Upplev Lüneburgerheden – del 1

Länge har vi suktat efter en överdådig ljungblomning. Nu tar vi tåget till Lüneburger Heide – Europas mest berömda ljunghed!

 

Länge har vi suktat efter en överdådig ljungblomning. Därför reser vi till Europas mest berömda och antagligen största sammanhängande ljunghed – Lüneburgerheden. 

Ljungen ska vi uppleva såväl till fots som på cykel och i hästskjuts. Så du kan vänta dig en riktig fest med ljung i alla dess schatteringar. Från pastell till gräll rosalila – och allt mittemellan! Men du kan även vänta dig andra naturupplevelser liksom de två finaste städerna i regionen, Celle och Lüneburg.  Häng med och hämta gärna inspiration och konkreta tips från vår resa i en berättelse i sju delar!

I del 1 kan läsa om hur vi tar oss från Sverige till Lüneburgerheden. Dessutom får du reda på vad vi gör på plats den första dagen.

 

Hemma, kl 04:30

Vi är välorganiserade, men saker och ting tar längre tid än man tror. Hinner vi ta en kopp kaffe? Båda är sugna. Jag slår på stort, en cappuccino – så gott!

Oj, tiden rinner iväg, klockan är över fem och jag är inte påklädd än och bussen åker om mindre än en kvart! Var det fel att unna sig kaffet? Stresshormonerna pockar på, skynda, skynda! Det blir världens snabbaste tandborstning, bussbiljetten köps under språngmarschen till busshållplatsen.

Bussfärden går som smord, vi hinner till och med med ta ett tidigare Öresundståg till Köpenhamn. Men får vi ta det tidigare tåget trots att det anges en senare avgång på biljetten? Konduktören ser sträng ut, men biljettläsaren är blid.

 

Tågbyte och bakverk i Köpenhamn

På Köpenhamns centralstation har vi gott om tid. Skaffar en smarrig pain au chocolat på kaféet Lagkagehuset och köper en stor kaffe på McDonalds. Där sitter vi på en soffa och avnjuter alltsammans andäktigt.

Tiden tickar iväg. Snart avgång. Men tåget har ännu inte ankommit till spår 7, ännu har vi tid! Genom ett virrvarr av människor går vi genom centralstationen och ut på gatan. Nu är vi i Köpenhamn på riktigt. Här är Tivoli. Där är solen uppe i det blå. Människor och god stämning runt om.

 

Livet…

Tillbaka på perrongen är tåget redan där. Vi bävade för det ögonblicket, eftersom vi har platsbiljetter på helt olika platser. I fem timmar kommer vi inte att kunna prata med varandra. Vi som fortfarande har mycket att diskutera kring resan!

Dörrarna till vår vagn är stängda och vår vagn är trasig, så vi hänvisas till en annan vagn. Och gissa vad, här råder fri sittning. Sådant är livet. Inte sällan oroar man sig i onödan, eller hur?

Emellertid får vi sitta i en andraklassvagn i stället för första klass. Förstaklass-provianten serveras dock: kaffe, en liten Toblerone-liknande chokladbit, en flaska stilla vatten och en knäckesmörgås med paprikaost.

Vi skulle åka första klass, men som framgår av den markerade skylten är hela förstaklassvagnen avstängd. Men man kan vara glad ändå!

Vi fick i alla fall förstaklass-förtäringen!

 

Utsikten

Medan vi förser oss av detta och av vår medhavda äggmacka far tåget genom vidsträckta skördade åkrar. Några fyrkantiga halmbalar ligger  spridda här och var. Nu är vi till havs, omgivna av vatten på båda håll. Med tåget! Över Stora Bält, medelst tunnel och bro. En spektakulär färd. I Odense stiger några passagerare på. Och snart flankeras vi återigen av kulturlandskap med ändlösa gyllene, nyss skördade, fält. Ännu en bro över glittrande vatten, fortfarande danskt vatten. Danska flaggan vajar på en stilig flaggstång på någons tomt. Två timmar efter start i Köpenhamn händer något dramatiskt med landskapet. Jordbruna och halmgyllene fält böljar fram. Småkullar bär fram villor som i sin tur bildar små samhällen. Skog. En liten sjö. Industriområde. Och en stad: Kolding.

Den näst sista stationen i Danmark. En fiskare omsluten av grönska vid en meandrande å. Brunvita betande kor på en frodig sluttning. Och som en del av tågfärdens magi plattas landskapet till och vi nalkas Tyskland i ilfart genom ett ständigt växlande odlingslandskap i grönt, olika nyanser av brunt och majsgult. Sist skymtas ett fält med blommande solrosor. Med detta jätteleende på näthinnan stannar vi kort till i Padborg och är snart framme i Tyskland.

 

Hur är tågvagnen? Nja.

