Kåseri: Guldkant med middag på hotellrummet

Glimrande bakverk kan med fördel avnjutas på hotellrummet – som så mycket annat.

 

Visst är det lyxigt med hotellfrukost, inte minst när man får den på sängen! Vi tar denna lyx till nästa nivå och unnar oss en middag på hotellrummet. Hemligheten bakom denna succé heter vattenkokare.

 

Självutlämnande

Detta kåseri är bland det mest självutlämnande jag har givit upphov till. För härnäst blir jag rimligen portad från en rad framstående hotell runt om i Europa. Så låt oss hålla denna vanvettiga bekännelse mellan oss åtminstone tills preskriptionstiden har löpt ut.

Till saken. De flesta hotellen vill som bekant att vi ska kosta på oss en präktig middag på deras restaurang. Men hur kul är det att klä upp sig propert efter en lång dags vandring bara för att lägga surt förvärvade slantar på hotellrestaurangens allt som oftast mediokra och överprissatta mat?

Inte särskilt kul. För efter en lång dags vandring vill jag helst duscha mig ren och snabbt få mig något till livs. Man är hungrig som en varg så vad man stoppar i sig är av lättviktigt vikt. Huvudsaken det kan ätas halvliggandes i mjukisbyxor.

 

Utlösande faktor

Bakom varje dramatisk vändpunkt i livet döljer sig en utlösande faktor. Så vad var den utlösande faktorn som förmådde oss att kliva över “point of no return” oåterkalleliga tröskel och ta med vattenkokaren till hotellet?

Det handlade om den för oss i särklass billigaste skidsemestern någonsin för ett par decennier sedan. I Norge. Vår gamle vän Statens Järnvägar körde oss fram och tillbaka till Oslo för en knapp hundring. Det kan man inte kalla för annat än ett vänskapspris, eller hur?

Hotellet som låg vid en backe utanför Oslo var ett konferenshotell som behövde fylla rummen på helgerna så rummet inklusive frukost i praktiken reades bort. Det fanns dock en hake. Middagen. Detta tveksamma nöje skulle kosta mer än hela skidresan. För att inte tala om extra resväskan som skulle släpas med för att härbärgera middagskläderna. Hellre en kokt korv på närmaste korvmoj!

Så tänkte jag, dumt nog. För det fanns ingen korvmoj i hotellets närhet. Det fanns absolut ingenting på långa vägar. Däremot mycket natur pur och gott om snö. Det var då som vi klev över vattenkokar-tröskeln. Rent praktiskt bytte vi helt enkelt ut finkläderna mot vattenkokare, några enkla redskap och noga utvalda livsmedel. Hur blev det?

 

Lyxig snabbmat

Vi åt färsk pasta – bara att lägga några minuter i kokt vatten och avnjuta. Möjligen inte så flärdfullt med mjukiskläderna på, men ack så skönt att äta halvliggande, halvdöende efter en heldag på skidtur bland hurtiga, vänliga norrmän.

Den andra dagen hängav vi oss åt en mer avancerad matlagning. Vi la couscous i kokvattnet och befattade oss med omaket att öppna en konservburk med makrill i tomatsås. Där ser du, D-vitaminer och andra nyttigheter i överflöd. För att inte tala om antalet tomatröda fläckar på hotellets handdukar som tjänade som bordsduk på sängen denna afton.

Så hur oförvitliga vi månde uppfattas kan vi inte med rent samvete hävda att vi har ett obefläckat förflutet. Vi har ju röda handduks-fläckar på vårt samvete.

Möjligen har fläckarna bleknat bort med tiden, eller i tvätten. Men denna välplanerade, och inte helt spårlösa, gärning var knappast den sista. Tvärtom. Vår karriär som vattenkokbrukare på hotell var bara i sin linda. Under årens lopp har vi improviserat både med kalla och varma rätter på allsköns hotellrum. Experimentlustan var kanske inte alltid på topp framför teven, men vi har provat en rad konstellationer som kokt korv med färdig potatissallad, pulversoppa och snabbnudlar. Våra gastronomiska eskapader med – eller utan – vattenkokaren pågår ännu. De tillämpas närhelst det inte finns möjlighet eller lust att äta på hotellet eller i dess närhet.

Vårt senaste påfund är att “koka” gröt på extra mjuka glutenfria havregryn, vilket smakade förvånansvärt gott med mosad banan, solroskärnor och torkad aprikos.

Nå, vad säger samvetet om detta? Har vi lidit några samvetskval för att ha använt hotellrummets faciliteter för att tillaga mat med en medhavd vattenkokare?

Kanske har vi blivit härdade genom livet eller så har vi likt gamla förbrytare kunnat hävda en viss hederskodex. För hur garvade vattenkoksbrukare vi än är har vi aldrig lämnat några stinkbomber efter oss till städerskan. Alltså aldrig en makrillburk eller räkskal i våra papperskorgar!

Kokta nudlar är inte en särskilt glamorös måltid, men man blir mätt och slipper lämna rummet.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.