På unik vandring till “sälarnas ö” Måkläppen
Vi letar sälar på ”sälarnas ö”, Måkläppen, i Skåne.
Måkläppen är verkligen sälarnas ö (om än halvö sedermera). Här i närheten av Falsterbo i sydvästra Skåne lever de året om, leker och parar sig. Såväl knubbsäl som den dubbelt så stora gråsälen. Normalt är området avspärrat, men det finns ett undantag: mellan första november och sista januari. Givetvis ska vi inte missa denna unika chans.
Sedan inlägget publicerades har Länsstyrelsen upprättat två permanenta skyddszoner på Måkläppen. Dessa försvårar väsentligt möjligheterna att skåda sälar utan en tubkikare. Läs om vårt återbesök på Måkläppen i november 2022 här.
Bäddat för besvikelse
Låt oss vara öppna och säga det på en gång: denna “unika chans” är snarare en chansning som mycket väl kan sluta i besvikelse.
Varför?
Den avlånga sandreveln Måkläppen är ökänd för att vara vindpinad. Heta sommardagar kan det vara skönt med lite fläkt, men vi talar om årets jävligaste månader – november, december och januari.
För det andra, vägen till sälarna går längs en sträcka som kan liknas vid en hinderbana: 4 kilometer i mer eller mindre mjuk sand – och 4 kilometer tillbaka som måste pulsas igenom. Om man inte tvingas vada. För på Måkläppen är det vindarna som styr och då kan vissa partier fyllas med havsvatten. I så fall kommer stövlar oerhört väl till pass.
Trots expeditionens utsatthet och fysiska insats kan ingen utlova några väntande och Instagram-vänliga sälar. Av enkla skäl: sälar är vilda, och tämligen försiktiga, djur. De brukar dra direkt om en människa kommer för nära. Kanske hände just detta de två dagarna som naturreservatet varit öppet för allmänheten: sälarna rymde fältet och kunde med en gnutta flax siktas på långt håll, i havet.
Alltså är det bäddat för besvikelse.
Ändå chansar vi.
Sådana är vi, optimister.
Förberedelser
Förvisso är vi optimister, men snälla kalla oss inte verklighetsfrånvända. Vi känner till hindren och är fast beslutna att förbereda oss efter bästa förmåga. Som skydd mot vinden har vi rejäla vandringsbyxor och tjocka regnbyxor på underkroppen. På överkroppen skjorta, fleecetröja, fullgod regnjacka, mössa, dugliga vantar. Den svaga länken är skorna. Våra stövlar är uttjänta och kasserade så på oss har vi bara våra lågskaftade vandringsskor.
Men i bilen väntar ett komplett ombyte: torra skor, strumpor, varma sockor, byxor.
Mot akuta hungerkänslor finns nödproviant, påsar med nötblandning och äpplen, vilka kan nås utan att öppna ryggsäcken. Optimister som vi är har vi även beredskap för drägligt väder – kaffetermosen och palmoljefria pepparkakor är nedpackade.
Eyal är redo att möta utmaningarna en blåsig novembermorgon.
Äventyret börjar
Trädkronorna vajar på väg till parkeringen utanför Falsterbo golfklubb. Väderprognosen förutsade halv storm. Är det verkligen så illa? Vi öppnar bildörren och tar några steg i utkanten av golfbanan intill fyren. Bitvis kan vi knappt stå raka i motvinden. Det är som om någon står framför och puttar oss bak: Ge er i väg, bort härifrån! Att vända sig bort och gå tillbaka förefaller vara det enklaste i världen, i varje fall rent fysiskt.
Men vi är mentalt inställda på att klara äventyret, vi får putta denna någon framför oss i 4 kilometer.
Den överfulla dammen vi passerar leder tankarna till översvämmade partier längre fram. Duvor glimmar i solskenet som letat sig genom molnen. Före fågelskådarnas kända utkikspunkt Nabben viker vi av och passerar sanddyner fram till stranden och skylten om skyddsområde för sälar. Sanden är översvämmad och ändå hittar vi en lerig passage in i sälarnas ö.
Duvor glimmar i solskenet som letat sig genom molnen.
Över sanddynerna mot stranden.
“Sälarnas ö”
Lite högtidligt känns det att beträda denna lilla landtunga av sand. För bara 30 år sedan gick det inte att gå här, Måkläppen var en ö. Men 1989/1990 växte Måkläppen ihop med fastlandet och utgör därmed en halvö (källa: Länsstyrelsen Skåne). Hur många gånger har vi inte stått vid skylten och trånat efter att besöka detta spärrade sälparadis?
Nu pulsar vi våra första steg på Måkläppen. Fötterna sviktar under sanden, sandkornen yr i vindbyarna, vinden ylar och viner, havet brusar och dånar oavlåtligt. Havsvattnet måste pareras och aktas för, här närmast havet är sanden ändå något hårdare och vem vet – vågkaskaderna sveper kanske bärnstenar med sig.
In i sälarnas ö.
Pulsa genom den mjuka sanden i hård vind.
Sanden yr i vinden och bildar en vit slöja vid vattnet.
Havet dånar.
