Upplev Lüneburgerheden – del 3
En morgonpromenad på heden före den fantastiska rundvandringen längs Heideschleife Radenbachtal.
Länge har vi suktat efter en överdådig ljungblomning. Därför reser vi till Europas mest berömda och antagligen största sammanhängande ljunghed – Lüneburgerheden. Ljungen ska vi uppleva såväl till fots som på cykeln och i hästskjuts. Så du kan vänta dig en riktig fest med ljung i alla dess schatteringar. Från pastell till gräll rosalila – och allt mittemellan! Men du kan även vänta dig andra naturupplevelser liksom de två finaste städerna i regionen, Celle och Lüneburg.
Häng med och hämta gärna inspiration och konkreta tips från vår resa i en berättelse i sju delar!
I del 3 ska vi ut på en rundvandring längs Heideschleife Radenbachtal som passerar flera av Lüneburgerhedens mest romantiska höjdpunkter – bland annat Totengrund, Wilseder Berg och Wilsede.
Morgonstund guld i mund
Före hotellfrukosten vill vi känna på heden. Det är något visst med att vistas utomhus innan världen, vandrarna och vovvarna vaknar. Att beträda naturen i en tid då oanfrätt stillhet råder. Vi letar oss fram förbi vattenpussarna; det måste ha regnat i natt. Liksom vi är solen uppe. Det blåser.
Ju mer vi lyssnar desto mer ljud vi hör, naturliga ljud. Lätt vinddrag genom de enstaka tallarna. En hästs gnäggande. Fågelljud. Och prasslet på marken härstammar från en padda som slukas i det frodiga gröna. Den blommande ljungen som omger oss lystrar i morgonljuset.
Så hårt vi förmår vinnlägger vi oss om att kapsla in och bevara detta ögonblick av överväldigande känslor. Och relativ stillhet.
Stillsam morgonpromenad på heden utan andra besökare.
På morgonen har vi heden helt för oss själva.
Vår favoritvandring på Lüneburger Heide
Rundvandring Heideschleife Radenbachtal tar dig till Lüneburgerhedens mest romantiska höjdpunkter – bland annat Totengrund, Wilseder Berg och Wilsede. Om du ska göra en enda vandring på heden rekommenderar vi just denna.
Efter runt 5 timmar av oförglömlig vandring befinner vi oss i den bilfria lilla byn Wilsede, vars typiska gamla hus är verkligt sevärda. I stället för att vandra den sista delen tillbaka till Undeloh så avslutar vi rundvandringen med en twist: vi åker häst och vagn till Undeloh.
Här lyser ljungheden som allra fagrast under rundvandringen i Radenbachtal.
Hästskjuts till Undeloh
Så nu står vi vid hästskjutsplatsen, Kutschenplatz, i Wilsede och väntar på vår hästskjuts. Allt medan stora och små vagnar med hästar klapprar förbi på den stenlagda vägen. Till och med en ridande polis passerar revy.
Prick klockan fyra är vår vagn framkörd. Kusken är unga Jule Lindhoff och hästarna är Kim (vänster) och Suzi. Jag sätter mig fram bredvid Jule och får höra om en bransch i gungning. Folk anser sig inte ha råd att åka häst och vagn i samma utsträckning som förr. De goda nyheterna är dock att barnfamiljer har fått upp ögonen för ljungheden. Det är trevligt, för annars skulle intresset för detta romantiska naturområde så småningom gå i graven.
Färden på en stenlagd väg är lite skakig, men de romantiska vyerna av ljungblomningen är förstås härliga.
”Hästbuss” är ett av de mest romantiska sätten att ta sig till bilfria gamla byn Wilsede.
Även vi åker hästskjuts, tillsammans med kusken Jule Lindhoff.
Museet Heide-Erlebniszentrum in Undeloh
Efter dessa 45 minuter ombord har vi en kvart på oss innan Heide-Erlebniszentrum in Undeloh stänger för dagen (fritt inträde). Vi rusar dit och hinner utan problem få en känsla för naturen på heden, läsa om djurens betydelse och om torven på heden. Självklart står det en hel del om själva ljungen och hur ljungheden har återskapats.
Vi har även lärt oss att det finns olika sorters hedhonung och även ljus från bivax. Tänk att man kan snappa upp så mycket på en så kort stund!
Så har du tid kan ett kort besök rekommenderas. Informationen är dock nog bara på tyska.
Museet Heide-Erlebniszentrum in Undeloh är lagom stort och överskådligt.
I detta stånd kan man köpa potatis och honung från heden.
Alter Schmiedehof
Efter uppemot tio oförglömliga timmar ute på heden och ovanligt lite mat, sitter vi på restaurangen Alter Schmiedehof. Det är en fröjd att beskåda takstolarna och alla andra detaljer i detta vackert renoverade gamla hus. Inredningen känns sober och modern. Även stämningen är sobert lågmäld i den fulla lokalen, delvis kanske för den höga takhöjden. Trivsamt ställe att varva ner på efter en lång, fysiskt krävande och härlig dag.
Här blir vi väl omhändertagna. Snart står surdegsbröd med färskost på det bastanta träbordet. Till förrätt delar vi på en utsökt Vitello tonnato. Till huvudrätt vankas rödingfilé med potatismos respektive kåldolmar. Gott och väl tilltagna portioner. Obegripligt nog klarar vi av att dela på en efterrätt, en sorts chokladkaka med valnötsglass.
Här på Alter Schmiedehof ska vi äta middag.
Lite bröd och mjukost i väntan på maten.
Vitello tonnato till förrätt. Inte typiskt tyskt, men utsökt.
Kvällspromenad på heden
I det närmaste känner jag mig hjärndöd, så trött är jag. När vi tackar för oss och lämnar Alte Schmidehof känner jag mig som en zombie. Huvudet och inte minst ögonlocken är blytunga. Hela kroppen vädjar om en sängplats.
Ska jag sålunda gå miste om en kvällspromenad på heden när vi äntligen är här? Aldrig i livet!
Kerstin är betydligt piggare och är inte svårövertalad. Tillsammans lämnar vi lilla Undeloh och beger oss ut. Mjukt skymningsljus vilar över den människotomma heden och uppe i himlen intar molnen fantasieggande former. Det är stilla. Inte en vindpust i trädkronorna vid vägen. Inte en nål faller. Inga nektarletande bin. Stämningen är trolsk. Sakta tynar även kvällsljuset bort och nattens mörker tar vid. Men heden och vi dröjer kvar.
Skymning på heden.
Magiskt ljus över heden när solen gått ner.
Läs mer
Alla delar av vår reseberättelse hittar du här: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 , del 6 och del 7.
Alla inlägg från våra vandringar i norra Tyskland hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Jättekul att följa ert äventyr bland all vacker ljung! Ser otroligt ut med den utbredda lila ljungen på heden!
Ljungblomning är sannerligen mäktigt att vara med om. Och Lüneburgerheden är definitivt platsen! Vi är glada över att vi tog oss tid – en hel vecka – för att kunna njuta av denna naturupplevelse ordentligt.