I sakta mak passerar tåget Flensburgs station, men utan att göra uppehåll förrän i Schleswig. Tåget är klassat som Eurocity, ett snabbtåg, och kräver platsbiljett för att åka med, i alla fall under sommaren. Dessvärre håller komforten bara medioker klass. Undermålig ventilation, trångt mellan säten, lite slitet. Men tämligen välstädat och hygglig personal. Dock är bara en av vagnens två toaletter upplåst, men saknar tvål. En toalett i angränsande vagn får stopp efter ungefär halva resan.

Viktigaste för oss är dock att vi kan sitta bredvid varandra och att tåget är i tid. Därmed är vi nöjda. Schleswig väcker melankoliska tankar. Jag hade en god vän från Schleswig som gick bort av hjärntumör. Hon blev 40.

 

Hamburg

Hamburg centralstation är ett litet eldorado för snabbmat. Utanför stationshuset skockas tiggare. Även vi är på jakt efter pengar, och snart hittar vi en avgiftsfri bankomat. Den inne i stationen tar 5,50 euro i uttagsavgift. Dags att skynda sig tillbaka till stationshusets relativt trygga famn. Vi tar första bästa tåg till Buchholz.

Lokaltåget ingår i Deutschland-Ticket. Det är gott om sittplatser sådär tidigt på eftermiddagen och sätena är rätt sköna. Det går dock inte att justera dem. Benutrymmet är helt okej. Förseningen är några enstaka minuter och ventilationen välfungerande. Återigen är vi på tur ute i det gröna. Var tionde minut stannar vi i en småstad och folk stiger av och på. Framme på riktigt. Nu behöver vi inte åka mer i dag.

Tågbyte i Hamburg. Här är man långt ifrån ensam.

Äntligen framme i Buchholz på Lüneburger Heide.

 

Buchholz

En liten rundtur i stan. Står vid Poststraße. Lugnt tempo. Besticksklirr hörs från uteserveringar längs gågatan. Folk äter glass eller tar ett glas. Denna lilla stad ger ett trevligt första intryck.

Buchholz är en stillsam liten stad, med gott om uteserveringar i centrum.

 

Liten tur

Hotellet är blott en kort bussresa bort, men vi har suttit hela dagen. Ska vara skönt att röra på sig. Vi vandrar sammanlagt tre kilometer och bär våra hårt bantade ryggsäckar (max tio kilo var, sannolikt lite mindre). Det går utmärkt.

Stigen vi går på är en del av långvandringsleden Heidschnuckenweg etapp 1 på Nordheide. Följer markeringen H så det gäller att ha koll och ständigt leta efter nästa H. Samtidigt insuper vi omgivningen. Titta, en kyrkogård för soldater!

In i en blandskog med tallar och lövträd. Trampa gör vi på en sandjord –  vi är ju på heden! Det är småkulligt. Vips snubblar vi över ännu en kyrkogård. En ekorre korsar stigen i ilfart framför oss. Vänta!

Potatisliknande svamp och skogen tar abrupt slut och vi mjuklandar på en trottoar i ett villasamhälle. Några minuter senare är vi framme vid Flair Hotel zur Eiche (= Vid eken).

Förbi en kyrkogård med kapell.

Längs en sandstig genom skogen på väg till hotellet.

Ett skogsfynd.

 

Flair Hotel Zur Eiche

Mottagandet i receptionen är trevligt. Rummet är fräscht och stort och har en kaffekapselmaskin och egen uteplats. Båda kommer till pass.

Vi äter middag i hotellrestaurangen, har läst att maten håller bra klass. Kerstin beställer hamburgare på kött från ”heiderind” (ko som betat på heden). Jag tar wienerschnitzel. Till efterrätt glass i följande smaker: saltkaramell, choklad och passionsfrukt (sorbet). Allt smakar utsökt och servicen är lika trevlig som förekommande.

Flair Hotel Zur Eiche visar sig vara ett typiskt nordtyskt hus.

Middagen på hotellet. Smarrig hamburgare med tryffelmajonäs och en rejäl schnitzel.

Glass med kolasås till efterrätt. Mums!

 

Kvällspromenad

Vi söker oss till fortsättningen av Heidschnuckenweg, förbi ett ställe med självplock av gladiolus och solros. Stigen kantas av en åker och blommande ljung skymtar lite. In i skogen. Fåglarna hörs lite försiktigt, dock med ett stort undantag. Dess gälla skrik kan nog väcka de döda. För att inte tala om cikadornas intensiva ljud, långt starkare än syrsornas.

– Nej, här har ni bara skog och skog, säger mannen med cykeln och lurviga hunden.
Så våra planer att hitta en bra utsiktsplats för att titta på supermånen går om intet. Ändå – en trevlig promenad. Sedan är det bara ramla ner i sängen.

I morgon väntar en lång och helt fantastisk vandringsdag omgivna av blommande ljung! Äntligen ska vår dröm bli verklighet!

Resans första blommande ljung.

Mannen med cykel och hund som vi språkade med under promenaden.


Läs mer

Våra tips för att köpa Deutschland-Ticket hittar du här.

Tidigare delar av vår reseberättelse hittar du här: del 1, del 2 och del 3.

Alla inlägg från våra vandringar i norra Tyskland hittar du här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.