Vandra vinvandringsvägen från Pillnitz till Dresden

Titta, äntligen en klase druvor under vinvandringen mellan Pillnitz och Dresden!

 

Länge har vi misstänkt att saker och ting inte alltid är som de sägs vara. Nu tycks vi ha fått vatten på vår kvarn: vandringen från Pillnitz till Dresden längs den Sachsiska vinvandringsvägen. Ändå en sannerligen spännande tidsresa genom burgna bostadskvarter med pråliga rikemanshus som har bestått både världskrig och DDR. 

 

Facit

Detta facit är till dig som har drömt om en vandring utmed vinrankor och nu har beslutat dig för att skrida till verket och omsätta drömmen till verklighet. Alltså att utvinna livsglädje ur druvorna. För att bespara dig ett potentiellt missnöje skulle vi rekommendera dig att leva ut din dröm i regioner med mer hänförande vinodlingar som i Franken vinland. Däremot om tanken med vandringen är att underhålla en kittlande nyfikenhet på omvärlden så har du kommit helt rätt. Häng med!

Följ den här markeringen så hittar du vägen.

En av de vackra fasaderna längs vägen.

 

Ursachser i Pillnitz

Startar på platsen Am Rathaus i Pillnitz, en trevlig ort strax utanför Dresden, i den tyska regionen Sachsen. I akt och mening att uppleva vinodlingar på nära håll följer vi helt enkelt den markerade Sachsiska vinvandringsvägen. Vandringen börjar bra, solen skiner, villorna är vackra att se på och ligger på en höjd som bjuder på glimtar över floden Elbe. Stämningen blir inte sämre av att vi stöter på trevliga människor som precis har varit på vinevengemang och de börjar prata med oss: är vi ute efter att testa vin, var kommer vi ifrån, de har varit i Sverige (för sisådär 40 år sedan). Stolt säger de sig vara “ursachser” så vi undrar vad det betyder, vilket de gärna besvarar:
– Vi ursachser vill leva utan bekymmer eller osämja. Vi vill äta och dricka gott!

Med andra ord, man kunde önska att hela världen hade anammat den ursachsiska livsfilosofin.

Att ta ett glas vin, vilket paret varmt rekommenderar, hinner vi inte. Vandringen har precis börjat.

En skylt som skvallrar om vinkällare.

 

Weber och andra överraskningar

Sachsiska vinvandringsvägen fortsätter förbi bostadshus utsmyckade med stuckaturer. Och vilken överraskning! Bland villorna återfinns Carl Maria von Weber-museet, vilken var kompositören bakom romantiska operan Friskytten (svensk premiär 1823).

Som bekant kommer överraskningar sällan ensamma.

Uppstigning intill en bäck, och på håll vajar den tyska flaggan på ett slottstorn. Landskapet byter ständigt skepnad: ett gods omringat av en mur, skog med generösa glimtar över Elbe, kuperade gröna kullar, odlingslandskap och slott. Och där – på andra sidan Elbe – anskrämligt koloss till bostadshus i modernistisk stil från DDR-tiden i en förort till Dresden. Flera slott.

Några vinodlingar syns emellertid inte till på Vinvandringsvägen. Men klaga på tillvaron förmår vi inte med porlande bäck intill.

Carl Maria von Weber-museet längs vägen. Bara att gå in, om man känner för det.

Utsikten över den grönskande nejden och det monumentala arkitektoniska arvet från DDR-tiden.

Eyal försöker smälta in i det gröna med sin piké.

 

Vinrankor= sant

Här på höjden känns det som i en fjärran by, storstaden och övriga världen ter sig avlägsna. Här ställs honungsburkar ut till försäljning utanför en gård. Men det riktiga fyndet bland små gårdar och villor med trädgårdar är en trädgård smyckad med några enstaka vinrankor. Kerstin passar på och fotar, det kanske inte bli några fler vinrankor.

Vida vyer över landskapet där borta och vackra hus överallt här omkring finns det gott om. Upp på en smal trappa omgiven av en vägg med klättrande vildvin. Vi går upp och ner för kullar och passerar byar vars namn klingar efter grannlandet Tjeckien. Mitt i Wachwitz inträffar ett smärre mirakel: ett hus med lite vinodling bredvid! Det leder till vilda spekulationer: har Vinvandringsvägen en gång i tiden varit fylld av vinodlingar, men ekonomisk kräftgång har ödelagt verksamheterna och kvar är blott vittnesbörd över det förflutna?

Vindruvor – dock mer som utsmyckning i en trädgård.

En sväng ovanför strandängarna vid Elbe.

Upp på en kulle bort från biltrafiken och genast trevliga fynd: fint målade elskåp, överdådiga vackra hus vars trädgårdar bågnar av fruktträd och en enstaka rad med vinrankor, härliga vyer mot floden och omgivningen. Icke att förglömma: en jamande katt.

