Besök på apelsinodlingen Ecovinyassa i Soller

Eyal verkar stortrivas under besöket på apelsinodling Ecovinyassa i Soller. Ni förstår varför.

 

Häng med på besök till en ekologisk apelsinodling med många glädjeämnen. Paret som tar emot, Joan and Sebastiana, är älskvärt. Inramningen mitt i pastorala Apelsindalen med Tramuntanas högsta berg som fond är överväldigande. För att inte tala om det mysiga strövtåget bland apelsin- och citronträd med oskygga höns runtom. 

Av denna inledning kan man lätt dra slutsatsen att vi har charmats av den här apelsinodlingen. Precis så är det. Låt mig förklara varför.

 

Lantligt

Länge har vi trånat efter att uppleva en apelsinodling inifrån. Så är det när man i åratal har beundrat odlingarnas orange och gult lysande frukter genom ett staket och fantiserat om att kunna gå in och fritt ströva runt och insupa citrusdoften.

Nu står vi mitt i Apelsindalen och bara en utandning från Soller. På en skylt står Ecovinyassa så vi har antagligen kommit rätt. Innan vi hinner trycka på ringklockan för att komma in på gården galer tuppen så luften dallrar. Under citrusträd kacklar hönsen. Av en särskild anledning tycks de gilla besökare – därom snart. För nu tar Sebastiana emot. Hon förklarar hur detta självständiga strövtåg går till och pekar på den första av de runt 50 informationsskyltar som går genom odlingarna. Det finns så mycket att lära sig om apelsinträd och annat som växer här!

Ingången. Nu börjar det roliga.

Fantastisk utsikt från badrummet, förmodligen bästa badrumsutsikten över Tramuntanas berg.

 

Väderstation

Innan vi går genom en grind och in i odlingen hejdar vi oss en stund vid väderstationen. Stationen är Joans skötebarn och det är han som dagligen vidarebefordrar informationen till det meteorologiska centret Aemet i Palma. Nog inte så många gårdar som har en väderstation på tomten.

Nu måste vi äntligen förverkliga drömmen. Vi öppnar grinden och går in i odlingen. Den som vill tar med sig en hink med hönsfoder – du förstår varför.

Väderstationen på gården.

 

Vimmelkantig av glädje

Inte har vi hunnit ta många steg innan påfågeln kommer fram till oss och visar upp sig från sin bästa sida. Småfåglarna sjunger och nyfikna höns följer oss hack i häl utan minsta tecken på skygghet. En enda höna är i hönshuset och låter som om den värper ägg.

Hönsen på gården är inte ett dugg skygga.

Inte heller påfågeln. Den visar gärna sina fjädrar.

Stigen går förbi träd av olika apelsinsorter. Jag hade ingen aning om att det fanns så många sorter! Små och mycket söta, riktigt bamsiga, eller vad sägs om citrus aurantium (pomerans), det vill säga en bitter sort som används till marmelad och likör. Jag förordar nog sorten canoneta, små söta apelsiner som är perfekta för apelsinjuice. Eller kanske de mer sällsynta blodapelsinerna.

Känslan av att gå i en apelsinlund vars träd bågnar av mogna, orange glimmande apelsiner – utan staket emellan – är obeskrivlig. Det finns en glädje i apelsinernas oanfrätta åsyn och att kunna känna på dem. Jag blir nästan vimmelkantig av glädje.

 

En klase apelsiner.

En blodapelsin.

Eyal nästan vimmelkantig av glädje. Här kan man verkligen komma nära citrusfrukterna.

 

Mer än apelsiner

Rundturen fortsätter genom ännu en grind. Här finns ingen hönsgård, men en kavalkad av allsköns mer eller mindre sällsynta fruktträd och växter. Kvittenträd, citroner av olika slag (däribland bergamott, som används till eteriska oljor), äggformade apelsiner, mandariner, fikon, kaktusfikon, johannesbröd, vilda olivträd, granatäpple, rosmarinbuskar, limeträd, kaffir lime (sura – bladen används i matlagning). Och kolla vilken udda växt! Frukten heter Buddhas hand och används till att parfymera kläder. Andra udda fåglar är kinesisk lima-kuat, kumquat och orangequat. Eller en söt citron – yuzu-citron! Har aldrig hört talas om.

Detsamma gäller för caviar-lime, pomelo och calamondin – små dekorativa apelsiner. Däremot känner jag väl till grapefrukt, clementiner och avokado förstås. Visste du att ”ahuacati” som avokado ursprungligen hette på aztekiska betyder testiklar? Ovärderlig kunskap tack vare dessa informationsskyltar. För övrigt så talas aztekiska av cirka 1,5 miljoner människor i centrala Mexico.

