Vandra till tre av Tramuntanas toppar från Cuberdammen
Räkna med storslagna vyer under vandringen till tre höga toppar i Tramuntana. Här från toppen av Puig de na Franquesa.
Redan tidigare har vi bestigit dessa höga bergstoppar med spektakulära vyer över Tramuntanas stenrike och stora delar av Mallorca. Men aldrig från Cuberdammen över topparna och ner till Soller och aldrig på våren.
Tre toppar över 1 000 meter
Känn på namnen av dessa bjässar: Puig de sa Rateta (södra toppen), Puig de na Franquesa och Puig de l’Ofre. Var och en av dem är värd svettdropparna som krävs för att bestiga toppen. Vyerna är storslagna. Chansen att råka Europas största rovfåglar, grågam och gåsgam är dessutom hyggliga. Men varför nöja sig med en topp om man kan förmå kroppen att tänja gränserna och erövra tre på en och samma vandring?
Det går. Vi har gjort det förut under vintern. Men fram och tillbaka från Soller – genom ravinen, upp, upp, upp och sen ner, ner, ner och genom ravinen tillbaka till Soller. En mastodontvandring som tar musten ur en (läs om den vandringen här).
Lite lättare – ändå tärande
Den här vandringen är lite lättare. Fortfarande samma hisnande toppar, samma chans att skåda gamar, men upp från Cuberdammen (som ligger på runt 800 meter över havet) och sedan genom ravinen ända ner till Soller. Det innebär betydligt färre höjdmeter upp (men lika många höjdmeter ner). Lite lättare betyder inte att vandringen är lätt. För våren betyder två saker: att det går en buss till Cuberdammen (vilket är en förutsättning). Och att det troligen är betydligt varmare, svettigare och märkbart jobbigare att vandra i solen över trädgränsen.
På sommarhalvåret kan man ta bussen hit till hållplatsen Cuber. Väldigt praktiskt.
Gyllene regeln
Nyckeln för att klara denna krävande vandring i varmt vårväder är att inte underskatta värmen. Ha kläder som skyddar mot solen, men inte är för varma. Solkräm. Ombyte av strumpor och kanske även ytterligare plagg. Gott om vatten.
Nu kör vi!
Vi kör, fast inte själva. För på våren går bussarna till Tramuntana och stannar nära Cuberdammen. Man sitter tillbakalutad och njuter av Tramuntanas spektakulära landskap.
Vår busschaufför kan däremot inte slappna av en endaste sekund. Ty horderna av cyklister längs den evigt slingrande och smala bergsvägen tar aldrig slut såhär på våren.
Vårt hårda arbete tar vid då vi stiger av på busshållplatsen Cuber. Vi sätter fart mot Puig de sa Ratetas södra topp. Efter Cuberdammen och ravinen med grusig nedförsbacke och lösa små stenar är det som vanligt lite svårt att hitta vägen. Det gäller att hitta – och följa – de sparsmakade blå prickarna och sedan stenrösen. Att gena straffar sig för då hamnar man i ogynnsamma lägen som en jobbig brant. Att hushålla med krafterna är avgörande för att klara av vandringen.
Markeringarna här uppe är det lite si och så med. Här är det ovanligt bra med både pil och röse.
Gott om stenar att parera på väg upp.
Gamspaning vid Puig de sa Rateta
Väl framme på södra toppen är vi fulla av förväntningar. Här har vi upplevt bjässarna grå- och gåsgam på nära håll. I 20 minuter håller vi utkik samtidigt som vi fyller på med vätska och näring. Vi ser blåtrast och ett par skärmflygare, men bara skymtar tre gamar.
Det känns toppen att nå den södra toppen av Puig de sa Rateta. Nu kan vi spana efter gamar!
Dessvärre inga gamar på nära håll, bara skärmflygare.
Puig de na Franquesa
I full sol drar vi vidare mot nästa topp i det imponerande stenriket. Det är urgamla stenkonstruktioner som snöhus och stenmurar som är orsaken till att Tramuntana är listat som Unesco världskulturarv.
När vinden fläktar blir man själaglad medan på vintern sätter kylan en gräns för hur länge man förmår stanna på ett ställe innan huden knottrar sig.
Ser ni stenmuren? Torrstenskonstruktioner som denna har förlänat Tramuntana ett Unesco världskulturarv.
Vild cyklamen blommar i stenriket under våren.
Puig de l’Ofre
Inte heller denna topp bjuder på någon bra gamspaning den här gången. Vyerna över Cuberdammen, Tramuntanas berg, Medelhavet och till och med Palma är storslagna.
Nedstigningen är brant och tekniskt krävande, varför det är angeläget att hitta, och hålla sig till, de större stigarna. Så småningom landar vi och går plant en stund. Återstår den knappt 1 000 höjdmeter långa nedstigningen genom ravinen Barranc de Biniaraix säregna natur.
Spektakulära utsikter från toppen av Puig de l’Ofre.
Stenig och tekniskt besvärlig nedstigning från Puig de l’Ofre.
Barranc de Biniaraix mikrokosmos
Ravinens natur består av allt från en klippa där tornseglare har sina bon och flyger i skytteltrafik, till porlande små vattendrag som det går att svalka sig i, klippor som skänker skugga, stenterrasser för gamla olivträd och enstaka gårdar. Tänk vilken ihärdighet som krävs för att driva jordbruk i detta stenrike!
Väl nere i Apelsindalen passerar vi den stillsamma och charmiga byn Biniaraix på vars enda uteservering man så gärna vill slå sig ner och beställa några tapas. Luften är mättad av blommande apelsin- och citronträds sötaktiga doft.
Framme i Soller är det allt annat än stillsamt. Det stora torget vid kyrkan är fullt av liv så här på våren. Uteserveringarna står på rad och det är fullt med lyckorusiga livsnjutare vid alla bord under doftmolnen av bakverk, kaffe och glass.
Underbar miljö under nedstigningen genom Barranc de Biniaraix.
Oändligt skönt att svalka fötterna i ravinens kalla vatten.
Härliga dofter av apelsinblom nära Soller.
Livat vid torget mitt i Soller.
Vandringsfakta
Startpunkt: Busshållplatsen Cuber nära Cuberdammen
Slutpunkt: Plaza de Sa Constitucio mitt i Soller
Längd: Uppskattningsvis 16 kilometer .
Höjdmeter: Gissningsvis +600 / – 1 100
Tid: Knappt 6 timmar
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att bara en del av vandringen finns med. Inspelningen stängdes av strax innan vi började gå ner i Barranc de Biniaraix. Den sträckan är dock välmarkerad.
Tips: Den som vill ha en mindre krävande vandring kan till exempel börja vid Cuberdammen, gå upp på Puig de l’Ofre och sedan ner genom ravinen till Soller. Eller helt slopa toppar och gå längs långvandringsleden GR221 från busshållplatsen tillbaka till Soler.
Obs: Vandringen är krävande med många höjdmeter, inte minst nedåt. Under vandringen till topparna krävs en viss säkerhet på foten och förmåga att läsa karta och följa markeringar i form av små stenrösen.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
