Den klassiska vandringen från Soller till Deia

 

Denna vandring från Soller till Deia på västra Mallorca har mycket att erbjuda! Lantliga stigar förbi citrusträd och betande får i terrasserade olivodlingar. Vilda vyer över hav och klippor som kan ta andan ur en. I målgången för denna fantastiska vandring väntar mytomspunna välputsade kändisbyn Deia.

 

Nedslående nyheter

Runt torget i Soller dricker folk kaffe i godan ro. Ovetande om att även vi snart ska slå oss ner vid ett kafébord beger vi oss ut mot landsvägen. Förbi en citrusodling och Sollers botaniska trädgård. Så fort vi hittar skylten om vandringsleden mot Deia blir det nedslående nyheter. En inplastad lapp varslar om att stigen är avstängd längre fram på grund av ett ras.

Som vi har längtat efter denna vandring till Deia! Ska vi helt sonika ge upp?

Vi måste åtminstone gå fram till avspärrningen. Det kanske inträffar ett litet mirakel. Vi fortsätter – med en gnagande oro.

 

Lantliga vyer i kubik

Som lisa för själen omfamnas vi av den mallorkinska landsbygden: stenhus med citrusodlingar, symfoni av fåglar som gengjuder mellan murarna som omger den steniga stigen, olivlundar med enstaka johannesbrödsträd vars odör märks långa vägar och vars krumma svarta frukter ligger på marken. Under ett olivträd spejar ett vitt lamm nyfiket på oss.

Ja, det är något rogivande och outgrundligt vackert med den mallorkinska landsbygden. Är det fågelsången, de urgamla respektingivande olivträden eller fårens bjällerklang? Eller stenriket – med hus, trappor, stigar, terrasserade odlingar, murar – av sten. Här och var infogas en färgklick – ett gult lysande citronträd eller en skär mandelblom.

Stenarna är något vackert att fästa blicken vid, men först och främst fyller de en funktion. Stenen gör exempelvis att stigen normalt inte regnar bort vid skurar.

 

Son Mico

Lyckokänslan kommer i små steg – i takt med att utsikten över dalens terrasserade olivodlingar öppnar sig. I fjärran skymtar Port Soller och havet. Så stöter vi på en skylt: Son Mico. D Visserligen har vi passerat här under våra tidigare vintervandringar, men det har varit igenbommat. Nu måste jag gnugga ögonen, dörrarna till kafét står på vid gavel. Inne dukar Isabelle Coll fram en nygräddad quiche. Hon skiner upp när hon ser oss. Hennes vänlighet känns genuin och vi bestämmer oss ögonblickligen för ett oplanerat kafébesök. Det blir en lyckoträff.

Snart kommer Isabelle ut till terassen med en bricka med våra kakor. Den utsökta citronmarängkakan har en fräsch citronsmak och är gjord på citronerna från trädgården bredvid, där Isabelles syster, Inés, arbetar för tillfället – det är också hon som bakar. Även mandelkakan med choklad och päron är förträfflig, gjord efter recept från systrarnas mor. Kerstin och jag delar broderligt på kakorna till sista smulorna – emellanåt insuper vi panoramat över bergen och olivlundarna runtom.

När kakorna är slut och vi måste kila vidare är vi inte tröstlösa. Det finns gott om andra kakor att testa nästa gång!

 

Vilda vyer

Mattan vi trampar är ekollonmatta, stigen kantas av tall och stenek och luften är mättad av fågelsång. Havet visar sig av och till och är så nära att vågornas slag mot klipporna beblandas med fågelsången. Jag kippar efter andan vid den murade stenstigen när vyerna öppnar sig helt och blottar dramatiska klippor och havet på håll. Livet känns så intensivt i sådana ögonblick.

 

Passa, passa

Trots vägens skönhet har vi med ojämna mellanrum påmints om den avstängda biten. Vid varje skylt om vandringsleden har den varnande lappen stått att läsa. Vi har blivit mentalt förberedda på en besvikelse. Inställda på att andas havsluften kring Deia utan att få gå hela vägen dit.

Nu nalkas sanningens ögonblick. En handfull hantverkare jobbar med att återställa en mur som verkar ha raserats helt. De flesta jobbar vid sidan av muren medan två hantverkare är på muren. Den skadade delen av muren är täckt med en maskin som sannolikt är ämnad till att platta till. Men det finns en liten trång passage vid sidan av maskinen.
– Får vi passera här? frågar jag hantverkaren som jag får ögonkontakt med.
– Passa, passa, svarar han med ett vänligt leende.
– Muchas gracias!

 

Deia

Återigen är det vi, havet och den betagande klippkusten. En ravin. Och på andra sidan ravinen hägrar välputsade stenhus som bildar en harmonisk enhet på en sluttning med terrasserade odlingar av både apelsiner och oliver. Deia.

Här kan man slå sig ner på en berghäll och beundra utsikten och Deia på avstånd. Inte sällan är dyrkan på avstånd rätt givande, men vi kan inte hejda oss längre och spurtar uppför backen och sedan förbi huvudgatan och uppför gränderna. Vi sätter oss på en bänk vid en gammal kanon och fikar i solen. Sedan går vi högst upp och passerar en grind för att äntra den lilla kyrkogården. Här får man evig vila med världens utsikt över hav, berg och terrasserade odlingar.

Men vi har inte tid för någon vila. Ska strosa runt i Deia.

---

Vandringsfakta

Startpunkt: Placa de la Constitucion mitt i Soller.
Slutpunkt: Deia

Längd: Cirka 9-10 kilometer.
Höjdmeter: Uppskattningsvis +250/-300 meter
Tid: Runt 3 timmar.

Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Några mindre felregistreringar av gps-en som ger fel längd och höjdmeter i wikiloc.

Tips: Det går att ta sig till såväl Soller som Deia med buss från Palma. Dessutom går det buss mellan de två orterna. För tidtabell, se Tib:s hemsida.

Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.

---

Text: Eyal
Bild: Kerstin

---