Vandra Prins Bertils stig
Vandringen längs Prins Bertils stig från centrala Halmstad bjuder på havskänsla och omväxlande natur.
Häng med på en omväxlande kustvandring från centrala Halmstad förbi Tylösand – nästan ända till Möllegård. Prins Bertils stig är verkligen en fantastisk vandring.
Start i Halmstad
Vandringen börjar riktigt flott, vid ett slott, Halmstad slott är ett terrakottafärgat slott intill ån Nissan. Slottet byggdes av danske kungen Christian IV i början av 1600-talet. Efter freden i Brömsebro och freden i Roskilde blev Halland svenskt. Så även slottet förstås.
Vi traskar mot havet med Nissan flytande bredvid. Vädergudarna är blida: solen skiner, vinden är – för ovanlighetens skull så här kustnära – beskedlig. Även fåglarna tycks vara på gott humör och sjunger in våren. Måsar och trutar varslar om havets närhet i högan sky. Havet dröjer än, här har kreativa arkitekter skapat ett inbjudande bostadsområde, betydligt trevligare än hamnen och industriområdet på andra sidan Nissan.
I ån försöker ett par hanknipor att imponera på ett par honor med klassiskt spel. Slutet av spelet ser vi inte, eftersom stigen sakteligen viker in mot land och vi omges av tallar, buskar och till och med blommande körsbärsträd.
Start vid Halmstad slott.
Havet
Nu har vi lämnat även skogsdungen och det öppnar sig mot havet. Känslan av att uppleva det blir alltid stark, havet är havet. Eller kanske till och med Havet.
In i Alets naturreservat. En liten sångare klipper med vingarna lika febrigt som en kolibri. Så stöter vi på Kottehusen, små stugor med vidöppen utsikt över havet och med Västra stranden några steg bort.
Just då kommer en kvinna med en hund förbi. Jag hejdar henne med det utslitna ”Det är strålande väder i dag!”
Efter några minuters småprat tar hon avsked med följande uppmaning: ”Min man gick bort för 16 år sen, det var inte tänkt att det skulle bli så. Ta vara på varandra!”
Kerstin och jag kramas och lovar henne: ”Det ska vi.”
Nu gäller det bara att ”leverera”.
Kottehusen vid Västra stranden vetter direkt mot havet.
Skog
Uppe på en sanddyn för en överblick över härligheten med sandstrand, vass och strandråg, som är bra på att binda sanden. I en avloppsdamm (och därför näringsrik) på andra sidan stigen simmar ett par knölsvanar. Förbi det forna civila flygfältet, som nuförtiden tjänstgör som en prunkande gräsyta.
Björkar och bergtall (för att hejda sanden) omfamnar oss. Bland träden och vassen leker blåmes och rödhake kurragömma. Överallt i detta fågelrika rike genljuder allsköns fågelläten och balsamerar själen. Alla tycks vara rörande överens: Det är vår! Det är vår! Det är vår!
Björkskog med sjudande fågelliv.
Alskogen i Alets naturreservat.
Omväxlande
I kanten av ett villasamhälle längs kusten går vi. Skog med gran och björk här, glittrande havet där. Omväxling är honnörsordet.
Så här omtumlande havsnära är det dags att ”ta vara på varandra”. Vi slår oss ner på en klippa med bara fötter vilande i den mjuka sanden och spejar över Laholmsbukten. Kaffekoppen står bredvid. Gransångaren sjunger.
Nybyggda, pråliga villor vittnar om hur attraktiv denna kustnära sträcka är, med träd, sanddyner och inte minst hav. Häggen doftar förföriskt. Strandskator söker föda på en av revlarna. Många finfina sandstränder att välja mellan, några gamla sommarstugor finns ännu kvar.
Före Jansa brygga hejdas vi av en liten våtmark sjudande av fågelljud.
Spontanfika med utsikt.
Häggen doftar förföriskt.
Vackert vid Långenäsudden
Ännu en gång ömsar naturen skinn. Sandstränder och blandskog ersätts av klapperstensfält, enar och ljunghed. Även Halmstads hamn dova ljud har dött ut. Det är tyst så att allt du kan höra är en liten båt brumma. Bedövande vackert här vid Långenäsudden. Och stilla. Men sällan tidiga morgnar på hösten. Då brukar 3 000 sträckande fåglar passera. Varje minut.
Förbi genom ett mer kuperat landskap och Grötviks hamns gulliga sommarstugor. Bredvid ett stenbrott som numera inhyser en småbåtshamn. Även klipporna har bytt kostym – från grått till rosa.
