Kåseri: Ät frukost – förläng livet!

Gröt är en perfekt start på dagen i Sverige där vi äter ordentlig frukost. Så är det tydligen inte överallt.

 

Mormor var nog människan som präglade mig mest under mina späda år. Därmed även för resten av livet. Hon sade inte mycket, men när hon väl uttalade sig var det ord och inga visor: “Ät frukost – förläng livet!”. Orden föll inte i särskilt god jord under min ungdom. Som ung var jag  snarare bräddfylld av min odödlighet än orolig för d-ordet. Fast ett halvsekel senare träffar hennes bevingade ord mitt i nyllet. Pang! 

Sålunda är jag en hängiven frukostätare så till den milda grad att min mormors skrynkliga ansikte skulle spricka upp i ett så brett leende att rynkorna skulle slätas ut. Hela vägen från de sälla markerna där hon håller hus sedan alldeles för många år.

Därför upptar frukosten inte bara gommen, utan även tankarna. Grannen G med sin näpna hund S undrar ofta när han ser mig och Kerstin med ryggsäckar om morgonen om vi har frukosten med. Vi står med blicken fästad på grannlandet på andra sidan Öresund. Osökt leds tankarna till danskars “frokost”. Fast på grannspråket betyder det lunch – frukost heter “morgenmad”. Visst kan man bli förvirrad för mindre!

Vänta bara, för detta är början på måltidernas Babels torn. Mest förvirrad blir jag nog i Spanien. För även om danskarna uppenbarligen har fått ett och annat ord om bakfoten, så är de i allt väsentligt som vi: det äter sina måltider på begripliga tider. De äter begripligt mycket till frukost, lunch och middag. Precis som vi!

Med spanjorerna är det omvända världar. Middag vankas inte förrän Kerstin och jag redan gått och lagt oss. Och de äter middag för en armé. Frukost kan de äta förvånansvärt tidigt, ibland har jag sett dem stjälpa i sig denna luftiga frukost redan vid sex-tiden: espresso och kanske en cigg. Lunch inmundigas under inga omständigheter före klockan ett, helst vid två eller tre-tiden. Den stora gåtan är: hur klarar de livets allehanda påfrestningar fram till lunch? Som jag har grubblat över denna omöjliga ekvation!

Förmår de likt framtidens batterier att lagra energi i dolda fettlager? Består deras morgonespresso av näringsrika droppar i likhet med barndomens fiskleverolja? Rätt svar (baserad på långvariga observationer): de äter i mjugg!

Du kanske tycker att detta är en ryslig anklagelse och kräver bevis. Det får du här och nu. Ett oförvitlig ögonvittne som jag fullständigt litar på, alltså undertecknad, såg med egna ögon vad som händer när hungern pockar på runt 10-11-tiden på förmiddagen. Spanjorer flockas på kaféer som flugor surrar runt en sockerbit. Och som de förser sig med vällust av färskpressad apelsinjuice, kaffe, enorma mackor, bakverk, ägg. Bara plånboken och tiden tycks sätta gränser. Med denna “andra frukost” eller kanske snarare “frokost” är det en smal sak att kunna överleva utan vidare matintag fram till tre på eftermiddagen. För att sedan avsluta dagen med en rejäl middag när Kerstin och jag drömmer om frukostgröten under täcket.

Man kan dock undra om inte också de borde lyssna till min mormor och lägga mer krut på en riktig frukost.

Kaffe

En fullfjädrad spansk frukost?


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.