Rapport från den Lilla Världen den 19 april
Vanliga paddan må ha ett alldagligt utseende, men den har en hel del hyss för sig.
Dagens tema är grodor. Och givetvis prinsen. Sagan kan ha en förankring i fakta. Därom alldeles strax.
I den Stora Världen pågår ett krig sedan den 25 februari 2022. Denna fruktansvärda tragedi tynger oss. Små vardagliga händelser i den Lilla Världen ger oss kraft. Under denna vinjett återkommer vi här på bloggen med rapporter från vår Lilla Värld.
Grodorna är en stor “familj”. Drygt 7 200 arter i världen, 13 arter i Sverige, enligt SLU Artdatabanken. Medan alla svenska grodarter är fridlysta är fem arter hotade. Ändå en stilla undran så där mitt under ett rasande storkrig: varför väljer vi att berätta om grodor just nu?
Varför grodor?
Svar: Just därför att ett krig rasar i den Stora Världen behöver vi påminnas om glädjeämnen i den Lilla Världen i närnaturen. Och grodor skänker så mycket glädje. Varenda kotte vet ju att “små grodorna, små grodorna är lustiga att se”. Frikostiga är de också som bjuder in oss att betrakta deras spelaktivitet och parning.
Om sanningen ska fram kan emellertid en del grodarter vara nästan lika generade som vi människor. På håll kan passionen ljuda i högan sky, men så snart en mänsklig skugga faller över groddammen blir de som uppslukade av dammbotten. Återstår bara några luftbubblor i vattnet och en tystnad.
När grodorna har gått under vattnet syns bara luftbubblor och grodrom.
Kurragömma i Spanien
Än minns vi kurragömma-leken med den iberiska sjögrodan i s’Albuferas våtmarker utanför Alcudia på Mallorca. Först gjorde grodorna allt för att fånga vår uppmärksamhet. Det lyckades de lätt med – man måste ju ta på sig väldiga skygglappar för att inte förundras över ljudet från hundratals spelande grodor. Några grodor sågs dock inte till. Och när vi nalkades vattnet upphörde allt ljud tvärt. Där var kurragömma-leken i full gång.
Vi spanade. Vi tänkte inte på något annat. Märkte knappt vad vi åt. Först i slutet av den andra spaningsdagen, precis innan vi gav upp, lärde vi oss läxan. Vi höll avstånd till vattnet, vi var knäpptysta, vi gjorde inga plötsliga rörelser. Till slut fick vi se dessa krabater. Vilken berusande känsla: en arbetsseger!
Du kan läsa mer och se fler bilder från denna gastkramande jakt här.
Den iberiska sjögrodan kollar om kusten är klar och spelet kan fortgå utan mänskliga betraktare.
Klockgrodornas lunchkonsert
Avgjort mindre skygg är klockgrodan som vi råkat i dammarna på strandängarna i Möllehässle naturreservat. Framförallt är de mindre. Dessa i Sverige numera sällsynta grodor är nämligen så små att kikare behövs för att till fullo njuta av dessa uppemot 55 millimeter långa grodor. Med kikaren kan man följa grodans metamorfos under spel: hur oproportionerligt stort bröstet blir när grodan spelar. Spelet liknas vid klockringning, därav namnet klockgroda. Ljudet är så tilltalande att vi brukar sätta oss på respektfullt avstånd och bara lyssna hukade över vår medhavda matsäck. En lunchkonsert med virtuost spel och med havet bara en vindpust bort.
Klockgrodans vemodiga konsert pågår.
Giftig padda
Bland Sveriges 13 grodarter återfinns tre arter av paddor. Vanlig padda heter en av dessa arter. Precis som övriga grodarter övervintrar den i någon hålighet i marken i närheten av dammen där den en gång kläcktes. När våren och värmen knackar på vaknar den upp och kravlar sig fram till födelsedammen. Det är så vi mötte Lassie.
Lassie eller vad denna padda av arten vanlig padda hette satte fart mot Mölle mosse. Medvetna om paddans heltäckande giftkörtlar, vilka kan utsöndra ett slemhinneretande och muskelförlamande gift, följde vi paddans målmedvetna färd på behörigt avstånd. I vattnet upptäckte vi många fler hanar – de är betydligt mindre än honorna. Men se, snart gav sig en hona tillkänna – och en hane ovanpå henne i amplexus (parningsställning). Genom att tillämpa “make love not war” visar paddorna avundsvärd klokhet.
Vanliga paddor i typisk våraktig syssla – amplexus (parningsställning). Den större honan ligger underst.
Kyssa en padda?
Några dagar senare följer vi på en kvällsexkursion med Naturskyddsföreningen Kullabygden. Allt under Göran Paulsons kunniga ledning. Så härligt att tillbringa en kväll med så trevliga och naturintresserade människor. För en stund fanns inget storkrig i den Stora Världen. För en stund fanns bara kärlekskranka paddor i den Lilla Världen. Det är så vi kom att prata om giftet, och sagan om prinsen.
Paddorna (du ser väl att de är två paddor på varandra) i närstudie under en kvällsexkursion.
Tydligen har människor, åtminstone förr i världen, inte nöjt sig med att kyssa grodan. De gick flera steg längre: de använde giftet som berusningsmedel. Förvisso var det en padda, men omtöcknade av ruset var artbestämning det sista de tänkte på. Är någon förvånad om de hallucinerade om något så romantiskt som att kyssa fram en prins? Näppeligen! Så kunde sagan ha kommit till.
Annars kan du hålla tillgodo med en skröna. Fakta om paddan ingår.
Tänk vad roligt det kan vara att hålla på med grodor!
Paddor har hyss för sig även mitt på blanka dagen mitt på stigen.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
