Panoramisk vandring vid Main utanför Volkach
Storslagna vyer, både över Main, Mainschleife och vinodlingarna under vandringen utanför Volkach. En vandring med många överraskningar.
Denna härliga rundvandring lockar med betagande vyer, både över Main, Mainschleife och vinodlingarna vid floden. Här vandrar vi även naturskönt längs flodbädden och fruktodlingar. Turen startar och avslutas intill Volkachs sevärda gamla stad.
Mainschleife
“Schleife” kan lämpligen översättas med ordet knut. För här, vid lilla staden Volkach i Franken vinland i norra Bayern i Tyskland, svänger floden Main på ett sätt som kan liknas vid en knut. Att uppleva denna “knut” med egna ögon under vandringen är minnesvärt.
Förväntansfulla startar vi på bron med Main under oss. Husbilar på rad, många cyklister och ett par utflyktsbåtar vittnar om områdets popularitet. Efter bron tar vi första gatan till höger och lämnar turisterna bakom oss. Nu är det vi och vinodlingarna. Vi och vingårdarna. Alltså Franken vinland i ett nötskal.
En av Mains många utflyktsbåtar.
Astheim
Vinet dominerar redan i Astheim, byn med flera vingårdar och trädgårdar vars fruktträd prunkar av kvitten, plommon och äpplen. Flertalet trädgårdar charmar med vinrankor med både röda och gröna klasar. Sådant ögongodis muntrar upp på morgonkvisten.
Snart nog omges vi av vinrankor ämnade för annat än hemmabruk. Långa, välskötta rader av vinrankor i sluttningar som blottar slösande vyer över Main och det kuperade landskapet. Längst ner vilar de gulliga byarna Nordheim och Eschendorf på varsin sida av Main. Dessa underbara vyer har vi ännu kvar på näthinnan.
Upp i skyn cirklar tre tornfalkar över vinodlingen och en av dem dyker ner och sätter sig på en perfekt utsiktsplats högst upp på ett kyrktorn. Vi människor är hänvisade till en utsiktsplats högre upp på berget. Vi hoppar över denna avstickare och fortsätter, fullt nöjda, längs den panoramiska vägen. Tänk att livet kan kännas så sorglöst ibland.
En speciell känsla att omfamnas av vinodlingar.
Grandiost landskap.
Ännu mer ögongodis: en del av Mainschleife.
Kyrkan mitt i byn Nordheim.
Äger vi tiden?
Ett fält solrosor hejar unisont på oss längs vägen. Vägen svänger till höger och så småningom korsar vi en bilväg och en liten räls (förmodligen för en museijärnväg) för att ta oss ner till floden. Men vi hejdar oss på höjden. Fruktträden runt oss i sluttningen bågnar av mogna äpplen, plommon och päron, vilket uppenbarligen retar upp aptiten. Lunchpausen intas på en bänk vettande mot floden och kullar med gröna fält. Vi äter i maklig takt, tuggar varligt och njuter av vyerna; tid har vi; färjan går sällan och vi har tidtabellen i mobilen, vilken ligger i min högra ficka. Bokstavligen har vi infångat tiden i vår ficka. Vi äger tiden.
Givetvis ingriper verkligheten raskt och bryskt för att ruska av oss denna villfarelse. I lagom tid före färjans avgång stiger vi nerför sluttningen genom en grön kokong med buskar, träd och fågelkvitter. Nere passerar vi en Biergarten med trevlig utsikt, vinodlingar och ännu ett fält solrosor. Och där, precis intill färjeläget vid Main, står en skamfilad liten skylt med knapphändig information om att färjan vi skulle ha tagit till andra sidan Main är inställd på grund av reparationer. Så det så. Vandringen sida vid sida med vinrankor som vi hade planerat får utgå. Lyssnar vi ordentligt kan vi höra Ödets råa skratt rätt i ansiktet.
Blommande solrosor bokstavligen förgyller strövtåget.
Hit men inte längre – en av vandringens överraskningar.
Flodbädden
Men vi har inte tid att lyssna på hånskrattet; vi tittar på en karta och gör om planen: vi går tillbaka till Volkach längs Mains flodbädd. Det visar sig vara en naturupplevelse utöver det vanliga. Bara ett orosmoment gnager: varför varningsskylten om att närmaste sträckan tillträds på egen risk?
Jag hejdar ett par frejdiga vandrare som precis genomgått sträckan med min undran. Tysken skrattar: “Det är lite lerigt och fullt med brännässlor en liten bit. Men titta på mig, jag har shorts och ändå har det gått bra för mig!”
Vi går in i flodbäddens trolska värld, med smala, småkuperade, hemlighetsfulla slingrande gröna stigar alldeles intill Main. Människorna är få och naturen känns otämjd och inte det minsta tillrättalagd. Det smala, småkuperade, slingrande överraskar med nya intryck. Nya fåglar, nya läten, nya växter, nya små hel- eller halvöar i floden. Flodbädden är som ett eget litet minikosmos, och tvivelsutan lugnare än längs den breda cykelvägen på andra sidan Main.
Ändå skickar världen utanför små tecken om dess existens emellanåt: utflyktsbåtar stävar fram längs floden i maklig takt och kanhända att turisterna ombord även spejar nyfiket åt vårt undanskymda håll med deras skjutberedda mobiltelefoner, även cyklar kan anas på andra sidan floden ibland. Annars råder naturens relativa stiltje, med alla förväntade och oväntade ljud av fåglar, vind och vegetation.
Utan förvarning växlar landskapet till ett lapptäcke av allsköns fruktodlingar. Några är små och känns som hobbyverksamhet någon gör med vänsterhanden någon gång ibland på helgerna, några är stora och välskötta. Frukt är godis och att titta på dessa omväxlande odlingar är ögongodis.
Så småningom är vi återbördade till startpunkten vid bron över Main. Nu måste vi passa på och besöka Volkachs trevliga gamla stad!
Vattenkontakt. Det är kallt i vattnet.
Gå på egen risk – vi tar risken!
Akta dig för brännässlorna, Eyal!
Gymnastik på väg.
Egentligen skulle vi ha gått på andra sidan, genom vinodlingen…
… men fruktodlingarna är trivsamma de med!
Mirabeller – ett slags gula plommon.
Framme vid mysiga Volkach.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Vid bron över Main i kanten av Volkach.
Längd: Cirka 13 kilometer
Höjdmeter: +/- cirka 200 meter
Tid: Runt 3,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips: Normalt går färjan över Main vid orten Fahr under sommaren. Då kan man korsa floden och fortsatta på rundvandringen genom vinodlingarna tillbaka till Volkach. Här hittar du lite information om färjan.
Obs: Rundvandring vi tänkt att gå kallas Panorama wanderweg Mainschleife (eller Volkach) och har nog en gång i tiden varit markerad. Vi hittade en del markeringar, men de räckte inte för att slippa använda karta.
Läs mer:
Här hittar du vår guide till vandring i Franken vinland där du hittar mer inspiration och tips för din vandringar.
Druvklasarna hänger tungt.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
