Vandra mellan Rydebäck och Landskrona
Häng med på en av de mest spektakulära kustvandringarna längs Öresund, Skåneledens etapp mellan Rydebäck och Landskrona. Samtidigt som vi kutar upp för grönskande backar för att beundra hisnande vyer över Öresund, Ven och Danmark passar vi på att avliva en efterhängsen myt.
Fortuna strand charmar
Skåne är platt som en pannkaka har vi hört till leda. Dags att kolla om det är sant eller bara en efterhängsen myt. Vi startar vid Rydebäcks brygga och följer Skåneledens orange markering. Även när den mjuka, solvarma sandstranden tar slut går leden bara en vindpust från havet längs Skånes vackra kust. Vart blicken än flackar är det trevligt: kitesurfare på ena sidan och vresrosor på den andra. Ögat har ständigt nytt att frossa i. Lilla samhället Fortuna strand med välskötta villor och trädgårdar, vars blommande lavendel och rosor förför. Uteplatser och lusthus står på stänkavstånd från havet. På någon av de privata bryggorna håller ett par gräsänder till och en småskrake dyker i vattnet som glimmar i olika nyanser av blått.
Utlandskänsla
Medan vi flanerar i godan ro längs Skånes västkust får vi sightseeing i danska Helsingör. Sikten är så bra att det till och med går att urskilja enskilda byggnader som Kronborg slott, känd från Shakespeares Hamlet. På betydligt närmare håll – 4,5 kilometer – ståtar Vens branta kust Backafall. Den strategiska närheten till Danmark förklarar bunkrarna från andra världskriget utanför Fortuna.
Spektakulära vyer
Stigen viker uppåt till en kulle med branta väggar – en klint – och vi kastas in i ett annat landskap: ett vidsträckt grågrönt vetefält böljar i vinden, korn i gulgrönt och havre silvergrönt. Det är outsägligt vackert.
Nedanför oss frodas jättebjörnloka vid en göl alldeles intill havet. Vid stigen växer lila tistlar, blodröd vallmo, rödklint och hundkex. Och i hagtornsbuskarna döljer sig småfåglar. Från klinten kan vi definitivt avfärda påståendet om Skånes platthet som myt. Vyerna över Öresund med omgivning är spektakulära. Men var rädd om dig och gå inte för nära den porösa branten, fallhöjden på 20-30 meter är ohälsosam.
Nakenchock
Kullen ger överblick över havet. Vi ser stenar, många stenar som tur är – för det är många fåglar och de flesta tycks vilja ha egen sten att vila på. Här vilar en hel koloni storskarvar. Här simmar ett par knölsvanar. Här rastar ett antal ejder-honor, en mamma har tre ungar vilande bredvid. Backsvalor flyger så att säga in i väggen – av en anledning. Den branta väggen är av sand, som svalorna gör hål i och använder som bo. På stenstranden under svalorna går en man – det är vi helt säkra på – i bara mässingen mot nakenbadet.
Vi vänder blicken mot böljande rapsfält kantat av vallmo och gullkrage som lyser rött och gult. Mitt i detta småkulliga landskap snubblar Kerstin i ett kaninhål ett par meter från stupet. Den hårda vägen erfar hon att underlaget vi går på är “stenhårt”.
Den stora gravhögen vid Örenäs
Efter ett försvarligt antal trappor upp får vi vid en gul kornmatta syn på den stora gravhögen vid Örenäs, en av landets bäst bevarade stenåldersgravar. Denna övertäckta gånggrift med elva stenblock och tre takblock har stått här i 5 000 år. Intill blommar baldersbrå (liknar prästkrage) och på håll ståtar Örenäs slott, Sverige nyaste slott.
Ålabodarna
Efter denna omvälvande tidsresa leder en backe ner till Ålabodarna, ett litet samhälle vars hus är kantade med rosbuskar och hamnen hyser ett par fiskebåtar. Här är stämningen allt annat än gravallvarlig. Vid fiskehamnen köar folk med respektfullt avstånd utanför Ålabodarnas hamnkrog för att äta nyfångad fisk med vågskvalp i öronen.
Härifrån kan man ta en avstickare till Örenäs slott med restaurang. Vår tur fortsätter med havskänsla och en mängd ögongodis: en skånelänga med vasstak på land och ejdrar på stenar längs kusten, en lång och obruten kustlinje ända till Landskrona, Ven. På den smala remsan mellan oss och havet solar sig folk i sanden. I fjärran svävar en segelbåt likt en hägring i det blänkande havet.