Månen
Det kan låta lite egendomligt, men mitt första intryck är lite som att ha landat på månen. Så ogästvänligt kargt. Sand, sand, sand med endast sjögräs i olika faser av livet som bryter denna enformiga yta med varierande dova nyanser. På längre håll kan även några enstaka lågväxande buskar siktas vajande i blåsten. Ogästvänligheten exemplifieras nog av träskärvor från skeppsbrutna farkoster som lär finnas under sandtäcket. För att inte tala om de obönhörliga vindarna.
Uppenbarligen trivs sälar i detta landskap. Antagligen för att de älskar att ligga på sandrevlars grunda vatten. Och för att de får ha detta land helt för sig själva nästan jämt.
Klockan är runt åtta och ytterligare fyra personer pulsar i sanden bakom oss. Vi går ordlöst och ödslar ingen energi på att tala med varandra onödigtvis, för att växla några ord måste man stå mycket nära och tala högt och tydligt.
Ogästvänligt på ”månen”, men vi fortsätter!
Måkläppen kan inta olika skepnader.
Måkläppen lockar fåglar, inte minst fåglar på väg.
Knack, knack, några sälar hemma?
Verkar inte så. De syns varken på land eller till havs. Ändå har vi gått längs hela Måkläppen, återstår endast ett hundral meter tills denna avsmalnande landremsa tar slut. Något tvingar oss att stirra framför oss precis där landet upphör och havet tar vid: stormen har piskat upp sanden till en halvt ogenomskinlig vit slöja nära marken, som en ständigt vibrerande gloria, och intill slöjan finns en märklig svart klippa som även den tycks röra på sig, om man tittar riktigt noga. Vad är det egentligen vi ser uppemot 100 meter bort? Kan det vara sälar?
Eyal kikar: Är det några sälar hemma?
Bara några stenar, eller…?
Svaret låter inte vänta på sig. Några sälar ålar sig mot havet och snart sällar sig ännu flera sälar till denna rörelse mot vattnet. Vi står på behörigt avstånd, långt över det av länsstyrelsen rekommenderade avståndet på 50 meter. Uppskattningsvis har två tredjedelar av sälarna har gett sig i väg till vattenbrynet. Ändå återstår uppemot ett femtiotal. Sälar som ligger tätt intill varandra som en klump, så som gråsälar brukar göra. Här och var sticker en “säl-bebis” ut, de ter sig nästan groteskt små jämfört med bjässarna bredvid. Möjligen är de knubbsälsungar, vilka olikt vuxna knubbsälar inte sällan hänger med gråsälar.
Sälarna i vattenbrynet stannar på behörigt avstånd och glor på oss, oupphörligen. Jag skäms att medge att vi glor tillbaka. Efter en stund har de fyra andra besökarna droppat av. Kvar är bara vi.
Och sälarna. Som fortsätter att begapa oss. Några har förvisso börjat röra på sig och leker i vattnet inom synhåll som om vi inte finns. De tar simtag, dyker, skvätter. Rätt som det är vänds blicken mot oss. Är ni kvar? Tittar ni på oss? Visst är vi duktiga?
Eller så vill de vara i fred. Som de brukar.
Hur som helst tar vi en sista blick och vänder. Återstår 4 kilometer i sanden. Denna gång i medvind.
Och vi har mött sälarna.
Livet kan omöjligen förbli detsamma.
En koloni gråsälar allra längst ut på Måkläppen. Är vi euforiska eller bara glada?
Ännu fler sälar simmar i havet bredvid, och tittar på oss!
Gråsälarna på sandreveln ligger som packade sillar.
Vill ni vara kompisar med oss?
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Lilla parkeringen utanför Falsterbo Golfklubbs parkering.
Längd: Cirka 8 kilometer fram och tillbaka.
Höjdskillnader: Nej.
Tid: Knappt 2,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Obs1: Det är bara tillåtet att vistas på Måkläppen under november, december och januari. Dessutom får man inte gå för nära sälarna och störa dem, vi stannade runt 100 meter från dem.
Observera att från och med 2021 finns två områden ute på Måkläppen med beträdandeförbud hela året. Områdena framgår bland annat av informationsskyltarna.
Obs2: Drönare är förbjudna på/ovanför hela reservatet vid Måkläppen. Det är också helt förbjudet att ta med sig hundar in i området.
Obs3: Tänk på att det kan vara blött och kanske kan krävas vadning för att komma ut. När vi var där i början av november 2020 var det bra underlag och vi kunde gå i lågskor (vi hade läst information från besökare dagarna innan). Andra gånger kan det vara rejält blött och stövlar behövas. Dessutom går man hela tiden i sand, vilket kan vara ansträngande.
Obs4: Det blåser antagligen nästan jämnt på Måkläppen under de månader man får besöka området. Och det finns inga former av vindskydd så det gäller att klä sig efter väder.
Obs5: Respektera parkeringsreglerna. Inte minst under helgerna kan parkeringarna närmast Måkläppen snabbt bli fulla, så var beredd att parkera lite längre bort och få en lite längre promenad.
Läs mer:
– Läs om vår vandring runt Falsterbohalvön
– Här hittar du alla våra vandringar i Skåne
Text: Eyal
Bild: Kerstin