Strövtåg bland citronträden.

Ännu en citrusfrukt.

Avocado eller ”ahuacati” som avokado ursprungligen hette på aztekiska.

Buddhas hand, som kan användas till att parfymera kläder

 

Apelsinpaus

För den som behöver ta igen sig och smälta intrycken på vägen kommer en stenbänk med sittdynor mycket lägligt. Här slår vi oss ner under ett fikonträd och förser oss ur en korg med pinfärska apelsiner. Apelsinerna är saftiga och söta. Så goda! Händerna sköljer vi med vatten ur vattenkannan som står bredvid. Men den härliga doften dröjer sig kvar.

För att besökare inte ska glömma att lyfta blicken är det bra med en informationsskylt om bergen runt Apelsindalen, vilka är några av de högsta i Tramuntana-bergen. Bergen är outsägligt vackra och framstår som apelsinodlingarnas högsta beskyddare.

En korg med nyplockade apelsiner. Varsågoda!

Apelsinodlingen ramas in av Tramuntanas mäktiga berg.

 

Mallorkinsk “frukost”

I slutet av turen väntar kafébord på gården och vi serveras enkel “pa amb oli” (=bröd med olja) med tomat på, en typisk mallorkinsk frukosträtt. Till det en kanna med färskpressad apelsinjuice. Det blir inte sämre av att solen skiner och Sebastiana slår sig ner vid vårt bord.

Mallorkinsk ”frukost” med pa amb oli och nypressad apelsinjuice.

Ännu mer apelsinjuice. Smakar himmel.

 

Sebastiana och Joans historia

När farföräldrarna köpte gården 1937 odlades inga apelsiner här, utan mandel och grapefrukt. Men försäljningen gick inte bra så de gick över till apelsiner och citroner, som de flesta i dalen. Det gick strålande. För apelsiner betalades bra på den tiden. 2009 tog paret över driften av gården.
– Men det var helt andra tider! Apelsiner betalades med bara 40 cent kilot. Att odla apelsiner var en förlustaffär, säger Sebastiana och slår ut med händerna.

Så vad skulle de göra? Att låta familjegården förfalla var inte att tänka på. Joan och Sebastiana hade tidigare haft en ekologisk vinodling så det var nära till hands att de skulle ha någon form av ekologisk odling.
– Vi tror på det ekologiska. Men folk är inte beredda att betala extra för ekologiska apelsiner. Med citroner är det bättre, eftersom de används till matlagning och bakning.

Sebastiana och Joan har drivit gården Ecovinyassa i drygt tio år och stortrivs.

Hur de än vände och vred på det hittade de ingen bra lösning som skulle ge dem tillräckligt med försörjning. Tills de fick en idé från en vän till Joan, vilken också är entreprenören bakom Fet a Sollér: “Öppna upp er apelsinodling. Jag ska se till att ni får besökare.”
– Det var inte alls självklart att öppna. Av tradition stänger folk sina gårdar, säger hon.

Från att de bestämde sig för att öppna upp gården för besökare 2010 tog det två år för att samla material till informationsskyltarna och låta en annan vän, chefen för Sollers botaniska trädgård, granska innehållet. 2012 slog de upp dörrarna. Är de nöjda?
– Vi är väldigt nöjda och glada. Nu har vi en ekologisk odling och kan äta frukt som är giftfri. Och vi är väldigt glada att besökarna är så nöjda och tycker att vi har skapat ett litet paradis. Det är så kul när folk säger att de har lärt sig mycket under besöket hos oss.

Nu viftar hon till en försynt herre och Joan kommer fram till bordet. Han kan inte engelska och lyser upp när det visar sig att jag kan lite spanska. När jag hör att paret har varit gifta i 38 år ber jag dem att visa deras “amor” under fotograferingen.

Ögonblicken uppstår kärlek i luften. Citrusdofter och kärlek verkar går bra ihop.

Kärlek i luften.


Fakta Ecovinyassa

Vad: Apelsingård strax utanför Soller som tar emot besökare.
Var:  Carretera Fornalutx, Camí de Sa Vinyassa 3 utanför Soller. Finns en skylt vid gatan.
När: Öppet måndag, onsdag, fredag 10-14 från februari till och med oktober.

Hur: Besöket kräver föranmälan som du gör på Ecovinyassas hemsida.

Pris: 12 euro för vuxna och 6 för barn (4-12 år). I priset ingår apelsinjuice och snacks i form av pa amb oli.

Mer information: Hittar du på Ecovinyassas hemsida


Text: Eyal
Bild: Kerstin