Hitt på något kul!

Vad är det Eyal kikar efter så envetet att han nästan får nackspärr?

 

Är det gråmulet och känns kulet? Ut och hitt på något kul! I detta inlägg föregår vi med gott exempel. Vi tar oss an ett galet projekt som egentligen på förhand är dömt att misslyckas: att hitta en fågel som är i det närmaste omöjlig att upptäcka.


Detta inlägg ingår i bloggserien Härda ut corona-vintern. Serien ämnar att inspirera till lustfyllda små upptäcktsfärder utomhus under coronavintern 2020/2021. Huvudfokus blir upptäcktsfärder som är enkla att göra i stort sett var som helst i Sverige. Håll ut och häng med!


Hornugglan är orörlig dagtid. Nattaktiv. På dagarna håller den till högt upp i en tall, väl dold av grenar. Kamouflerad av en gråbeige fjäderdräkt smälter den samman med trädet. Chansen att vi skulle kunna hitta en hornuggla i en tallskog liknar chansen att hitta en nål i en höstack. Noll.

Just nu, kanske därför, finns inget vi hellre vill än att leta rätt på en hornuggla. Bara det gör att vi med en sällan skådad glöd beger oss ut i den friska luften.

Trots svårigheterna att hitta en hornuggla vädrar vi, än så länge, morgonluft. Vi vet i vilken skog hornugglorna brukar hålla till. Och en sak till. Vi har läst på. Vi vet att hornugglor äter sina byten bokstavligen med hull och hår. Alltså, det är bara att titta ner på marken efter små bollar av fågelrester. Bara.

Detta “bara” visar sig vara en smula väl optimistiskt önsketänkande. Väl på plats med stelfrusna fingrar runt kikare i snålblåsten en verkligt gråmulen dag är det enda kännbara resultatet av vårt idoga letande – nackspärr. Ty på marken hittar vi inga bollar av fågelrester. Innan hela kroppen förvandlas till en enda isklump ger vi upp. Frisk luft har vi fått nog av. På så sätt var letandet ändå ett lyckat projekt. Eller hur?

Märkligt då att vi känner oss så besvikna.
Och revanschsugna.

 

Nytt försök

Två dagar senare är vi på plats igen. Desillusionerade. Uppgivna. Ändå beslutsamma om att ge projektet en chans till. Just innan vi svänger in i skogen märker vi en rörelse. En bil kör förbi oss och parkerar intill skogen. En gänglig person (utan hund) lämnar bilen och går med beslutsamma steg in i skogen.

Några minuter senare ser han oss, och ler. Han har märkt vår kikare och systemkamera. Uppenbarligen delar vi samma intresse. Med en handgest vinkar han till oss och pekar upp mot tallen. Jag ser ingenting, men Kerstin lyser upp: en hornuggla!

Efter hård ansträngning har även jag fått skymta ugglan bland tallens grenar. Under ett förstulet ögonblick kunde även jag beundra dess mörkstreckade kroppsundersida.

Nu är vi inte bara köldnupna i kinderna, vi är upprymda.

Samtidigt gnager det. Det yttersta beviset för att vi har observerat hornugglor tycks fattas. Var är dunbollarna efter fågelrester?

Vår ledsagare pekar igen, denna gång mot marken – rakt under trädet med den väl dolda ugglan. Mycket riktigt syns – lite tillplattade – fågelrester med bland annat ben. Nu är lyckan fullkomlig. Nästan. Ty det hade varit kul att se hornugglan lite bättre: ansiktet och de omtalade stående hornen.

Delar av en hornuggla.

Rester av hornugglans måltid på marken under tallen.

Dagen efter är vi där igen, optimisterna. Men oavsett hur mycket vi än granskar tallen kammar vi noll. Ugglan är puts väck. Tror ni att Kerstin ger upp för det? Nej, hon passar på och tittar till andra större tallar med gott om gömställen. Efter en stund är det allvar, hon viskar och gestikulerar försiktigt med handen. Jag tittar upp – och befinner mig öga mot öga med hornugglan. Stående horn, mörkstreckad kropp, allt stämmer. Tiden stannar upp.

Samtidigt är det bråttom. Ugglan är uppenbarligen rätt van vid människor för att den här skogen är ett populärt rekreationsområde, men ändå vill vi inte dröja för länge och störa. Bara en titt till.

Vet du vad, säger Kerstin. De är två!

Tänk att det krävs så lite för känna sig euforisk.
Tänk att det krävs så lite för att uppleva så mycket.
Med en gnutta frisk luft känns livet underbart.

Öga mot öga med två hornugglor!


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.