Tur i Fredriksdal i Helsingborg

I Fredriksdal friluftsmuseum har det skapats en landsbygd som den var förr i tiden.

 

Är du redo för en välmående resa i en tidsmaskin till Sveriges landsbygd som den var på “den gamla goda tiden” på 1800-talet? I så fall är det bara att hänga med på vår tur till Fredriksdal, friluftsmuseum och botanisk trädgård mitt i Helsingborg.

 

Urbant

I dubbel bemärkelse är vi tidiga. Hänger på låset direkt på morgonen och tidiga under säsongen – slutet av mars. Med andra ord, inga rosor i rosariet, men några knoppar!

Intill Fredriksdalsteatern står framlidne Nils Poppe staty, föga underligt ler han denna soliga dag. Längs Strömgränden tittar vi till äldre byggnader som Strömgrändsgården – som flyttade hit på 1960-talet – och handelshus från förr. Allt detta urbana är mycket trevligt, men vi trädkramare förflyttar oss raskt till landsbygden.

Fredriksdalsteaterns Nils Poppe kan inte annat än le denna soliga dag. Skulptur av Jonas Högström.

Strömgrändsgården, som flyttade till Fredriksdal på 1960-talet.

 

Landsbygd

Innerst inne tror jag många av oss när en obändig nostalgisk dragning till landsbygden som den var förr, en slags längtan till en svunnen och “okomplicerad” värld som många av oss är sprungna ur. Måhända en motreaktion på dagens invecklade, globaliserade, digitaliserade, banbrytande, omdanande, raskt förändrade, svårbegripliga värld. En fullt begriplig reaktion. Så låt oss andas in lite kogödsel och frossa i landsbygden från förr och må bra!

Instinktivt varvar vi ner då vi nalkas “landsbygden” representerad av Ågården med dess festliga taklök på taket. Gården är flyttad från gränsen mellan Halland och Småland. Vad gott det doftar om kryddträdgården. Timjan!

Landsbygden rullar fram medan vi galopperar på våra apostlahästar. Här stora Lillarydsgården, med egna ”bihave” (bikupor). Där tre förhistoriska gravar. Och titta vilken gullig malttorka! Här torkades malt till öl. Förbi betesmarker och väderkvarn. Man blir nästan yr av alla intryck. Mot denna yrsel hjälper bara en universalmedicin, som säkerligen användes även på 1800-talet: fika!

Lillarydsgården, med egen ”bihave” (bikupor) mot husväggen.

Malttorka – här torkades malt till öl.

 

Fika med live-underhållning

Bänken vi slår oss ner på ligger avsides vid en skogsdunge och sålunda knappt några människor. Fåglarna är desto mer aktiva, björktrastar, talgoxen, blåmesen sjunger lovsång till våren och flyger in och ut ur sina fenomenala gömställen i buskar och träd. Medan vi vinnlägger oss om att i lugn och ro avnjuta vår saffransbulle och cheesecake-liknande bakverk påbörjas showen. Med gapande munnar följer vi när inte mindre än fem unga ekorrar utför avancerade akrobatiska nummer högt upp på och mellan träden. Med ungdomlig iver slår de knut på varandra och hoppar med schwung som förmår grenarna att vaja och oss att hålla andan. Applåd. Ridå.

Ett bakverk förgyller vandringen, med två bakverk blir det en fest

Skogens akrobat i full aktion.

Vem sa att ekorrar inte kan flyga? Du ser väl även ekorren till höger?

 

Vårfest i skogen

Turen fortfar i skogens förtrollande värld. Skogarna här på Fredriksdal må förvisso vara ytterligt små, men variationen är både överväldigande och lärande. Här har det skapats tallskog, granskog, bokskog, askskog, björkskog och till och med en enebacke med mossklädda stenar – eller enefälad som man säger i Skåne. Ekorrar är det så gott om att de verkar växa på träd. Festen blir fullkomlig med ystert fladdrande citronfjärilar.

Vid en damm rör sig en rörhöna och vid klibbalarna doftar det angenämt av ramslök. Här en nunneört (en vallmoväxt), här korgblommiga växten vitskråp som ser så fin ut, och här en av vårens ikoniska blommor: en ensam, men fullt utslagen vitsippa. Den växer under ideala förhållanden –  på en solsida nära en stenmur i en lövskog. Och efter en löväng stöter vi på en allmogeåker med ogräs – en raritet i dagens hypereffektiva jordbruk. Därnäst hälsas vi av snödroppar och nässelfjäril. Kan man bli annat än glad, glad, glad?

Innan vi rundar av besöket får vi syn på några av Fredriksdals tamdjur. Getter och, nu får ni gissa: vilka är de som grisar intill svinstian?

Nu är den nostalgiska resan till 1800-talets landsbygd slut och vi känner oss glada i själen. På återseende, Fredriksdal!

När vitsippan är glad blir också människan glad.

På Fredriksdal har det skapats flera olika landskapsmiljöer typiska för Skåne. Allt från dammar till enefälader.

En blommande vitskråp.

Vem är det som grisar vid svinstian?


Läs mer:

Information om öppettider, priser, evenemang och annat hittar du på Fredriksdals hemsida.

Läs om våra vandringar i Skåne här.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.