Nerför en kulle igen. Pilfinkar sitter på taket till ett korsvirkeshus. Och så fortsätter det upp och ner, väldiga vackra gamla hus med stiliga trädgårdar. Men vi är oroliga, eftersom vi har gått en dryg stund utan en enda vinodling värd namnet trots att vi går en Vinvandringsväg. Är vi utsatta för ett slags bedrägeri?

Vid foten av ett vinberg vid vingården Freytag är vi framme vid en riktig vingård med omgivande vinodling och till och med direktförsäljning (på helgerna). Nu kan vi andas ut, eller hur?

Ett av många stiliga hus längs vägen. Varje hus har en egen historia.

Se, en riktig vinodling!

 

Mytomspunna Loschwitz

Att överraskningarnas tid inte är förbi märker vi då vi stiger ner för kullen in i ett kvarter med festliga hus och slott. Ösregnet är av det onådiga slaget vilket bäst kan jämföras med biltvätt. Vi springer till ett garagetak som sticker ut och hoppas att vi inte står på privat mark. En medelålders man med paraply kommer fram till oss. “Vill ni få skjuts?”

Medan regnet smattrar förser vi oss med äpple och nötter. När det blir eldupphör avtecknar sig bron Blaues Wunder från ovan i dimman och en flodbåt tutar. Vi är i Loschwitz och kommer fram till slutsatsen att husen vi har sett hundratals av inte bara är ovanligt enorma; likt individer har varje hus dess säregna karaktär. Vår nyfikenhet på husen är så hejdlös att vi hejdar en pigg äldre kvinna som kommer dragande på en cykel i uppförsbacken. Vi undrar om husen och den ytterst sympatiska kvinna berättar gärna:
“Här finns det många hemligheter. Jag har bott här i 20 år och jag gör fortfarande nya upptäckter och hittat nya hemliga gångar. Husen är så stora för att Dresden sedan gammalt var en kulturstad med många rika människor. Efter andra världskriget under DDR-tiden var det en stor förändring, varje enskilt hus beboddes av många familjer. Efter återföreningen har återigen flera rika människor köpt sig in här. Har ni sett muren? Den är efter vinodling. Men nu finns inte så mycket vinodling här för att folk som ägt dem har flyttat härifrån.”

Tänk om vi hade tid att utforska hemligheterna i Loschwitz! Nu blir det bara hastiga intryck som ger mersmak: ett inbjudande centrum med originella små butiker och kaféer – inga kedjor så långt ögat når. Och snart är detta mytomspunna kvarter ett trevligt minne blott.

Ett av Loschwitz märkvärdiga hus.

Blaues Wunder, bron som betraktades som ett underverk när den byggdes.

En färd med Schwebebahn kan spara många steg, svett och tid. Men vi tar apostlahästarna.

Centrala Loschwitz.

 

Vingårdar står på rad

Strandbankarna vi begagnar längs Elbe var listade av Unesco som världskulturarv under fem stolta år (2004-2009) (Läs mer i inlägget här.)

På en sluttning till höger får vi syn på – hör och häpna – en vinodling omgärdad av mur. På floden passerar “Bohemia” fullastad med turister som tittar åt vårt håll. Förbi slott Eckberg kan vi inte låta bli att göra en liten avstickare till vingården Winzer Lutz Müller som omfattar såväl vinodling som restaurang med utsikt. Och fler dylika vingårdar står på rad, så klart. Vi vandrar ju längs Sachsiska vinvandringsvägen!

Det hörs på långt håll att vi nalkas Dresden, vars praktfulla byggnader och konstverk visar upp sig en efter en. Nästan framme slår vi oss ned på en bänk för fika och beundrar slotten, förbipasserande utflyktsbåtar och de gröna strandängarna. Där Vinvandringsvägen lämnar Elbe och viker höger mot stan fortsätter vi vidare längs Elbe och avslutar vandringen i Dresden vid brofästet Augustusbrücke – Altstadts sida.

Vandringen överraskade med att inte ha så många vingårdar som förväntat, men de hemlighetsfulla bostadskvarteren med de överdådiga vackra husen ger definitivt mersmak.

Vingårdar på rad utmed Elbe.

Utsikten uppe från ett av vinbergen.


Vandringsfakta

Startpunkt:  Rådhusplatsen i Pillnitz.
Slutpunkt: Augustusbrücke i centrala Dresden.

Längd: Cirka 15 kilometer
Höjdmeter: Cirka +/- 300 meter
Tid: Runt 3,5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Läs mer:
Våra tips på utflykter i Dresdens närhet hittar du här.

Inlägg från alla våra vandringar i Sachsen hittar du här.

Dresden Elbland är kulturlandskapet runt floden Elbe i närheten av storstaden Dresden. Du kan läsa mer om Dresden Elbland och dess utflyktsmål här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.