ungerska flyktingar under revolten 1956.
Stortrappens rike
Vi har aldrig sett stortrappen, men det är här de ska hålla till, i en av Europas få kvarvarande stäppmarker. I denna miljö trivs de. Här kan de alla buskar. Alla gömställen. För de vill hålla sig undan människor som vi: fågelintresserade som är galna nog att cykla 9 timmar på vinst och förlust för kanske ingenting.
Vi är redo. Ögat skannar ständigt in landskapet. Handen på kikaren. När som helst, var som helst kan vi få skymt av fågeln.
Men nej, ingenting, så klart.
Uppe i ett fågeltorn bredvid tre österrikiska fågelskådare. De är utrustade från topp till tå. Tubkikare, kameror med väldiga objektiv och givetvis handkikare. De har stått här länge. Nu vänder de och går ner för trappan. De har gett upp.
Oändliga vidder av stäpplandskap i stortrappens rike.
Lyckligt ögonblick
En knapp minut senare får jag syn på ett par stortrappar på långt håll, vid ett annat torn. Jag springer efter fågelskådarna och förmår dem att återvända med ett enda ord: Grosstrappe!
En stund senare är Kerstin och jag åter ensamma i tornet. Vi har läst på att 2024 fanns runt 35 individer här. Så var är de alla?
En enorm fågel lyfter och flyger med tunga vingslag. Vingspannet är makalöst och motsvarar troligen stortrappens dryga två meters. Fågeln landar på hyggligt nära håll och har vänlighet att stanna på samma ställe i flera minuter.
Vi har sett många stora fåglar, däribland Europas största rovfågel, grågam. Men stortrappen är betydligt mer voluminös och med särartat utseende likt ingen annan fågel. Det här ögonblicket har jag nog med mig resten av livet.
Den som spanar, den finner. Hurra!
Hungriga som vargar
Vi blir anfallna av hungern. Förutom frukost för evigheter sedan har vi mest druckit, knaprat på några äpplen och nötter. Men magen kräver något annat, något matigare, något vi inte har. Vad ska vi göra?
Det enda vi kan är cykla. Vi trampar på och drömmer om flygande stortrapp.
En bra stund senare är vi inne i paradiset, en välsorterad och luftkonditionerad livsmedelsbutik. Sedan slår vi oss ner vid ett picknickbord längs vägen vid en vinodling och njuter av mjukost blandad med soltorkad tomat från delikatessdisken, en megaavokado, bröd och yoghurt med bärmüsli som avrundning. En matupplevelse under omständigheterna motsvarande ett besök på en Michelinkrog.
Missa inte våra tips så att även du ska kunna få se stortrapp! Men först lite bonus till alla fågelvänner.
Äntligen mat!
Bonus till fågelvänner
På tillbakavägen cyklar vi genom några femstjärniga fågellokaler. Zick See är först på tur med en koloni grågås. Efter vidare cykling når vi en riktig höjdare för fågelspaning, Lange Lacke. Kor går på rad vid saltsjön som lockar många vadare innan den torkar ut. Fåglarna förser sig ur sjöns smörgåsbord.
Slutligen passerar vi Lange Lackes fågeltorn, där full fart på fåglarna råder. Ett litet axplock: skärfläcka, tofsvipa, måsar, trutar, rödbena, sånglärka, gravänder.
Klockan har passerat sju och regnmolnen hänger som en smocka i luften. Vi trampar så hårt vi kan för att komma fram efter en helt vanlig oförglömlig dag i vårt liv som resebloggare.
Kor på sjöbottenpromenad vid fågelsjön Lange Lacke.
Eyal på spaning efter vadare.
3 tips för att se stortrappen
Dessa tips kan vara helt avgörande för din chans att se dessa sällsynta fåglar.
1. Ge lokalen en chans. Ta din tid, andas, fika, vila. Tålamod kan löna dig.
2. Nöj dig inte med fågeltornen i stortrappens rike, utan utforska även de angränsande åkrarna. Stortrappen kan tänka sig söka föda där.
3. Spana efter rörelser på marken eller i luften. Fundera ut var du skulle gömma dig i den här terrängen om du vore en väldig fågel. Spana dit!
Karta
Du hittar vår digitala karta över cykelturen på vår profil på appen Wikiloc. Observera dock att vår första avstickare in i Ungern på totalt runt 2 mil inte finns med, det var vid ca 7,5 kilometer då vi cyklade mot Fertőújlak. Dessutom cyklade vi i verkligheten direkt invid sjön Zicksee vid ungefär 51 kilometer på kartan.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
