På upptäcktsfärd vid Klöva hallar och Soffebacken

En vandring med känsla av vildmark på Söderåsen. Vid Klöva Hallar och här vid Soffebacken är besökarna betydligt färre än vid kända Skäralid.

Naturen i Klöva Hallar på Söderåsen är variationsrik med en känsla av vildmark. Likt mer kända Skäralid finns höga klippor med vida vyer, porlande bäck och lummiga lövskogar. Vår upptäcktsfärd denna dag inleds med ett besök på utsiktsplatsen på toppen av Soffebackens klippbranter.

 

Soffebackens utsiktsplats

Före dagens rundvandring passerar vi förbi utsiktsplatsen Soffebackens parkeringsplats och kan inte låta bli att stanna till. På naturreservatets informationstavla lovas guld och gröna skogar eller närmare bestämt brant dalspricka omgiven av höga platåer med Klövabäckens porlande i ravinbotten. Vilken insats måste göras för att komma till detta himmelrike?

En promenad på 500 meter genom bok- och granskog. Ett erbjudande som inte går att motstå.

Snart tassar vi på bokollonmatta nära stupet. På andra sidan ståtar rasbranten och till synes en oändlig skog. Vi tar ännu några försiktiga steg på porös jord, krasade löv och bokollon. Med dessa steg stiger insikten från fötterna ända upp till huvudet: erosionkänsligt område. Träd som hänger nästan löst i luften med dess invecklade rotsystem indikerar detsamma.

Likt rasbranterna i Söderåsens nationalpark är rasbranterna här dramatiska med uppemot 70 meters fallhöjd. Olikt nationalparken finns varken räcke eller ringlande kö till utsiktsplatsen. Här känns naturen vildare och vi ser ingen i närheten. Det är vackert och tämligen ofarligt om man håller avstånd till stupet. Fast då ser man inte Soffebackens stup så bra.

Vandring på matta av bokollon och boklöv.

Lycklig vid storslagna Soffebacken.

 

Stupnära fika

Vi tar några skälvande steg och blir vimmelkantiga av vyerna. Vi kan inte lämna platsen. Lyckligtvis hittar vi ett ställe med minimal lutning alldeles nära stupet. Vi slår oss ner på ”Soffan” och fikar, håller andan för den storslagna omgivningen och spanar efter de hotade fåglarna som föranleder att området stängs av för besökande under fågelns häckningsperiod (fram till sista juli). Vårt besök äger rum den andra augusti.

Sinnena är på helspänn. Vi tittar på de täta klipporna. Vi vässar öronen och hör porlande ljud ända från bäcken i ravinens botten. Vi hör även odefinierat fågelljud i närheten. Är det du hotade fågel? (Rätt svar: ja, men det vet vi inte då.)

Ingen fågel kan synas med blotta ögat. Sånt är livet.

Tillbaka till parkeringen tar vi en enklare väg – över platån. Snart kan vandringen ta vid, och vi får en ny chans att leta efter fågeln i Soffebacken – från bäckfåran.

Stupnära fikastund vid Soffebacken.

Under våren och sommaren var området runt Soffebacken avstängt för besökare. Nu är häckningstiden över, så vi kunde utforska området.

 

Bäckfårans mikrokosmos

Vi ställer oss på Klöva hallars parkering.

Det börjar enkelt. Nerför backen på Skåneleden, men väl nedanför backen viker vi av från leden och beger oss på en upptäcktsfärd utmed Klövabäckens bäckfåra. Här är det bara vi och naturens mikrokosmos. I denna lilla värld finns så mycket skönhet och bokar prickiga av vit lav. En bäckfåra är lite av ett smalt nålsöga. Så även här. På ena sidan ormbunkar och frodig växtlighet, på den andra sidan branta sluttningar. Luften är mättad av fågelljud och doften av fuktig skog efter nattens regn. På marken hittar vi spår efter hjort.

Intill en väldig klippa står vi stilla och tar in bäckens porlande andetag. På denna omarkerade stig finns både stock och småstenar så det gäller att ha koll. Skugga parad med svarta stenar skänker vattnet mörkgröna nyanser. Naturen förtäljer oss exakt varifrån vattnet rinner in i bäcken – ur berget.

Bokar prickiga av lav vid bäckravinen.

Groteska svampar på döda träd.

Ormbunkar.

Klövabäckens gröna värld.

 

Ödmjuk som en myra

Av alla mossklädda trädstammar och stenar kan man tvivla på om någon stig överhuvudtaget finns. Men på orienteringskartan som vi har kollat före vandringen finns den. Och tack och lov även i verkligheten.

Verkligheten är lite speciell här i en smal bäckfåra mellan rasbranter på uppemot 70 meter. Människan är en liten myra i naturens grepp. En välgörande övning i ödmjukhet.

Vid de höga rasbranterna är det lätt att känna sig liten.

Här gäller det att välja stenar att trampa på med omsorg.

 

Magiskt ögonblick

Oväntat går vi en liten äng med gräs och hasselsnår till mötes, en festplats för sländor och fjärilar. En ekorre spanar på oss från en tall. Vilken lurvig svans! Bäckfåran smalnar av ännu mer och vi är framme vid ett skylt om beträdelseförbud fram till sista juli. Vi är varslade om att vi närmar oss Soffebackens fot. Vi är framme vid Soffebacken. Träden och grönskan omkring oss är överdådiga, men de skymmer utsikten över Soffebackens dramatiska klippbranter. Jag ryser. Mitt i denna gröna kokong hittar vi en öppning likt ett panoramafönster mot Soffebacken mittemot. Jag gapar och tittar på andäktigt. Nu inträffar något oförglömligt, och är nog anledningen till tillträdesförbudet i Soffebacken under delar av året (för att inte störa häckningen): två sällsynta fåglar cirklar ovanför oss. De visar sig för oss ordentligt så Kerstin hinner ta en bild för att kunna identifiera dem. För att skydda denna hotade fågelart följer vi Länsstyrelsens förebild och namnger inte arten specifikt.

Omgivna av bokskog.

Spänningen stiger. Nu får vi komma in i det skyddade området nere i ravinen.

 

“Dra härifrån!”

Fåglarna skränar högljutt, vilket vi tolkar som att de vill att vi ska dra därifrån. Självklart gör vi det ögonblickligen. I stället för att fortsätta längs stigen och sedan ta en snäll uppstigning, backar vi och tar oss upp för en ohyggligt brant backe. Eller, som Kerstin säger, ett äventyr. (Vi rekommenderar dig att i möjligaste mån ta stigen i stället för att ägna dig åt “äventyr”).

Äventyret är jobbigare än väntat, eftersom det är svårt att få fotfäste i marken där jorden är lös. Med en rejäl gnutta envishet är vi ändå snart uppe på Skåneleden. Av och till skymtar rasbranter och klippformationer genom bokskogen. Vi går högt upp på åsen till en utsiktsplats med bänk. Härifrån syns rasbranter, skog och samhället i fjärran.

Nu är rundturen nästan slut. Vid en korsning viker vi av till vänster nerför en hålväg och är snart tillbaka vid parkeringen.

Dagens omvälvande naturupplevelser kommer vi att leva länge på.

Uppe på åsen.

Vida vyer över Söderåsen.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Klöva hallar.

Längd: Cirka 6 kilometer.
Höjdmeter: +/- cirka 200 meter
Tid: Knappt 2 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. 

Obs: Det är delvis svårt att gå nere i ravinens botten, det är en del ”över stock och sten”. Vi genade sen rakt upp från ravinen, men vårt råd är att ta någon av stigarna upp från ravinens botten.

Läs mer:
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.