Vandra längs Stevns klint

 

Bara att med egna ögon se kyrkan som delvis rasade ner för branten föranleder resan till Stevns klint. Men stanna inte vid kyrkan, utan vandra längs den spektakulära och havsnära klinten, som är ett av Danmarks två Unesco:s världsnaturarv. 

 

Otrolig historia

Vandringen börjar vid kyrkan i Højerup. Alla brukar åka dit för att titta på kyrkan. På goda grunder. Historien om kyrkan är oemotståndlig. Så låt oss börja där. Det är liten, men gammal kalkstenskyrka från 1300-talet. Vi går in och noterar både svalbo och utsökta kyrkmålningar från 1357 eller 1358, ingen vet exakt. Det är inte därför vi är inne. Delarna av kyrkan vi är ute efter brukar ligga längst fram: koret, altaret och altartavlan. Alla dessa delar har en gång stått här. I närmare 600 år. Fram till år 1928. Då rasade de 40 meter rakt ner i havet – koret, altaret och altartavlan. Raset pågick i en minut.

En skälvande minut så var allt över och friden sänkte sig återigen över den sargade kyrkan. Koret, altaret och altartavlan var borta för evinnerlig tid. Det tomma gapet längs fram i kyrkan ersattes så småningom av en terrass. Terrassen balanserar på stupets rand och bjuder på en hisnande utsikt. Den sägs vara förstärkt så vi ställer oss där och njuter av vyerna över Stevns klint och havet så gott vi förmår i ett kort ögonblick.

 

Ståpäls

Vid kyrkan finns en av de få platserna där det är möjligt att ta sig ner och uppleva klinten nere från klapperstensstranden. Östersjön andas i lugna dyningar och doftar tång. Härifrån betraktar vi Stevns klint nerifrån och upp: tydliga ränder tyder på att klinten består av olika material, däribland krita, kalksten och fisklera.

Detta påminner om varför Stevns klint fick ett erkännande som Unesco:s världsnaturarv 2014, Danmarks andra världsnaturarv utöver Vadehavet (som delas med Tyskland och Nederländerna). I fiskleran finns nämligen världens mest synliga dammrester efter den stora smällen då en asteroid krockade med jorden för drygt 65 miljoner år sedan. Dammrester efter den stora smällen finns överallt i världen. Men bara här kan de ses med blotta ögat.

Geologiintresserade och allmänt vetgiriga kan få ståpäls för mindre.

För egen del hade vi dock förväntat oss lite mer. Kanske inte att ta med handen på 65 500 000 000 år gammalt asteroiddamm. Men gärna en liten informationstavla om var man kan se den och vad det är man ska titta efter på den höga klinten. Det är därför vi har tagit oss just till denna klapperstensstrand.

Rädningen är Wikipedia på danska. Enligt denna källa ligger asteroiddammet vågrätt längst hela klinten. Lagret av så kallad fisklera är 5-20 centimeter tjockt och kan ses på många ställen längs klinten – om man vet vad man ska titta efter. Se en närbild här.

Detta låter rimligt. Dammet spred sig ju överallt och låg som ett ogenomträngligt skynke för solen under lång tid. Därför var tillgången på föda skral och alla större djur – inte minst dinosaurierna – tynade bort.

Jakten efter asteroiddammet fortsätter förbi en trätrappa. Sedan återvänder vi hela vägen upp till kyrkans stora port vid kyrkogården.

Vandringen kan börja.

 

Spektakulärt

Riktningen är Stevns fyr. Vid sidan av blommande raps som vajar i havsbrisen och mättar luften med dess lukt, är den största belöningen utsikten. Många besökare nöjer sig med att titta på utsikten vid kyrkan. Då missar de det mest spektakulära i Stevns klint. Denna utsikt får du runt 500 meter efter kyrkan: Östersjön, klinten och kyrkan som liksom på nåder hänger kvar kittlande nära stupet.

Dock ett varnande finger. Här är det vackert, vackert – men också farligt, farligt. Vyerna är storartade, men stupet är runt 40 meter rakt ner – utan minsta räcke. Så ta det varligt, varligt.

Havet är lugnt, men under ytan pågår en kamp på liv och död. En storskarv som har gapat efter en stor fisk försöker för allt vad tyget håller att få ner den i magen. Dragkampen slutar med att skarven missar hela stycket.

En bit bort guppar en storskrakehona och ingenstans ifrån dyker två ormvråkar upp på förbluffande nära håll. Ett par vita segelbåtar i horisonten fulländar en bild av en fridfull oas.

Vi behöver bara lämna stigen och kliva på jordvallen inåt land för att förflytta oss raka vägen till kalla krigets dagar. Med egna ögon kan du se navet för Danmarks missilförsvar. Här spaningsplatsen. Och längre in platsen för avfyrningsrampen för HAWK-missiler, USA:s då modernaste missiler.

Fortare än kvickt hoppar vi tillbaka till stigen och låter oss omslutas av en grön kokong. I denna slutna värld doftar det bland annat av blommande äppelträd och kaprifol. För musiken står outtröttliga härmsångare.