Dramatiska vyer i Hilleshögs dalar
Vid Sundvik viker vi inåt och upp på en kulle till naturreservatet Hilleshögs dalar som sannerligen gör skäl för dess namn. Utsikten från dessa sluttande gröna dalar är hisnande: Själlands kust, Öresund, Ven, havets skiftande färger och den dramatiska klippan. Mitt i alltihopa hoppar en ekorre mellan buskarna. Jag skulle inte vilja vara någon annanstans.
Neråt från höjden blottar sig nästa dramatiska klippa med 90-gradig kant. Vi nalkas klippan försiktigt på en bädd av gräs omgärdade av nyponrosor. Trappor leder oss återigen upp och vi närmar oss stegvis en allt mer storslagen utsikt. Backsvalor dansar över våra huvuden och en röd glada är på jakt. Blir man omtumlad av alla intryck finns det ett picknickbord med oslagbar utsikt att slå sig ner vid.
Borstahusen och Pumphuset
Leden fortsätter på havsnivå. På ena sidan om oss har en herre just puttat klart på Landskrona golfklubb medan det på andra sidan ligger skarvar och ejdrar och tar igen sig på var sin sten i havet. Vassen vajar i vinden. Förbi badbryggorna vid Borstahusens camping och Lill Olas siktar vi en strandskata på sandbanken intill – dess avlånga röda näbb känns exotisk. Även samhället Borstahusen har många balkonger med spännande fågelliv precis utanför. En man i badbyxor på bryggan tar beslutsamma kliv mot badstegen.
Förbi mondäna Pumphuset med museum, glasskiosk, fiskaffär och tre serveringar, varav en är omnämnd i White guide – Pumphuset restaurang. Efter Borstahusens hamn tar vi igen oss på en bryggtrappa och får vederkvickande stänk från havet.
Landskrona
Förbi Lindeshamn omfamnas vi av ett vajande vassbälte med allsköns fåglar. En blåmesunge visar sig högst tillfälligt på ett träd. Landskrona rycker allt närmare och med det stiliga citadellet. Nu är vi så nära landmärket att vi ser bron dit, vallgraven, kanonerna, statyn av Selma Lagerlöf – till minne av hennes vistelse i staden som lärare 1885-1897. Vi noterar att kanonerna alltjämt är riktade mot Danmark och att bastanta stridsvagnshinder finns kvar. Etappen på Skåneleden är slut och vi känner att vi måste byta strumpor. Men snart ska vi tillbaka till denna spektakulära sträcka!
Vandringsfakta
Startpunkt: Rydebäcks brygga.
Slutpunkt: Vid Citadellet i Landskrona
Längd: Cirka 15 kilometer.
Höjdmeter: +/- 50 meter.
Tid: Runt 3,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips: Det går att ta Pågatåg eller buss mellan Landskrona och Rydebäck, men observera att i Rydebäck är det knappt 2 kilometer till stranden där vandringen startar. För mer information, se Skånetrafikens hemsida.
Läs mer:
– Läs vårt övergripande inlägg om Skåneleden Öresund.
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
OJ man blir andäktig och mål lös. Så vackert och alla dessa sommarblommor, kan knappt tro att det är oktober månad. Vackert så det helt underbart. TACK FÖR ETT HÄRLIGT REPORTAGE.
Tack för dina värmande ord! Bilderna är från vår vandring där i somras, därför sommarblommor. Vi har vandrat där även nu i höst och det är lika fint nu. Lite andra blommor och en del höstfärger. Det är en mycket vacker vandringssträcka längs Öresund.
Vilken fantastisk vandringsberättelse och vilka bra bilder!
Den där myten om Skåne är seglivad. Jag flyttade hit för över 25 år sedan och får fortfarande berätta om Söderåsen och Brösarps backar för folk.
Jag skulle snarare säga att Skåne är öppet i stor utsträckning, som ni upplevde på denna vandring. Dvs det finns en stor areal öppna landskap.
Skåne är hur som helst fantastiskt för vandraren och den naturintresserade. Kristianstad lär vara den kommun i Sverige som har flest antal häckande fågelarter. Där finns allt från urskogsartad barrskog till sandstäpp.
Varmt tack för kommentaren och för insiktsfulla tipset om Kristianstad. Vi måste förstås bege oss dit framöver. En sak till utöver det du nämner om Skåne är kusten. Det går ju att vandra långa sträckor direkt vid havet i Skåne. Det är enastående och vackert. I Sörmland finns det förvisso kust, men det är svårt att hitta långa vandringssträckor längs vattnet. Ett av skälen till att vi trivs så bra i Skåne.