Stadsvandring längs Helsingborgs trädslinga

 

Trädslingans mångfald överraskar: så många olika sorters träd, både välkända och riktigt udda, så udda att vi aldrig ens hört talats om dem. Jättetrevligt att en storstad som Helsingborg har så trevliga “gröna rum”, eftersom träd har så många goda egenskaper. De dämpar bilbuller, de skänker svalka soliga dagar och de kan till och med hjälpligt skydd mot regn. Häng med på en trädfest!

 

En bekännelse

Först en bekännelse: vi är trädkramare (har vi sagt det förr?). Ge oss en stad och vi uppsöker genast dess parker. Så hamnar vi i Öresundsparken i Helsingborg en sommardag. Regnet strilar ner oupphörligt, men i vårt innersta har det under några varma sommardagar närts en romantisk längtan efter sommarregn. Tänk ett renande sommarregn! Sommarregn som sköljer bort den kvalmiga luften och ger växtriket vattnet det så väl behöver.

Nu står vi nära Öresundsparken och har uppenbarligen blivit bönhörda. Skönt, eller hur?

Regnet renar luften och får trädens dofter att träda fram. Kakdoft, säger Kerstin och räcker mig ett brunt blad. Bladet härstammar från katsura, som träffande kallas “kakträdet” för dess behagliga kanellukt.

Regnet och trädslingan sammansvetsar oss. Vi har ett paraply, när Kerstin behöver ta en bild håller jag i det över kameran och Kerstins hjässa, när jag för en anteckning skyddar Kerstin min mobiltelefon (mitt huvud är redan dubbelskyddat med såväl keps som kapuschong).

Vår nyfikenhet är emellanåt lite bångstyrig så rätt som det är får vi och våra prylar ett litet stänk. För hur kan man låta bli att ta en närmare titt på bärapel med dess små bär till frukter. Och kolla där: silverpäron, med blad vars silvriga nyans påminner om olivträdens blad. Priset för att få skåda silverpäron är likaså – ett litet uppiggande stänk.

 

Sibiriskt korkträd

Tänk att att jag i 57 år har burit på en “vit fläck”, nu är denna skamfläck utraderat – nu känner jag till, och har sett, sibiriskt korkträd. Livet blir nog aldrig sig likt igen.

Intill ett konstfullt litet vattenfall står en stiligt atlasceder och åtskilliga rhododendron som leder oss till Sofiakällan och ett ginkoträd. Härnäst stöter vi på bekanta som avenbok (fast som träd och inte som häck) och lindar. Robinia utgör en ny bekantskap. Någon tutar (en inte så subtil påminnelse om att vi bevistar en stad), men trädet står på sig och rör sig inte ur fläcken.

Mitt i alltihopa lyckas japanska körsbärsträd utstråla harmoni (ett par månader tidigare hade vi kunnat vara med om en strålande blomning). Bland regndropparna upptäcker vi en hel del små päron på päronträdet, för att inte tala om alla små kaniner som finns lite överallt (dock inte på päronträdet).

Här och var stannar vi till för en kram, det blir ett kramkalas för oss trädkramare. Och här en respektingivande, väldig äkta kastanj som förmår mig att trotsa regnet och ta av kepsen. Respekt!

 

Trolskt

Vid en skogslind letar ett par björktrastar, en talgoxe och en koltrast efter föda i gräsmattan. Om du tror att turkhassel är taniga buskar som vanlig hassel så bered dig på en chockartad upplevelse: var redo att möta en gigant. Medan Danmark skymtar genom dimmorna stiftar vi bekantskap med en ungersk ek, en bergek, en ståtlig bohuslind, en hästkastanj och en parklind. Nu ska du får höra en för oss helt ny trädsort: vejksel. Med dess hängande grenar liknar den pil lite. Någon vanlig pil syns inte till, däremot silverpil och något så trolskt som en trollpil – där snackar vi om hängande grenar!

Bland alla träd träder en oskygg fågel fram. Vad är du för en? När den viftar lite pedagogiskt med dess röda stjärt vet vi besked (rätt svar: rödstjärt). Över en träbro och vi lämnar parken bakom oss.

 

Slottshagen

På väg till nästa park möts vi av oxel och vid parken hälsas vi välkomna av naverlönn, vars blad är mindre än den vanliga lönnens. Vid möte med ett tulpanträd blir jag alldeles till mig (läs: glad, glad, glad): ett träd med så vackra blommor!

Hittills har det regnat mer eller mindre hårt mest hela tiden, nu regnar det mer och ihållande. I sådana prövande stunder finns inget bättre än en bastant lind att luta sig emot, bildligt talat. Under linden står vi som sammansvetsande under vårt svarta paraply och stärker oss med ett näve valnötter.

Halvtorra (eller halvt genomblöta – beroende på hur man ser på saker i livet) fortsätter trädfesten förbi en kinesisk sekvoja (liknar ett barrträd), en kaukasisk vingnöt och tungviktaren mammutträd. Utan förvarning får vi syn på en minnessten för alla som 1711 dog i böldpest och begravdes utan ceremoni. Sorgen är granne med lyckan.

Alldeles i närheten av Helsingborgs landmärke utkikstornet Kärnan hälsar vi på (ta ett riktigt djupt andetag nu) en brokbladig tysklönn, himla späda björkar som heter himalayabjörkar, valnötsträd, mannaask, tysklönn (bredvid en schersminbuske), rödek, sylhagtorn, ornäsbjörk, pagodträd, kinesträd och en ståtlig gammal blodbok. Där tar Slottshagen slut (andan likaså) och vi kliver ner för trappan vid Kärnan. Simsalabim är vi mitt i livfulla Helsingborg som nu upplevs utan trädens skyddande hölje. Bilarna, bullret, kommersen, människorna – allt på en och samma gång.

Men regnet är en trogen följeslagare och parklindar skänker förtröstan både längs Stortorget och Drottninggatan. Men städer är kanske något bra (inte minst storstäder). Om inte annat tjänar de som en påminnelse om hur fridfull en vistelse i naturen är.

---

Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: S:t Jörgens plats i Helsingborg.

Längd: Runt 3 kilometer
Höjdmeter: gissningsvis +/- cirka 40 meter
Tid: Runt 1,5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.  Den här gången blev det dock mycket fel i inspelningen av rundan, men man kan få en överblick över rundan.

Obs: Slingan är inte markerad (men det finns skyltar med namn på träden). Därför behövs en karta för att följa rundan.
Tips: Informationsfolder med karta över Helsingborgs trädslinga hittar du på kommunens hemsida.

Läs mer:
– Läs om alla våra vandringar i Skåne.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---