Vandra i Karwendel i Tyrolen
Denna omväxlande vandring med både höga berg och en maffig bäckravin är perfekt för att bekanta sig med naturområdet Karwendel i Tyrolen.
Stora berg, häftig bäckravin med vattenfall och tyrolsk husmanskost i en bergshydda med utsikt över bergen. Denna omväxlande vandring är perfekt för att bekanta sig med naturområdet Karwendel i Tyrolen.
Du hittar en digital karta över vandringen på vår profil i appen Wikiloc.
Scharnitz
Vi vill inte hindra någon från att hänga med på denna medelsvåra vandring. Men även om vandringen inte är tekniskt svår så är den nästan två mil lång och stigningen är på 900 höjdmeter. Nu är det sagt.
Start vid Scharnitz järnvägsstation följt av en tur förbi byns traditionella hus. Söndagens fridfullhet råder. Folk är kanske i kyrkan, vars kupol glimrar rött i solen. Det är varmt, men vi hoppas att slippa den till eftermiddagen prognostiserade åskan.
Skog och sommarblommor
Vänstersväng vid en grönt skylt mot Birzelkapelle. Backen är brant; vägen grusig och ömsar snart skinn till skuggig och uppåtlutande skogsstig.
Den största fördelen med sommarvandringar är vare sig värmen eller eftermiddagens förväntade åska, utan sommarblommor. Vår stig är kantad med orkidéer och sommarblommor i gult och rosa och lila; skogsfåglarna låter, bäckravinen likaså – i fjärran.
Vandringen börjar med en tur genom skogen mot Birzlkapellet.
Det går uppåt, men underlaget är lättgånget.
Birzelkapelle
Vi nalkas kapellet på sviktande underlag av bruna löv flankerade av skogklädda berg. Skyltningen lämnar något i övrigt att önska. Förbi en utsiktsplats med vyer över dalgången, Scharnitz och bergen. Framme vid Birzelkapelle.
Härliga vyer över dalen runt Scharnitz.
Vattenfallet vid Karwendelschlucht
Rakt fram på en bredare skogsväg, vänstersväng på en grusväg i skogen med en hel del cyklister. Uppåt. Här är det skyltat. Ur skogen öppnar sig en utsikt över rejäla berg runt om – kala, gräsbevuxna, enorma branta klippväggar.
In i skogens svalare, grandoftande kokong och högersväng nerför backen mot Karwendelschluchts ursinniga vattenfall vid den spektakulärt smala bäckravinen. Häftigaste utsikten är från träbron där ravinen är som smalast. Känns inte särskilt turistiskt, eftersom man måste gå en bra bit för att komma hit.
Här kan man stanna hur länge som helst och vi hade gärna badat fötterna. Men det går inte att komma ner till vattnet och dessutom återstår en mastig sträcka.
Bredare skogsvägar ger gott om tillfällen att beundra utsikten.
Häftigt att känna vattnets kraft vid bäckravinen vid Karwendelschlucht.
Här skulle inte vi våga bada.
En rejäl uppstigning
Över bron och in i en grön kokong fullt medvetna om det återstående dagsverket fram till lunchen på Pleisenhütte, en uppstigning på ytterligare över 600 höjdmeter vilket förväntas ta 1 timme och 45 minuter. Hör vattnet en lång stund. Stegvis uppenbarar sig bergstopparna alltmer och en orange skärmflygare. Lutningen har gått från brant till lagom så vi håller ett bra tempo med tanke på den upp mot 30-gradiga värmen, uppiggade av gula alpblommor och en riktigt gammal gran. Respekt!
På väg upp mot Pleisenhütte.
Det gäller att vara uthållig. Snart framme.
Pleisenhütte
Snart passerar vi trädgränsen och vyerna mot Karwendels berg öppnar sig brett. Sällsynt skönt att slå sig ner på en lång bänk på Pleisenhüttes uteservering på 1 757 meters höjd och – i tur och ordning – dricka ett stort glas kallt kolsyrat vatten, njuta av utsikten över Karwendels bergskedja med otaliga bergstoppar. Neråt breder naturparkens skog ut sig. Så småningom kan vi sätta tänderna i en linsgryta med korv och gulaschsoppa med knödel. Vällagat i all sin enkelhet, mättande, prisvärt och trevligt bemötande hur svettig och eländig man än är.
Det är speciellt att sitta på en bergshydda trött efter en rejäll uppstigning och njuta av vyerna, vällagad husmanskost och en välförtjänad vila. Hur känns det? Kerstin svarar:
– Med tanke på värmeböljan är jag nöjd att ha klarat av uppstigningen 20 minuter snabbare än den förväntade tiden, men jag vet inte hur många gånger jag frågade mig själv vad jag håller på med.
Uppdraget genomfört! Nu kan man njuta av utsikten och av en bit mat!
Närande och vällagad linsgryta med wienerkorv.
Siegfried Gaugg
Siegfried Gaugg äger och driver bergshyddan och har “alltid” gjort det. Fortsätter i pappas fotspår. Han håller öppet även på vintern.
– På vintern är det lugnare här, du kan vintervandra och åka turskidor.
På frågan om det inte är en utmaning att laga mat här i världens ände svarar han:
– Nej, det är ungefär som vanligt, men man måste ha bra planering av inköpen. Tack och lov kan vi åka bil hit upp.
Dessa uttjänta vandringskängor har fått ett nytt liv som blomkruka vid Pleisenhütte.
Nervägen
Stengetter ska i princip finnas här, men brukar hålla sig undan längre upp i bergen. Rätt som det är kan rovfåglar som örnar och lammgam sväva förbi i det blå. Men under de tio minutrarna med öppna storslagna vyer över de omgivande bergen dyker inte någon rovfågel upp; en makaonfjäril kryssande mellan sommarblommor charmar stort, och förresten är himlen inte längre helt blå; mörka moln gaddar ihop sig och det blir allt varmare och fuktigare ju längre ner vi kommer.
Här bullar molnen upp sig för ett rejält åskväder.
Åska
Åska dundrar vid bergen. Som på en given signal sätter vi in ett infernaliskt tempo och cyklar svischar förbi oss i flygande fart. Allt upplevs i ilfart: forsande vatten vid Karwendelbron, där floderna Karwendel och Isar möts, bäckravinens makalösa baksida, fina chalet i Scharnitz utkant, en knall på närmare håll, svettlukt, ännu fler turister, tågets ankomst, ett säte att sjunka ner i. Skönt!
Floden Karwendel strax innan den rinner ut i floden Isar.
Floden Isar har sin källa i Karwendel. Lägg märke till att himlen nu har mörknat betänkligt. Men vi klarade oss undan!
Sammanfattning:
En spännande vandring till dig som vill bekanta sig med Karwendels bergskedja och naturpark. Bäckravinen med vattenfallet är definitivt en höjdare. Uppstigningen är medelsvår. Många höjdmeter, men inte tekniskt svårt.
Vandringsfakta
Startpunkt- och slutpunkt: Stationen i Scharniz.
Längd: Runt 19 kilometer
Höjdskillnader: +/-920 meter
Tid: Drygt 5 timmar
Karta och detaljer: Se vår profil på Wikiloc.
Obs: Första biten upp till Birzlkapelle går genom en skog med gott om stigar. Tyvärr är det inte lika gott om skyltar som visar vilken stig som leder mot Birzlkapelle. Från cirka 3,5 km fanns enstaka skyltar mot Pleisenhütte.
Läs mer: Alla våra vandringar i Österrike hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
