Vandra runt Skanör och Falsterbo

Är det här verkligen Sverige? Jajamen, vandringen runt Skanör och Falsterbo bjuder på långa sandstränder, sanddyner och hav.

 

Långa sandstränder, sanddyner och hav. Här på Falsterbohalvön trivs många djurarter i ett pärlband av naturreservat som vi passerar under vår upptäcktsfärd på Skåneleden. Häng med!

 

Goda nyheter

Till dig som inte vill gå 37 kilometer i ett svep har vi goda nyheter. Den här vandringen går att korta ner rejält genom att plocka russinen ur kakan. Det gäller att helt enkelt att läsa beskrivningen och bestämma sig för vilka russin du vill plocka. Längst ner har vi några förslag.

 

Skanörs ljung

Håll i hatten – en aldrig sinande safari med naturreservat stundar. Rivstart så snart vi ställer bilen. Naturreservatet heter Skanörs ljung, givetvis med rosa blommande ljunghed, tallar och fågelsång. Inga människor; en ödla springer över stigen. Hjärnan får ett vilorum i naturen.

Skåneleden svänger till vänster och vi följer lydigt dess orange markeringar längs en grusväg flankerad av träd. Vid nästa sväng är vi inne i en hage med ett stilla vattendrag bredvid, men inte vilket vattendrag som helst – Ammerännan eller ett vattendrag som användes på medeltiden. Genom att dra mindre skepp av typ vikingaskepp i vattendraget genom näset kunde man undvika farliga rev och tjäna seglingstid, anger Wikipedia.

Klockljung piggar upp i Skanörs ljung naturreservat.

Spindelväv vid Fiskehoddeföreningens stugor.

 

Falsterbohalvöns havsområde

Efter ett tag på ljungheden med nyponrosor, alar och en riktigt gammal en syns Höllviken. På köpet har vi bytt naturreservat till Falsterbohalvöns havsområde. I solblänkande Öresund nuddar tre segelbåtar nästan bron och intill oss står Hölls fiskehoddeförenings gamla fiskarstugor i rad. Snart påminner några rejäla stallar om en av de mest populära sporterna i Falsterbo. Några ryttare passerar oss i ett makligt tempo medan korna i hagen bredvid ägnar oss ett förstrött intresse. Ett moln med starar flyger över en hästhage. Vi är en bit ifrån leden i Skanör, men svänger till höger på Båtsmansgatan, genom detta lugna radhusområde och snart är vi på Skåneleden igen med hästhagar och Bredeväg, en bäck som under medeltiden användes till båttransport.

En pilfink flyger förbi och sätter sig på en stolpe till ett staket i hästhagen. Vi viker av till höger mot Skanör hamn via Knösen. Vi går på udden och nalkas vattnet. Täta ruggar av kaveldun rör sig i vinden när en cyklist hojtar till oss på bred skånska:
– Passa er för fästningar! De har bitit mig två gånger.

Tack!

Varning för fästingar vid Knösen. Men vi klarade oss.

Öresundsbron från Knösen.

 

Flommen

Längst ut på udden njuter vi av både stort och smått. Panoramat över Öresund. Kastrups flygledartorn. En storspov. Ut ur en hage och in i denna turs absoluta höjdpunkt, Flommen naturreservat. Vi spetsar öronen efter grönfläckiga paddor, som lär finnas här, men hör inget parningsljud. En gravand låter desto mer flygande över strandängen. Ett par strandskator går i vattenbrynet och en hämpling bider dess tid på staketet till hagen intill. Bland allsköns fåglar på sandbankarna sticker gråhägern ut i dess stelfrusna siluett.

Förbi Skanör kyrka har paddorna äntligen vänlighet att ge tillkänna från ett vattendrag. Kärleken spirar medan vita lamm och får i hagen bredvid anar intet. Utmed dammar befolkade med sjöfåglar av alla arter känns det som rena julafton. Vi noterar vår första skärfläcka i Sverige – med ungar!

Rödbena. Strandskator. Med mera. Och mera. En fest!

Denna varma dag trivs inte bara sjöfåglar i dammarna. Också korna svalkar sig med vällust.

Några av Skanörs färggranna badhytter.

Inte mycket som går upp mot en blommande strandäng.

Kor svalkar sig i en av Flommens dammar.

 

Moderskänslor

Vi går över en bro och märker en rörelse rakt under oss. En orolig sothöna har precis hoppat ner i vattnet och lämnat två okläckta ägg i dess bo. Vi skyndar oss vidare och hinner se hannen med tre nykläckta sothönsungar. Sötingarna har orange “krans” run halsen och skalligt rött huvud – en sådan syn kan nog väcka moderskänslor hos vem som helst.

Förbi rosa pyntade strandängar av vresrosor pulsar vi i sanddyner mellan parallella sandrevlar kantade med allsköns sommarblommor. Tills vi är framme vid fyren. Där avviker vi från leden för att inta en lunch på Falsterbo golfklubbs restaurang, vilken för dagen serverar pluma med havtorn.

Moderskärlek.

Sothönsägg – och en nykläckt unge.

Snart framme vid Falsterbos fyr.

Pluma till lunch.

