Rapport från den Lilla Världen: På nattlig spaning efter “getmjölkaren”

Spaningen efter den mytomspunna nattskärran är full av magiska ögonblick. Som när morkullan tycks vara på väg till månen.

 

Ingen visste hur denna spaning skulle sluta, fritt levande fåglar kommer och går ju som de vill. Häng med på en lyckad spaning efter en mytomspunnen nattlig fågel.


I den Stora Världen pågår ett krig sedan den 25 februari 2022. Denna fruktansvärda tragedi tynger oss. Små vardagliga händelser i den Lilla Världen ger oss kraft. Under denna vinjett återkommer vi här på bloggen med rapporter från vår Lilla Värld.


Mytisk fågel har flera namn

Nattskärran har uppenbarligen kittlat folks fantasi länge. På goda grunder! Skickligt kamouflerad är fågeln stört omöjlig att upptäcka dagtid. Likt ugglan är den nattaktiv och flyger ljudlöst. Och så detta märkvärdiga knarrande läte den utstöter – ibland hela natten lång! Enligt Wikipedia kan ljudet liknas vid “en motorcykel som kör förbi på långt avstånd”.

Då är det inte ett dugg konstigt att fågeln har gett upphov till ett hundratal dialektala namn som blakka, hörknarr, kvällknarr, nattblacka, nattblarra, nattskräv(l)a, nattskäddra, spinnrock och spånkäring (källa: Wikipedia). Och på tyska, danska och latin heter den föga förvånande något som motsvarar “getmjölkaren”. Vad ska en knappt synlig, mytomspunnen fågel med konstigt läte annars pyssla med när hyggligt folk sover!

Klockan nio på kvällen infinner vi oss vid Utvälinge i nordvästra Skåne och gör oss redo att möta nattskärran – tillsammans med andra medlemmar i Kullabygdens Ornitologiska förening (KOF). Redo är förordet, jag är på helspänn för att inte missa en fågel som kan skymta förbi en bråkdel av en sekund.

Ännu ingen nattskärra, men en fiskgjuse vilande i det torra trädet.

 

Lång väntan

Viktigast i en sådan spaning är tålamod. Ty väntan är nästan oundviklig. För här gäller inte först till kvarn, kölappar eller föranmälan med bankid eller andra mänskliga påhitt. Nattskärran dyker upp där och när den behagar – om den behagar.

Väntans tid är inte så dumt alls. Av naturliga skäl måste man oavlåtligen vara på alerten. Tiden kan inte användas till något vettigt, bara till att förnimma omvärlden med alla sinnen. Då sker något märkligt: simsalabim öppnar sig omvärlden för en. Månen visar sig från dess bästa sida, hel och fin. Träd och trädruiner doftar förförisk. Fåglarna visar upp sig på olika sätt. Sångarna avslöjar sig genom sången medan törnskatan oförväget sätter sig på en gren bara 4-5 meter bort. Märkligast är nog morkullan som outtröttligt flyger kors och tvärs genom natthimlen.

I närmare två timmar har 25 olika fågelarter tornat upp sig. Bara en fågel fattas. Den fågel vi trängtat att se.

Mörkret faller så sakteliga, har duvan månne funnit sin nattro?

Oförvägen törnskata sätter sig på nära håll.

 

Entré

Först hörs den. Ett klangfullt lockljud “krruit” gengjuder i nattens mörker. Sedan en uppenbarelse. I månens vackra sken avtecknar sig en fågel stor som göken i flygande fart precis över våra utsträckta huvuden och vidöppna ögon. Ett ögonblick av några enstaka sekunder vars varaktighet lämnar bestående avtryck på den högst individuella minnesbilden. Och så borta.

Och ändå inte. Ur nattens dunkel sipprar nattskärrans knarrande ljudmatta. Med händerna kupade bakom öronen lyssnar vi andäktigt, och med stråk av salighet.

Med handen på hjärtat, man blir inte en bättre människa av att ha hört och sett nattskärran. Det blir inte ens fred på jorden och slut på krigseländet i den Stora Världen. Men för ett förstulet ögonblick kunde vi förnimma något annat, kunde tänka på annat. För ett ögonblick kunde vi känna tillförsikt tack vare spaningen efter nattskärran i den Lilla Världen.

Och det är gott så.

Natten är full av ljud från nattskärran – vi hade tur!


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.