Vandring till Michael Douglas berömda hus

Målet för dagens vandring. Michael Douglas, och tidigare ärkehertigens, berömda hus en bit från Valldemossa.

Häng med på en vandring som kombinerar kändisspotting med spektakulära vyer över Foradada-klippan på Mallorcas västra kust utanför Valldemossa. En vandring som är oförglömlig av flera skäl.

 

Start: dödsångest

Nu vet jag vad straffet för trots mot skyltar är – något oförglömligt. Dödsångest.

Vi tar det från början. Bussfärden till busshållplatsen Ca madò Pilla fungerade prickfritt och vi steg av på rätt ställe och exakt enligt tidtabell. Rätt direkt hittade vi trapporna ner till stigen som skulle leda oss till Michael Douglas 300 000 000 kronors villa som är aktuell för försäljning i skrivande stund i februari 2020. Ett litet problem bara. Precis framför trapporna möts vi av en skylt som varnar för porös mark. För tydlighetens skull har trappuppgången blockerats med ett bastant betongblock.

 

Besvikna.

När vi hämtat oss från besvikelsen går jag till fram till en hantverkare som jobbar utanför närliggande Hotel Continental och frågar om hur vi kan ta oss till vandringsleden. Han pekar på trapporna.
-Men är det inte farligt?

Han skakar på huvudet och uttalar en lång harang. Återigen pekar han på trapporna. Det råder ingen tvekan om vart vi ska ta vägen. Så tänker vi då i varje fall.

Fyra unga kvinnor kommer från en parkerande bil och hoppar utan att blinka över betongblocket och försvinner snart i trapporna. Vi är inte sena att följa efter. Efter trapporna går det vidare på en smal stig.

Utsiktsplats för de modiga.

Hisnande utsikt över Michael Douglas vita hus långt därnere.

Så långt är allt bra – möjligen utom en smal kort passage med ett bråddjup på flera hundra meter. Svindlande vacker utsikt mot klippkusten och havet långt ner, men inte problemfritt om man är minsta svindelkänslig. Vi fortsätter och snart är vi framme vid en utsiktsplats, där kvinnorna tar selfies. Det är fullt förståeligt. Vyerna är något utöver det vanliga: Havet och klippkusten åt två håll. Till vänster syns Ärkehertigens ståtliga vita villa som Michael Douglas köpte 1990 och till höger avtecknar sig Foradada-klippan. Havets brus hörs ända hit upp och håller samma takt som mitt hjärta bultar.

Vi lämnar kvinnorna och går vidare utmed den smala, och enligt skylten porösa, stigen. Något räcke är det bara att drömma om. Fallhöjden är sådan att man inte behöver oroa sig för några fysiska smärtor efter fallet. Vi går vidare fram till en sorts vägspärr av brädor och grenar som blockerar hela stigen.

Vi klättrar över spärren och nu hörs inte havsbruset. Bara det dunkande hjärtat. Stigen är avgjort smalare här, den slingrar vid klippan och något räcke eller något att hålla i finns inte. Där tornar den upp sig. Dödsångesten.

Att återvända är ett enkelt beslut. Tillbaka uppe vid Hotel Continental känns det befriande.

Den berömda Foradada-klippan.

Vändpunkten – ni förstår nog varför.

 

Omstart: kloster

Vi tänker helt om. I stället för att gå ner går vi upp på en grusväg nära hotel Continental och genom en stenekskog med enstaka smultronträd. Här och var uppenbarar sig havet och ett gammalt torn – antagligen för att förvarna om pirater.

Utan närmare förvarning är vi framme vid klostret Ermita de la Santissima Trinitat. Havet är nedanför utan träd emellan. Innanför muren skymtar klostrets egen grönsaksträdgård. En försynt liten skylt vid ingången till klostret förmedlar ett kärnfullt budskap: kom ihåg, här är Guds hus. Knappt ids vi viska, men vi äntrar klostrets innergård. Tystnaden är kompakt så när som på en duvas vingslag, en flugas surr, en talgoxes drill. Vi går ut på terrassen och tar emot ett obrutet panorama över havet och klippkusten.

Inte så långt från en väldoftande rosmarinbuske i trädgården hittar vi en staty över en munk som levde här på 1600-talet. Är det han som grundade klostret? viskar vi.

Ingången till Ermita de la Santissima Trinitat.

En oas av stillhet utan någon i närheten.

Öppna vyer från klostrets trädgård.

Munk från 1600-talet. Är du grundaren?

 

Picknick med hertigens utsikt

Efter klostret är den asfalterade vägen flankerad av stiliga stenmurar som snart ersätts av havsutsikt. En lagom lutning ner med stenekar bredvid och havsbrus i öronen till och från. Ingalunda har vi gett upp hoppet om att bese Michael Douglas villa så vi går över bilvägen och genom en grind och vidare i riktning mot Port de Valldemossa.

Nu omsluts vi av en olivodling med urgamla träd som inger respekt och väcker beundran. Och på klippan högt upp avtecknar sig på håll Mirador de Ses Puntes  – för att vandra dit måste man söka tillstånd. Ännu en grind passeras och vi överväldigas av en utsikt som tar tid att ta emot och smälta. Så vi slår oss ner på stenbänken och låter det väl smaka. Och medan vi tuggar pastasallad med serranoskinka, små tomater, svarta oliver och avokado, vinnlägger vi oss om att förstå att världen kan vara så vacker. Havet 300-400 meter rakt nedanför för våra fötter, den berömda Foradada-klippan, Michael Douglas vita villa som en gång var Ärkehertigens. En kråka försöker att avleda vår uppmärksamhet och jagar en röd glada. Alla dessa intryck kan sammanfattas med ett enda ord. Oförglömligt.

