Upplev Lüneburgerheden – del 2
Denna storslagna utsikt från Wilseder Berg vid solnedgången är en av dagens många höjdpunkter på Lüneburger Heide.
Länge har vi suktat efter en överdådig ljungblomning. Därför reser vi till Europas mest berömda och antagligen största sammanhängande ljunghed – Lüneburgerheden. Ljungen ska vi uppleva såväl till fots som på cykeln och i hästskjuts. Så du kan vänta dig en riktig fest med ljung i alla dess schatteringar. Från pastell till gräll rosalila – och allt mittemellan! Men du kan även vänta dig andra naturupplevelser liksom de två finaste städerna i regionen, Celle och Lüneburg.
Häng med och hämta gärna inspiration och konkreta tips från vår resa i en berättelse i sju delar!
I del 2 av berättelsen vandrar vi etapp 2 av den hyllade långvandringsleden Heidschnuckenweg. Men först ett oväntat, och mycket trevligt möte.
Frukost
Den rikliga frukostbuffen på Flair Hotel zur Eiche har allt man kan önska sig av en hotellfrukost i Tyskland. Bra och olika sorters kaffe, bröd, marmelader, frukt, ägg och ett stort urval av pålägg. Utmärkt utan att vara lyxigt.
Oväntat möte med Ulf
Bussen går några steg från hotellet så vi tar den till stationen i småstaden Buchholz. Där startar vi den för dess skönhet prisade etapp 2 av långvandringsleden Heidschnuckenweg. Bara att noga följa markeringen H.
Ännu går vi genom lugna bostadsområden parallellt med järnvägen. Här överraskar en gammal fabrik som ömsat skinn till bostäder i en lyckad omvandling. Häftigt!
Ännu är det inte slut på överraskningar. För en äldre tysk herre (född 1936) inleder en konversation med oss till synes lite exotiska vandrare, med stora ryggsäckar, kikare och systemkamera.
– Woher kommen Sie? undrar han.
– Schweden.
– Schweden!
Där blev Ulf, som han heter, eld och lågor. För Sverige har han ett särskilt gott öga till, av två skäl. Dels kunde han äta sig mätt under de magra krisåren efter andra världskriget tack vare matsändningar från Sverige. Dels cyklade (!) han till Sverige som ung man och mötte ännu mer vänlighet under sin oförglömliga upptäcktsfärd.
Ett oväntat möte utanför Buchholz med Ulf.
Så trots att Ulf inte är så ung och kurant längre vill han gärna följa med oss en liten bit, alltså om vi inte har något emot hans sällskap.
Tvärtom, meddelar vi, så Ulf följer med och berättar.
– Det är en sak ni måste känna till, framhåller han när vi stannar till för en andhämtningspaus vid dammen Buchholz Stadteich.
– Det råder ett stort missförstånd om den vanligaste sorten av ljung. Folk kallar den för Erica. Men det är fel! Ljung heter Besenheide [anm. Calluna vulgaris på latin]. Erica är klockljung [anm. Erica tetralix på latin].
Ulf fortsätter att följa med oss. Han pekar på rälsen en bit bort. Den leder till Bremen. Och skogsstigen framför oss är inledningen på den riktiga leden.
– Det är en väldigt fin vandring, säger Ulf.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli en liten fråga till en gammal man som har varit med om mycket under sitt långa liv. Vad är den stora skillnaden mellan att leva nu och då, i kölvattnet av andra världskriget?
– Nuförtiden är människorna aldrig nöjda. De vill bara ha mer och mer. Tidigare var folk mer anspråkslösa.
Med dessa visdomsord tar vi i hand och önskar varandra allt gott.
Ett spännande hus i utkanten av Buchholz.
Långvandringsleden Heidschnuckenweg
Nu börjar denna fantastiska vandring på allvar och den överträffar våra förväntningar!
Inlägget om vandringen hittar du här, där finns även en länk till den digitala kartan på Wikiloc.
Fåraherde Gesa Menne med av några av sina får vid Brunsberg. Världens bästa jobb?
Undeloh
Vår vandring avslutas i den lilla orten Handeloh. För att ta oss till Undeloh för att uppleva ännu mer blommande ljung tar vi bussen Heide-Shuttle. Bussen går under ljungens blomningstid och kostar inget. Bussen har ett särskild släp för cyklar, även det gratis.
Rummet på hotell Heiderose vetter både mot hotellets bakgård och blommande ljung. Trevligt rum med nyrenoverat badrum. Efter en obligatorisk dusch är vi på väg igen. Magen kurrar.
Vi tar gratisbussen Heide-Shuttle från Handeloh till Undeloh. Släpet bakom bussen är till för cyklar.
Skön stämning på Heiderose
Nu sitter vi under ett parasoll i en välsignad skugga på Heideroses fullsatta uteservering. Stämningen är obeskrivligt skön. Här blandas ljudet av fontänen från dammen bredvid med dämpade skratt och samtal. Människor tycks vara glada av att sitta här med en öl eller kaffe bredvid, glada över att finnas till.
Huset har några lammspecialiteter och vi tänker att vi borde prova dem. Det gör vi också. Även om köket inte imponerar – utöver i portionsstorleken – så är vi nöjda för att stämningen är så skön och lättsam. Här finns inga vardagsbekymmer och man är hög av livet självt.
Hotell Heiderose ligger idealiskt vid en liten damm.
Gemytligt på Heideroses uteservering.
Lamm är en typisk rätt på heden. Persikan är ett lite udda inslag, men kanske tänkt som ögonfägnad.
Cykeltur i skymningen
Vid incheckningen får vi reda på att hotellet har lånecyklar. Det är bara att ta – och sedan ställa tillbaka. Kan du tro att vi skulle missa en sådan chans att uppleva rosalila blomning i skymningsljuset?
Förvisso är vi trötta, efter en lång dag, men vi måste passa på tillfället!
Under cykelturen tänker jag att det är vilande att cykla. Jag sitter ju bara! Det är benen som jobbar. Fast det är klart, det är mina ben.
Ibland stannar vi mitt i det hänförande landskapet med böljande blommande ljungfält så långt ögat når. Det är bra. För då kan jag försöka smälta intrycken medan Kerstin fotograferar.
Kvällsljus över heden.
Trolsk stämning nära toppen av Wilseder Berg.
Wilseder Berg
Efter en dryg halvtimmes cykeltur genom sandigt – men för det mesta ändå fast – underlag är vi uppe på toppen av platåkullen Wilseder Berg.
Tanken var att låta sig överväldigas av en magisk solnedgång, omfamnade av blommande ljung. Bara ett litet problem. Solen har nyss gått i moln och utan sol ingen lyster och ingen överdådig upplevelse. Och ändå! Vi kan ju överväldigas lite i alla fall. För utsikten över den blommande heden är makalös fastän solen är övertäckt och fastän, eller tack vare, att de flesta människorna har gått. Landskapet är tyst och stilla. Inte en fågel kvittrar. Denna kompakta tystnad följer med oss hela vägen tillbaka genom den väldiga, magiskt rosalila heden. Sakta slukas heden nästan av skymningens svarta hål.
Kvällsljus vilar över heden vid Wilseder Berg. Oförglömligt.
Solen försvann bakom moln före solnedgången. Det ger en annan stämning.
Läs mer
Alla delar av vår reseberättelse hittar du här: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 , del 6 och del 7.
Alla inlägg från våra vandringar i norra Tyskland hittar du här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