 

Fyren

När hussvalorna tar över luftherraväldet vet vi att vi är framme vid fyren. Ostmackor på danskt rågbröd och smarrig så kallad dagmarstång dukas fram på ett bord med havsutsikt tillsammans med kaffe.

Vid Stevns fyrcenter, som det heter, finns en lika pedagogisk som sevärd utställning om området. Och fyren förstås, öppen från kl 11.

Trots – eller tack vare? – tidigare höjdrädsla tänker vi för allt i världen inte missa fyren. Raskt kliver vi upp för spiraltrapporna i fyrens trånga innanmäte. 22 höjdmeter senare kliver vi ut genom en trång öppning till dörr. Det känns att vi hänger ut i luften. Men det är en terrass och vi behöver inte alls känna oro för att ramla ner 22 meter och dö. Men rationalitet är en sak, känsla något helt annat.

Vi tar några förstulna blickar över den vidöppna utsikten, Kerstin uppbådar oanade krafter för att föreviga ögonblicket på bild. Sedan tar vi oss ner på fast mark i en enda inandning.

 

Pilgrimsfalk

Väl förvissade om att vi redan upplevt det bästa av Stevns klint fortsätter vi vandringen. Drivkraften är att se en skymt av paret pilgrimsfalkar som lär häcka någonstans vid en undangömd klippa. Aspen blommar. Det är gott om buskar och träd som skymmer utsikten. Emellanåt öppnar sig dock ett fönster med svårslagna vyer över havet, klinten och Öresundsbron i fjärran. Vi passerar en väl dold, smal gång ner till klapperstranden för den som vill träna benmusklerna och är riskbenägen. Vid nästa ”fönster” tornar  ett kalkbrott upp sig vid havet. När vi dristar oss till att stå på sanden riktigt nära intill stupet får vi syn på block med kalksten liggande huller om buller på stranden. De hade rasat ner. Flera block kan rasa. När som helst.

Nu öppna vyer för det mesta. Högt över havet svävar en ormvråk. På land breder kulturlandskapet ut sig med böljande fält, hästhage och gulliga hus med stråtak. Rogivande Danmark för hela slanten. För den som vill stanna till och ta in finns flera bänkar med utsikt.

 

Insta-rapsfält

Vandringen fortsätter inåt land för att gå runt kalkbrottet. Vi går inte genom eld och vatten. Men bokstavligen genom ett rapsfält. Min svarta regnjacka får rapsgula fläckar. Den som drömt om ett instagramvänligt rapsfält får här sitt livs chans. Sedan fortsätter turen en bit längs en landsväg med få bilar under vår vandring. Framme vid kalkbrottet.

 

Kalkbrottet

Brottet är häftig att se, inte minst för den turkosa dammen, de dramatiska höjdskillnaderna och de brutalt raka linjerna. En häftig visuell upplevelse på nära håll.

Här kan de verkligen konsten att marknadsföra pilgrimsfalkar. Redan vid stenbrottets utkiksplats upplyses om världens snabbaste djur – som häckar här någonstans. Kampanjen fortsätter när vi närmar oss klotet, som var en radarstation under kalla kriget: här i Mandehoved brukar pilgrimsfalken häcka. Detta låter troligt, eftersom klinten här har spännande klipphyllor som mycket väl skulle kunna dölja häckande pilgrimsfalkar under sig.

Vi hör kuttrande ejderhannar långt ner i havet. Och havets andhämtningar. Vi blir snurriga av alla hussvalor som flyger kors och tvärs över klinten där de har sina bon. Vi sitter på en svart filt vid stupkanten och spanar intensivt efter falkarna med äpple i handen. Här har vi uppenbarligen vår chans.

Det får bli bättre tur en annan gång.

Tröstpriset blir utsikten från militärtornet som “sadlade om” till fågeltorn efter kalla kriget. Det inger ett visst hopp om en bättre värld.

Med denna värmande tanke vänder vi för att göra om sträckan vi har tillryggalagt – fast med omvänt perspektiv.

---

Vandringsfakta

Vi gick samma väg fram och tillbaka. Måttangivelserna nedan avser enkel väg.

Start- och slutpunkt: Vid kyrkan i Højerup, Danmark.
Vändpunkt: Mandehoved.

Längd: Cirka 7,5 kilometer (enkel väg)
Höjdmeter: Cirka +/- 30 meter
Tid: Cirka 2 timmar (enkel väg)

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Tips1: Vid Højerup kyrka finns en avgiftsbelagd parkering. Vid såväl Stevns fyrcenter som Mandehoved finns gratis parkering.

Tips2: Vi gick samma väg fram och tillbaka. Under högsäsong finns möjlighet att ta gratisbussen Klintebussen och därigenom slippa gå fram och tillbaka.

Läs mer:
Information om Stevns klint och de olika besöksmålen hittar du på Stevns Klins Experience hemsida.

Det går även att besöka utställningen vid Stevns Klint Experience. Du kan läsa om vårt besök här.

Våra tips på vandringar och naturupplevelser på närbelägna Mön hittar du här.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---