Toppenvandring till topparna på Kullaberg
Denna vandring på Kullaberg är till dig som vill ha extra av allt. Tre toppar, tre mossar och gott om platser att slå sig ner på med matsäcken för att njuta av vyer över såväl hav som land. En perfekt tur för dig med god kondition och aptit på vackra vyer.
Planen var att bestiga Kullabergs högsta topp Håkull. Det låter ju flott. Fast med tanke på toppens blygsamma 187,5 höjdmeter och gåtiden på en halvtimme från den närmaste parkeringen så känns ordet “bestiga” aningen pretentiöst.
Vi ska glida upp till Håkull!
Björkeröds mosse
Från parkeringen vid Kullabergs strövområde går vi österut mot gårdarna. Fåglarna är redan i gång med morgonsången. I Björkeröds mosse håller en svan till, några viggar och ett par sothönor vars karaktäristiska pip hörs väl. En gråhäger spanar blickstilla likt en staty. Luften dallrar av fasanens skarpa läte som kommer någonstans ifrån de närliggande buskarna. När gröngölingen ljuder känns det orimligt att helt sonika gå vidare. Vi måste se den.
Det tar en liten stund, trumljudet avslöjar fågeln. Och Kerstins falkögon.
Håkull
En gård och ett lantligt hus bidrar till en skön landet-känsla. Vi följer en skylt mot Håkull till vänster och vänster igen vid skylten “Skogen”. Havet skymtar och hjärtslagen indikerar en uppförsbacke. Här måste vi vara lite ombytliga: först orange markering och rätt snart gul direkt till vänster där skylten pekar mot Håkull.
Skogen sjuder av fågelliv alltmedan vi följer skylten brant upp. Med så mycket bok omkring är det ljust och fint. Vips har en halvtimme gått och vi är uppe på toppen av Håkull. Vyerna är minst sagt generösa och utom västerut är det öppet överallt. I fjärran stävar färjorna mellan Helsingborg och Helsingör. Här stiliga Kronoborgs slott. Där Skälderviken, Bjärehalvön, Hallands väderö, Torekov och Halmstad. Och där Söderåsen och Glumslövs Backar. En havsörn svävar i fjärran över Skälderviken. Vi firar denna festliga utsikt med kaffe, valnötter och kanelskorpor. Enarna bredvid doftar i solen.
Gregers backar
Stärkta av fikat och vilostunden reviderar vi våra planer. Vår energi räcker till mer än en topp! En blå markering neråt leder oss genom en yngre skog och förbi Håkull mosse. Ett par gräsänder simmar i kärrets stilla vatten med skog runt om. Vid en korsning följer vi alltjämt blå markering fram tills den uppåtgående stigen tar oss förbi mossklädda stenar och stammar till de kuperade Gregers backar.
För att göra en avstickare till toppen av Gregers backar på 171 höjdmeter lämnar vi den markerade stigen för en liten stund. Utsikten är bedårande. Givetvis passar vi på och studerar minnesplatta över den tragiska flygolyckan 1956, då fyra militärflygplan förolyckades under en flygövning.
Väl här måste vi ta oss an även Gregers backars andra topp. Det blir stiglöst, taggigt ris och väldigt lite vyer till följd av alla träd och buskar.
Norra Ljungås
Följer blå leden förbi imponerade äldre träd och trädruiner med allsköns spännande svampar. Ett par spovar överrumplar oss från deras gömställe bland träden på 5-10 meters håll. Då kan vi bara ana hur överraskade de var. Föga överraskande är dock att vägen till toppen är konstant uppåtgående. Luften är mättad av tallskogsdoft och sköna fågelljud, där spillkråkan spelar i en egen division med dess gällt klagande läte.
Nu ligger Norra Ljungås till vänster så det är bara att lämna stigen och bokstavligen bestiga kullen, om man känner för en lättare bergsbestigning. På vägen mot toppen finns det ett antal ställen med fina utsikter och lämpliga klippor för en skön paus. Högsta toppen är Kullabergs näst högsta med dess 175 höjdmeter. Här kan man ta igen sig och skåda över Skälderviken, Gregers backar och Håkull.
Vägen ner för kullen kräver minst lika mycket koncentration för att den går förbi klippor och skog. Någon stig finns inte, utan man får förlita sig på sitt eget omdöme. Ett steg i taget.
Mölle mosse
Ner i en skog med äldre träd och en större holk håller vi ögonen efter spybollar. Har någon uggla bott här? Det verkar inte så. Tröstpriset är en träsnidad skulptur – Kullamannen månne? Vi uppbådar energi nog för att ta oss uppför kullen fram till klipporna, och vi blir rikligt belönade med en slösande utsikt över Mölle och ett glittrande hav.
Tillbaka ner till den gult markerade stigen i ett landskap som böljar sig fram genom en fårhage. Strax viker vi av till vänster in på en rödmarkerad stig genom skogen. Här är vi genast ombytliga och följer gul markering av en god anledning: titta till fridfulla Mölle mosse. Här kan man sätta sig på en bänk och lyssna på skogens ljud.
Vidare över spänger och vänster genom bokskogen. Följer skylten rakt fram mot Björkeröd, havet skymtar genom kohagen. Väl i hagen, med bara några steg kvar till parkeringen känner vi för en sista avstickare till Björkeröds mosse. Fågellivet är sig likt.
Även gråhägern tycks vara fastgjuten i exakt samma ställning som för fyra-fem timmar sen.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen i närheten av Björkeröd.
Längd: Cirka 10 kilometer.
Höjdmeter: +/- cirka 200 meter enligt Wikiloc, vi tror dock det var lite mer än så.
Tid: Knappt 3 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs1: Upp till den tredje toppen, Norra Ljungås gick vi inte på någon stig upp eller ner. I stället letade vi upp den väg uppåt vi tyckte verkade enklast för dagen. Var delvis lite brant upp för berget.
Obs2: Vandringen går genom Kullabergs naturreservat och det finns en rad regler för reservatet. Bland annat:
-
-
-
- Skräp ska förstås tas med hem eller slängas i papperskorgen.
- Hundar ska hållas kopplade.
- Eldning/grillning är bara tillåtet på anvisade platser.
- Tältning bara tillåtet på en plats vid parkeringen nära fyren.
- Det råder också tillträdesförbud i fågelskyddsområdena under våren och sommaren (för exakta datum, se skyltar eller länsstyrelsens hemsida).
- Visa hänsyn till andra besökare. Den regeln tycker vi är viktigt, eftersom det ofta är många som vill njuta av Kullaberg. Tänk på att hög ljudnivå kan vara störande för såväl djur som människor.
-
-
Läs mer:
– Vandra på Kullaberg – vår guide
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.
Text: Eyal
Bild: Kerstin