På väg från klostret.

Genom en grönskande landskap.

Framme vid en första utsiktsplats över det glittrande havet.

 

Flera spektakulära utsiktsplatser

Har man inte ännu inte tappat andan så får man chans på chans längs stigen med havets ropande hundratals meter nedanför stupen bredvid.  Och vill man hämta andan så finns flera bänkar med gudomlig havsutsikt. Och vid den sista utsiktsplatsen visar Valldemossa hamn upp sig liksom frågande: kommer ni hit?

Svar: Vi får se om vi hinner.

Stigen har ingen brådska att hinna med någon buss vid sjutiden från Valldemossa; den vindlar ner i godan ro – tills den ta slut och vi måste fortsätta ner på bilvägen. Även den tar slut, men innan dess viker vi in på i en grusväg. Den ska leda oss till Hollywood-kändisens mytomspunna villa.

Gott om utsiktsplatser längs vandringsvägen.

Perfekt ställe att dingla med benen, eller…

Vägen mot Michael Douglas hus. Missa inte avtagsvägen.

 

Michael Douglas

Ännu kvarstår en bit till målet, men vägen dit har många glädjeämnen. Ett par kalkugnar till vänster. Och mellan oliv- och johannesbrödträd skymtar havet och en exklusiv villa. Tre åsnor tittar på oss på det sorgsna sättet som bara åsnor kan, och bland olivträd ekar ett lamms rop. Efter flera havsnära hus passerar vi en grind och grusvägen fortsätter alltjämt med havsutsikt. Nu möter vi tre åsnor på grusvägen, även de har ett melankoliskt stänk i blicken. Nu händer det. Först av allt uppenbarar sig vinstockarna på Michael Douglas gods. Och nu står vi precis utanför tomtgränsen och spejar över hans terrasserade odlingar med tämligen nyplanterade mandel- och olivträd. Här och var några enstaka palmer och apelsinträd. Världsstjärnan själv ser vi dock inte röken av. Däremot ryker det vid huset då någon eldar antagligen upp resterna av beskurna träd, som brukligt i februari. På något vis känns det fint att kunna komma så nära godset.

Gott om förbudsskyltar. Och fina murar.

Äntligen – en närmare glimt av Michael Douglas vackra hus. En gång i tiden bodde ärkehertigen här.

 

S’Estaca

Kerstin har järnkoll på klockan och hon säger att vi hinner gå vidare. Vägen leder neråt. Först hörs ett brus och rätt snart efter syns havets tunna fradga vid mötet med klipporna. Vattnet är förföriskt turkosblått och vi förstår att vi måste vidare. Vi kan inte stanna nu, vi måste se hur allt detta slutar. Foradada-klippan visar upp sig i all dess prakt. Och här slutar vägen och även självaste Michael Douglas nödgas kliva ur bilen här. Trapporna leder oss till små hus som gjutna av sten alldeles intill havets flämtning – S’Estaca heter denna lilla by med fritidshus. “Gud beskyddar oss” – står vid ingången till ett av dessa hus som är helt utsatta för havets överdådiga nycker. Och slutligen står vi nere vid båthamnen med nio igenbommade båthus och är i havets hand. När som helst kan en våg svepa med oss ut i det oändliga. Just nu är vågorna resonliga och när de drar sig tillbaka för ett förstulet ögonblick hinner jag känna på havsvattnet. Det är ytterst vederkvickande.

Ett av husen nära vattnet i S’Estaca. Så nära havet att det verkligen behövs skydd från högsta ort.

Fritidshus med påtaglig havskänsla.

Hamnen i S’Estaca.

 

Valldemossa

När nyfikenheten har tillfredsställts går tillbakavägen i rask takt, trots uppförsbacken. Ytterst få bilar på vägen under vårt besök i februari. Här och var stannar vi till för att hämta andan och beundra de branta klipporna mittemot, havet, Valldemossa hamn. När vägen har planat ut återstår inte mycket innan vi är i Valldemossas utkanter. Ännu en oförglömlig upptäcktsfärd har kommit till ända. Återstår en dryg timme till sjubussen så vi hinner med en liten rundtur i denna vackra gamla stad.

Längst ner vid havet syns Port de Valldemossa.


Vandringsfakta

Startpunkt: Busshållplatsen Ca madò Pilla
Slutpunkt: Valldemossa

Längd: Runt 18 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis +/- runt 500 meter
Tid: Runt 5,5 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Antalet höjdmeter på Wikiloc verkar vara helt fel.

Tips1: Gör en annan variant än vi på vandringen. Eftersom vår vandring inte blev som det var tänkt blev det en ganska lång sträcka fram och tillbaka på asfaltvägen ner till Port de Valldemossa. Få bilar när vi var där i februari, men kanske mindre kul under högsäsong. Kan därför vara bättre att göra två separata vandringar.

Tips2: Till både vår startpunkt vid busshållplatsen Ca madò Pilla och till Valldemossa  går det att ta sig med buss från Palma. Information om tider och priser hittar du på Tib:s hemsida.

Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.