Vandra på småländska Dumme mosse
På en spång ut i oändligheten. Det är renande för själen att omges av vidder av öppna mader och kärr i Dumme mosses naturreservat.
Det är märkligt detta. Trots att denna myrmarks stora popularitet doftar den vildmark. Eller är det snarare skvattram? I varje fall är det renande för själen att omges av vidder av öppna mader och kärr i Dumme mosses naturreservat.
Varmt välkomnande
Direkt på norra parkeringen hälsas vi välkomna av en gulärla. I nästa ögonblick är pippin borta och vi litar på skyltarna mot Lilla Tjärn och Sandreveln att ledsaga oss vidare. Under strövtåget nalkas vi Jönköping flygplats, vars glesa flygtrafik denna exceptionella tid överröstas av fågelljud och den porlande bäcken som tar emot oss i naturreservatet. Vi charmas av den oemotståndliga blandningen av vita blommor på frodigt gröna blad. Och snart går vi längre in, omslutna av blandskog, huvudsakligen med tall, gran och björk. Bäckens vatten är mörkt, färgat av den närliggande mossen.
Naturreservatet bor granne med lilla Jönköpings flygplats. Men fågelkvittret överröstar flygplanen, i varje fall under vårt besök.
På spänger
Ännu går vi en huvudled, som är glest befolkad denna tidiga morgonstund. Strax efter en skylt om gamla kolmilor, hoppar en ekorre runt mellan granar. Vilken akrobat!
Så fort vi lämnar huvudleden och går på spänger infinner sig vildmarkskänslan, och därmed lugnet. Omgivna av mossen håller vi på koll på dvärgbjörken. Av en anledning: fåglars tillhåll.
Det är knappt några människor här ute, men mängder av rostbrun pors. En liten tjärn skymtar och tranors dova trumpetande hörs på håll. En ogenerad bofink putsar sina fjädrar mycket noggrant på tre meters håll. En gräsand med grönglimrande huvud simmar i väg i en bäck.
Eyal omgiven av torkad ljung i Dumme mosse.
En liten tall mitt i Dumme mosse.
Fika
Mitt på spången sätter vi oss ned på en solvarm bänk och fikar. Kan man göra så? Mitt framför oss böljar rostbruna fält med pors i den ljumma vinden. Livet känns toppen.
Vi har ett mål så vi fortsätter åt det håll som förhoppningsvis ska utmynna i Lomsjön. Vi har bara sett storlom. Nu har vi chansen! Viker av till höger mot Göteborgsvägen. Spången övergår i en skogsstig med vajande tallar runt om. Groteskt stora svampar på döda träd. Mellan en plankbro och en riktig träbro tar vi en liten stig till vänster.
Porsen böljar i vinden.
Porsen i närbild.
En av alla svampar.
Lomsjön
Mitt i naturen står ett bord och två kaféstolar. Ibland häpnas man. Stigen delar sig. Tar till vänster, närmast diket. Det finns en tanke bakom. Diket ska leda oss till sjön! Helt rätt tänkt, visar det sig snart. Men inga lommar syns till i Lomsjön. Besvikna hinner vi inte riktigt bli. För mitt i lilla sjön simmar herr och fru knipa. Ingen av dem tycks lägga märka till oss två udda fåglar som kikar på dem genom en glipa i skogen. Men vad ser vi bortanför kniporna? Ja, två tranor! Och snart dallrar luften av trumpetljud. Överraskningarnas tid är näppeligen över. Medan vi observerar tranorna dyker två avgjort tystare och mindre sjöfåglar upp i vårt synfält. Ett par lommar, troligen smålom!
Oväntad möblering mitt i skogen. Sjävklart passar Eyal på att slå sig ned vid kafébordet.
Lomsjön lever upp till sitt namn. De två prickarna mitt i vattnet är två lommar. Och i vassen lurar två tranor.
Fågelfilosofi
Sjön har sålunda levt upp till sitt namn. Vi kan andas ut och lyckliga återvända dit vägen delade sig. Därifrån följer vi den blå skylten med pil tills vi är återbördade till den breda spången för en jakt på något helt annat än fåglar. Vi är hungriga och drömmer om en ledig bänk på spången. Vi hittar en bänk med ett bord och kan äta riktigt civiliserat omgivna av denna vidsträckta mosse. Av och till passerar folk förbi och hejar artigt. Ett äldre par undrar vilken fågel Kerstin ser i kikaren.
– Ingen, lyder svaret. De baxnar.
– Va, varför kikar du då?
– Hur ska jag annars kunna se fåglar?
Så kan denna klassiska hönan eller ägget-diskussion fortgå i all evinnerlig tid. Pastasalladen har smakat bra i varje fall.
Ut i oändligheten och lugnet.
Småländsk vildmark.
Rikt djurliv
Nu förbi grillplatsen och vidare på banvallens sista två kilometer. Vid ett öppet område roar sig två nykära sångsvanar. Och på andra sidan hittar vi tre tranor och ett rådjur. Vilket djurliv!
Vid skylten mot norra parkeringen viker vi av till vänster. Eftermiddagens sol dansar i bäcken som slingrar vid stigen; det torvbruna vattnet skimrar. Stenarna lyser upp som guld.
Det sista vi noterar innan vi lämnar skogen är en nötskrika. Uppe på en avlövad björk glänser dess nötbruna fjäderdräkt i solen.
Dumme mosse – inte alls dumt.
Tallskog omger mossen.
Vandring på banvallen.
Stenen glimmar i bäckens mörka vatten.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Norra parkeringen vid Dumme Mosses naturreservat.
Längd: Drygt 14 kilometer
Höjdmeter: Marginella
Tid: Cirka 3,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc.
Tips: I Dumme mosses naturreservat finns en vandringsled på knappt 5 kilometer med hög tillgänglighet. Dessutom finns en markerad vandringsled delvis på spänger på drygt 5 kilometer. Mer information om vandringsleder och annat hittar på länsstyrelsens hemsida.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar i Småland.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Beautiful!!! It’s very nice the small table in the forest!!
Fantastic writing!
Thank´s a lot. We really like this area.