 

Måkläppen

Med påfyllda näringsdepåer fortsätter vi utforska Falsterbos vidsträckta strandängar med vass och sandrevlar. Vid Ule Nabbe, Ugglenabben eller bara Nabben stannar vi till. Här är Sveriges sydvästra udde och ett populärt ställe för fågelskådare. Vi siktar den största koloni gråhägrar vi har varit med om – minst 25 fina fåglar. I fjärran avtecknar sig Själland; Köpenhamns stadssiluett är 37 km bort. På närmare håll syns halvön och naturreservatet Måkläppen. För att låta knubbsäl och gråsäl vara i fred är Måkläppen avspärrat februari – oktober.

Utsikt över sälskyddsområdet vid Måkläppen (från Nabben).

Skärfläcka på lunchjakt. Smaklig spis!

Sand i all oändlighet.

 

Koäventyr

Sandstränderna i Falsterbo tycks oändliga, liksom antalet badgäster de verkar kunna sluka. Till slut svänger leden inåt land, förbi en camping och dess parkering och in i en väldig kohage. Efter en kvarts stilla promenad konstaterar vi att kohagen är tätt befolkad på en kritisk punkt som måste passeras. Låt oss ta en liten paus och berätta om vår relation till dessa väldiga djur. Den grundar sig på djup respekt som lätt kan övergå i rädsla. I detta fall tycks rädslan tämligen välgrundad. Korna står i en obruten och ointaglig köttmur och glor på oss oavvänt. Med andra ord, de tänker försvara kalvarna intill med sina uppemot 600 kilo tunga kroppar tills vårt sista andetag.

Givetvis kan vi trotsa de braskande förbudsskyltarna och hoppa över staketet till höger. Men det kan tydligen finnas ammunitionsrester i detta nedlagda militära skjutfält. Ordspråket ur askan i elden känns kusligt aktuellt när vi funderar på vårt nästa drag.

Vi har gått runt åtta timmar under en av sommarens mest obarmhärtigt heta dagar. En omväg skulle “kosta” oss en timme. I sådana stunder gäller det att trotsa värmen och hålla huvudet kallt.

En timme senare måste vi korsa kohagen igen, fast efter “köttmuren”. Korna är alltjämt där och de verkar bry sig föga om oss. Snart har vi passerat alla kor. Återstår bara ett litet hinder. Tre kalvar.

För allt i livet ska vi inte skrämma dessa tre. Vi går så långt ifrån kalvarna som hagen och diket bredvid tillåter, det är åtminstone 20 meter mellan oss. De har sett oss i god tid och inte agerat. Vi går i maklig takt och avstår alla onödiga rörelser. I höjd med kalvarna ställer sig en av kalvarna av upp och löper panikartat. De andra två följer genast efter. De kutar i väg och inte mot oss. De hundratals andra korna rör sig inte ur fläcken och kalvarna lugnar ner sig.

Så småningom förmår även vi göra det. För vi har kommit till ett drömställe för både fåglar och fågelfantaster.

Hit, men inte längre.

Ointaglig köttmur blockerar effektivt vandringsvägen. Vi ger upp.

 

Ljunghusens naturreservat och Ljunghusens strandbad

På de roströda strandängarna leker strandskator. Sex gråhägrar reser sig och flyger upp. En koloni grågäss håller till vid en damm och rödbenor gör sig redo för landning. Leden passerar Ljunghusens golfbana och där någonstans fattar vi ett sällsynt vettigt beslut. Att ta en återhämtningpaus och kvällsbada i havet.

Gott om fåglar i vattnet nära Ljunghusen.

Ljunghusens vita badhytter.

 

Norra Ljunghusen naturreservat

Efteråt vill fötterna inte ner i skorna igen så vi går barfota vid vattenbrynet en bra stund. Tills vi närmar oss Falsterbokanalen och dess långa pir. Vid en av båtarna vid kajen äter folk middag och tycks ha en trevlig samvaro. Leden tar oss i riktning mot Skanör flankerade av fashionabla villor. Från gamla banvallen njuter vi av en fin utsikt över Öresund och bron i den behagliga kvällssolen. Vi passerar Norra Ljunghusen naturreservat omgivna av träd och fågelsång. Efter en rak och relativt ospännande sträcka är vi återbördade till naturreservatet Skanörs ljung där vi startade denna tio timmars vandring.

Längs Falsterbokanalen.

Hejdå, säger lärkan.


Vandringsfakta

Start- och slutpunkt: Parkeringen vid naturreservatet Skanörs Ljung.

Längd: Runt 38 kilometer.
Höjdmeter: Marginella
Tid: Knappt 10 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.

Tips: För den som vill ha en kortare runda är det enkelt att göra en kortare vandring på Falsterbohalvön. En variant är att strunta i den del av vandringen som går förbi Ljunghusen och i stället gå genom beteshagarna på Skanörs ljung tillbaka till startpunkten. En annan möjlighet är att parkera i Skanör eller Falsterbo och gå en rundtur vid dammarna i Flommens naturreservat, kanske kombinerat med en tur längs stranden. Eller ta en rundtur runt Knösen med start vis Skanörs kyrka. Dessa kortare varianter är inte markerade rundvandringar, men bör vara enkelt att hitta ändå.

Läs mer:
– Läs vårt övergripande inlägg om Skåneleden Öresund
– Läs om våra andra vandringar i Skåne.
– Läs om vårt besök på Måkläppen.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.