Passerar sommaröppna Ateljé Bastaskär, Kungastenen och vidare inåt land genom ett villaområde – för att snart överväldigas av ett vidöppet hav. Görviks hamn är bara några steg bort.
Vandra med blicken vid horisonten.
Triften lyser upp klipporna.
Oändligt vackert vid Tylösand
Svärjareberget är i själva verket en liten kulle som inhyser en gammal rhododendronpark nedanför. Vid Tjuvahålans badstrand – där smugglare bedrev verksamhet i början av 1900-talet – tar en tapper själ ett dopp, det blir sannerligen ett kvickt dopp.
Ibland blir det så oändligt vackert att vi vill att det aldrig tar slut. Så nu bland klipphällar och gräs med blommande trift insprängd mellan stenar. Låga enar, kaprifol och vresrosor. Stenskvätta skvätter mellan stenar. Havet är blankt och tyst. I fjärran avtecknar sig fyren på ön Tylön.
På en höjd öppnar sig ännu ett nytt landskap – och hjärtat står still: Tylösands ändlösa stränder. Per Gessles ikoniska strandhotell. Väldiga sanddyner.
Vi tar oss upp på den högsta sanddynen, bara för att det går. Fast så lätt går det inte, ansträngning behövs då benen glider undan i sanden. Men utsikten är definitivt värt det.
Förbi vridna aspar efter kaprifol som slingrat sig på deras stammar. Så småningom nalkas vi Nyrebäckens dalgång, där bäcken porlar och grönfinken släcker törsten. Dalgången är kantad av svalört och vitsippor, gult och vitt i vårlig förening. Koltrasten sjunger. I bäcken syns ett väldig stenblock som har släpats hit under istiden. Det måste ha några år på nacken.
Ner för Flaggberget.
Fyren på ön Tylön dyker upp som en hägring.
Markeringen för Tylögrund – låter inte så märkvärdigt, men outsägligt vackert.
Eyal kan inte få nog av vyerna över sanddynerna och havet vid Tylösand.
Nyrebäckens dalgång är som ett eget litet gulligt kosmos.
Prins Bertil
Vi korsar en landsväg och nu när den kustnära sträckan är bakom oss genar vi lite. I stället för att fortsätta stigen ända till slutet i Möllegård tar vi höger förbi en golfbana tills vi är framme vid en busshållplats. Därifrån är det runt en halvtimmes bussfärd tillbaka till centrala Halmstad.
Hänförda av naturen glömde vi tala om kungligheten vars namn har förlänats stigen, prins Bertil. Ni minns väl denne plikttrogne och omvittnat trevlige prins?
Prins Bertils anknytning till Halland tycks vara stark. Han titulerades även hertigen av Halland och tillbringade mycket tid i sitt sommarhus i Tylösand, tillsammans med – sedermera prinsessan – Lilian.
Även utan denna kungliga glans är vandringen Prins Bertils stig oerhört minnesvärd. Definitivt en vandring att återvända till år efter år.
Prins Bertils stig får väl godkänt för markeringar, bänkar och dass längs vägen. För att inte tala om de fantastiska vyerna. Vi kommer tillbaka!
Vandringsfakta
Startpunkt: Vid Nissan bredvid Halmstad slott. Markering finns.
Slutpunkt: Vi avslutade vår vandringen vid busshållplatsen Sandhamnsgatan i Tylösand.
Längd: Drygt 17 kilometer .
Höjdmeter: Uppskattningsvis cirka +/- 40 meter
Tid: Cirka 4 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips1: Startpunkten inne i centrala Halmstad nås lätt med buss eller tåg och en kort promenad.
Tips 2: Det är tätt mellan bussarna från Tylösand tillbaka till centrala Halmstad.
Tips3: Det är gott om bänkar, utedass och möjligheter till bad längs hela sträckan.
Obs1: Vi avvek från markeringarna för Prins Bertils stig ett par kilometer innan ledens slut vid Möllegården. Självklart går det bra att följa leden hela vägen och sedan gå tillbaka till bussen.
Obs2: Större delen av sträckan är det en kombinerad gång- och cykelväg. Mycket lugnt den vardag i maj när vi var där. Vi misstänker dock att det är betydligt fler cyklar på stigen under badsäsong.
Läs mer:
Mer information om vandringsleden hittar du här.
Busstider hittar du på Hallandstrafikens hemsida.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
