Vandra till storkarna i Fulltofta
Storkarnas återkomst. Vid Fulltofta är det storken som är herren på täppan.
På 1600- och 1700-talen var den vita storken väletablerad i Skåne, men under 1800-talet dalade populationen för att helt sluta häcka i Sverige för omkring 70 år sedan. Därför är det så kul att med egna ögon se att storken har återvänt. Under denna gröna verklighetsflykt i skogarna vid Fulltofta laddar vi upp med en rejäl dos storkar.
På väg
Vid det laget vet vi alla hur bebisar kommer till världen: omsorgsfullt levereras de av storken, företrädesvis inlindade i en vit filt. Gott så. Men hur blir storkar till?
Ivriga att ta reda på det beger vi oss på en rundvandring förbi storkhägnet i Fulltofta.
Vår expedition inleds vid Fulltofta naturcentrum och vi håller ögonen på Magnhildsrundans blå markeringar. Vägen är flankerad av grönska. Nu under sommaren är grönt verkligen skönt – av två (nära besläktade) anledningar. Den ymniga växtligheten av buskar och träd ger både skugga och svalka. För att inte tala om alla fåglar och härliga fågelljud!
Sakta men säkert svänger vi till vänster på den så kallade Branta slingan (så brant är det väl inte?).
Granskogen skänker svalka.
Spännande gläntor
Snart korsas landsvägen på ställe med bra sikt och in på en stig i en blandskog. Stigen är smal och det känns varmt i hjärtat att omfamnas av naturens gröna kokong. Emellertid mest spännande är gläntorna, det är där det händer. I solljuset som gläntorna släpper in dansar allsköns sländor och fjärilar. Träd förvandlas till små dammkorn av insekter. En påminnelse om hur livsviktiga döda träd är som boplats och föda åt fåglar, svampar och insekter.
Fastän vandringen går genom skogen så bjuder naturen på omväxling. Här en träbro över ett vattendrag. Här ett biotopskyddat område med gamla ekar och bokar vid en våtmark. Spetsar man öronen så hörs ett porlande ljud. Det ljudet tar vi tillvara och tar några extra steg över ett par träbroar bara för att det är trevligt att bevista marker som en gång inhyste ett kvarn, Prästamöllan.
Omsluten av naturens gröna kokong.
Sländan stortrivs i skogsgläntan.
Naturens kvarnar maler långsamt. Till slut lyckas krypen förvandla trädet till damm.
Verklighetsflykt i ekarnas land
Tillbaka till stigen och snart omges vi av några vidunderliga väldiga ekar. En blott ett par centimeter lång groda korsar vår smala stig. Kalla det naturens kontraster. Och trots bilars dova ljud från en tämligen närgången civilisation känns denna gröna kokong som en hemlighetsfull verklighetsflykt.
Grillplats och picknickbord vittnar om att här är det sannerligen inte någon vildmark, utan ett tämligen tillrättalagt, och väl markerat, strövområde. Efter korsandet av ännu en bilväg är vi snabbt inne i skogen igen. Över en stätta och vi är inne i vandringens kanske höjdpunkt, en fälad (betesmark med träd och buskar i Skåne) som ingår i Fulltofta naturreservat. I reservatet lever gäddeeken, en av Skånes äldsta ekar, i all välmåga. Någonting i ekarnas land får i gång vår aptit så vi packar upp vår matsäck under en ek vid ett blommande björnbärssnår med rosa och vita blommor. Det vankas sallad och den som äter upp får banankaka till kaffet.
Fjärilar och egendomliga sländor i olika färger och former stortrivs i ekarnas land (vi med, trots att vi nog inte är så egendomliga när allt kommer omkring). Skåne är det, men inte helt plant. Backtimjan på marken och två rovfåglar i skyn. Flera broar och porlande vattendrag. In i hagen som så småningom utmynnar i en grusväg med ekar på båda håll. Återigen befinner vi oss på en fälad. Smörblommor rör sig på sommarängen och doften av nektar är sötaktig. Insekterna bjuder på en dans runt oss.
En bro som kräver balanssinne (fallhöjden är minimal).
Gäst i ekarnas land.
Storkarnas land
Här och nu dyker skylten mot Storkhägnet upp. Ska vi göra denna avstickare på inalles 600 meter för att titta på några av Sveriges största fåglar? Vilken underlig fråga!
Framme vid storkhägnen möts vi av en skylt med en knapphändig information: 88 ägg. 14 kläckta. Det säger allt: arbetet med att återskapa en svensk storkpopulation är i full gång. Under vårt besök pågår ruvning. Storkparen i hägnen ropar till varandra och utstötar ett karaktäristiskt ljud genom att klappra med näbbarna. Nu ska storkarna matas. Med glupande aptit äter de små kycklingar och fiskar som läggs framför dem. Även de nykläckta storkarna äter med god aptit. Ungarna har svart näbbspets medan vuxna har röda näbbar.
Ovanpå hägnet hänger ett par storkar i varsitt gigantiskt bo. De spejar över dammen bredvid, storkar trivs vid våtmarker. Ett par storkar tar en flygtur och blottar svarta och vita fjädrar. Vilka stora fåglar!
Klart vi tar avstickaren till storkarnas land!
Storkhägnet, med storkar både innan- och utanför nätet
Stor entusiasm bland storkarna, stora som små, när mat vankas.
Rundturen fortsätter
Leden tar oss längs en smal stig omgiven av små och stora växter. Både späda och väldiga träd. Då vi har gått över ena bilvägen in i skogen hörs hovars klapprande från en hästhage bredvid. Så korsas nästa bilväg och snart är vi på en grusväg som slingrar genom ett kulturlandskap med hagar, grönska, stenmurar och några enstaka hus. Vid en grind avviker vi till höger och förförs av ett idylliskt landskap med sommarblommor och äppelträd i det gröna. Fåglarna utbrister i sång.
Lite längre fram väntar en del skoj för barn som sagostubben och en längre bro. Och efter en handikappanpassad spång är vi tillbaka vid Fulltofta naturcentrum. Här finns en permanent utställning om naturen liksom ett kafé med något som definitivt hör sommaren till: glass i stora lass.
Finns någon som bättre än sländan förmår ta tillvara på tillvaron?
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Fulltofta naturcentrum.
Längd: Drygt 9 kilometer
Höjdmeter: +/- cirka 45 meter
Tid: Drygt 2 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Läs mer:
– Läs om alla våra vandringar i Skåne.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
