Bildreportage från okända underbara Lundåkrabukten
Här har du beviset på hur fantastiskt Sverige är. Bara att göra ett nedslag på ett anonymt ställe alldeles på måfå och vips blir man charmad och måste dit om och om igen.
Varför Lundåkrabukten?
För de ändlösa sandbankar som inkvarterar både rara och sällsamma fåglar. För de grönskande strandängarna och sandstränderna som frekventeras av såväl fåglar som minkar och sälar. För att mötet mellan hav och land är så vackert, alldeles oavsett väder (vädergudarna vet att vi inte bara besökt bukten i solsken). Därför att det är mer kuperat än Skånes rykte om att vara fullständigt platt. Inte minst gillar vi området för att det är så få som känner till dess hemligheter, i varje fall fram till nu.
Därför.
Vi hade inte hört talats om Lundåkrabukten innan vi råkade bo i närheten under vår vistelse i Skåne. Skåneleden går längs bukten – från Barsebäcks golfbana till Barsebäckshamn. Vi bestämde oss för att satsa helhjärtat på bukten – även om vi bitvis var tvungna att sakta ner takten på sandstränder och övervuxna stigar på strandängar. En upptäcktsfärd får ta tid. Och precis som alltid slog vi oss ner och fikade på trevliga ställen med havsutsikt. Livet är dejligt!
Bildfrossa
Lundåkrabukten
Ingen solskenshistoria. Vi gillar Lundåkrabukten alldeles oavsett väder eller tid på dygnet.
Vid solnedgång
Korna
Betande kor håller strandängarna vid Lundåkrabukten öppna.
Fåglarna
Lundåkrabuktens grunda vatten och många sandbankar lockar mängder med fåglar. Som vi gärna beundrar och betraktar. Här ett litet, litet urval.

Detta par småskrakar har vi mött på samma ställe flera gånger. Visst verkar de vara fästa vid varandra?

Strandskatan har på kort tid blivit en stor favorit. En fågel som skyr inte att lägga “näsan” i blöt. Och vilken festlig röd näbb!
Sälen
En dag låg den där – sälungen. På en sandbank alldeles invid stranden och badplatsen vid Lundåkrabukten. Inte alls övergiven, utan väntar på land medan de vuxna är ute på fisketur.
Minken
Nära hamnen i Barsebäckshamn finns minkarnas revir. En dag såg vi när minken fiskade ål. Men den här dagen stod krabba på menyn.

Minken visar exempellös glupande aptit. Knappt har den hunnit fånga ena krabbna innan den beger sig ut på ny jaktexpedition – om och om igen. Eller är det ungarna som har den pockande hungern. Hur som helst går jakten raskt och framgångsrikt till.
Text: Eyal
Bild: Kerstin




















