Vandra till toppen av Mola de s’Esclop
Eyal njuter av det storslagna panoramat från toppen av Mola de s’Esclop. På håll kan Ibiza anas.
Det kräver en hel del möda och säkerhet på foten för att erövra toppen av det föga kända berget Mola de s’Esclop. Men väl uppe är panoramat bland Mallorcas bästa, med både Medelhavet och större delen av bergskedjan Tramuntana. Vid klart väder kan även grannön Ibiza siktas.
Livets gåta
Ibland kan livet te sig lekande lätt, ibland går det inte alls och ibland blir det kämpigt. Ett är säkert. Bestigningen av Mola de s’Esclop hör inte till kategorin lekande lätt. Vid första försöket drog molnen snabbt emot oss och vi var tvungna att vända tomhänta. Ändå var inte dagen allena dyster. En av våra underbara följare skickade en hälsning och önskade att vi skulle kunna fullfölja vandringen en annan dag.
Det värmde. Och nu har vi laddat om energin och tagit oss ända upp.
Dock inte utan att kämpa. Framförallt är den branta sista kvarten krävande. Den kräver ork, säkerhet på foten och till och från en stödjande hand. Lönen för mödan är generös. Men låt oss ta det från början.
Molnigt så det förslår vid vårt första försök att nå toppen. Men skam den som ger sig. Det blev andra gången gillt.
Es Capdella
Bergstoppen Puig Galatzo badar i guldskimrande morgonljus när vi lämnar Es Capdella och följer skylten mot GR221. Och vips är vi inlemmade i den mallorkinska landsbygden med en mängd mandel- och johannesbrödträd runt om oss. Oförberedda sådär i mitten av december – en blomma på ett mandelträd. Det väcker känslor. En man beskär mandelträd med motorsåg och vi raskar på för att slippa ljudet. Hundskalls dova ljud hörs i fjärran och hör givetvis den spanska landsbygden till. Mest intensivt, och tilltalande, är småfåglarnas morgonkonsert som övervinner alla andra ljud.
Bergstoppen Puig Galatzo badar i guldskimrande morgonljus när vi lämnar Es Capdella.
Finca Pública Galatzó
När vi stänger till den bastanta grinden vid den offentligt ägda gården Finca Pública Galatzó bakom oss, går vi vi flankerade av låga stenmurar som når oss upp till magen. Alltjämt sjuder det av fågelliv och allsköns sköna drillar ur de omgivande gröna buskarna och tallarna. Näsan reagerar på en säregen lukt och snart avslöjar sig de svarta frukterna av johannesbrödträd på marken.
Lantliga omgivningar i Finca Pública Galatzó.
Fincans huvudbyggnad är stilig, men har ett visst behov av renovering vid närmare betraktelse.
Kalkugnar
Vi följer skyltningen mot S’Esclop genom gammal odlingsmark och måste hejda oss. Vad är det vi ser ute i skogen? En restaurerad kalkugn! Vid en närmare titt lägger vi märke till resterna av ytterligare en ugn och ugnsmästarens lilla krypin bredvid. Där hade hen (troligen han) det nog varmt om nosen.
Stigen i den avsmalnande ravinen vindlar obönhörligen uppåt bland getter och dvärgpalmer och diverse buskar. Fågelsång genljuder runt den steniga stigen. Vi stannar till vid ett picknickställe med resliga tallar, men inte för att slå oss ner vid något av borden. Vi ser oss omkring för en kulturhistorisk lektion. Av steneken här tillverkades kol en gång i tiden. Resterna av kolmilorna finns alltjämt till allmän beskådan!
Renoverad kalkugn.
Dvärgpalm med sina frukter.
Mot toppen!
Vi fortsätter vandringen längs GR221. Det var här som vi sist mötte kompakta moln och tilltagande vind som tvingade oss till reträtt. Nu råder molnfri blå himmel och i ravinen är det vindstilla och svettigt i uppförsbacken. Fåglarna lovsjunger dagen och getterna stirrar på oss och fortsätter med deras evinnerliga betande.
Vid en stigkorsning med skyltar fortsätter vi rakt fram och uppåt trots att det inte står S’Esclop på någon skylt (rådfrågade både kartan och en grupp joggande motionärer). Stegvis öppnar sig en allt mer betagande utsikt. Havet skymtar mellan bergstoppar på platån. Tunna molnslöjor uppehåller sig vid några av Tramuntanas bergstoppar på håll. Det är brant upp och spektakulär utsikt över hav och omgivande berg.
Den hägrande toppen av Mola de s’Esclop. Men först en del svett.
Tunna molnslöjor över Mallorcas berg.
Oväntat möte på stigen.
Kritiska kvarten
Nu väntar den sista uppstigningen till Mola de s’Esclops topp, som är bred likt en platå och ser rätt vänlig ut. I själva verket blir denna uppstigning vandringens svåraste prövning. Det blir brantare, belamrat med luriga små stenar och gräs att snubbla på. Alla sinnen måste skärpas för att trampa rätt och hitta rätt väg upp till den hägrade och platta toppen. Ett steg i taget och däremellan andhämtning. Belöningen för slitgörat är generös och det kommer nu.
Stenrösen att hålla koll på för att hitta vägen.
Lönen för mödan
Panoramat som öppnar sig högst upp på Mola de s’Esclop, 926 meter över havet, är bland Mallorcas bästa. En stor del av Tramuntanas bergstoppar syns från denna platå. Bara för att nämna några: Mallorcas högsta berg, Puig Major (med kupol), Massanella och det närliggande områdets stolthet Galatzó ståtar just tvärs över dalen. Bland tätorterna kan Son Ferrer, Magaluf och troligen Palma nämnas. Ute i havet ser vi ön Dragonera och längre bort i fjärran höjer sig Cabrera ur dimman. På långt håll denna relativt klara dag visar sig konturerna av Ibiza och Formentera. Festligt, eller hur?
Det tycker definitivt en grupp spanska joggare som firar toppen så det står härliga till – med cava. Själva gör vi som vanligt. Vi slår oss ner på en sten och förser oss av vår matsäck. Julafton till ära blir det mörk choklad med mandelbitar till kaffet.
Joggarna firar toppen med cava.
Vi firar toppen med kaffe och choklad med mandel.
Kritiska kvarten – igen
Fastän vi tar samma väg tillbaka kan vi inte slappna av på väg ner, definitivt inte under den kritiska kvarten. Den branta nedstigningen med en hel del lösa stenar är tekniskt mycket krävande och fordrar försiktighet och koncentration – ännu mer än på väg upp! Eyal ramlar ner ett par gånger, men det slutar väl.
Resten av vandringen är mycket enklare och ger gott om tid för reflektion. Slutsats: var varlig och ta vara på livet. Det är underbart!
Ta vara på livet!
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Busshållplatsen i byn Es Capdellà
Längd: Cirka 20 kilometer.
Höjdmeter: Uppskattningsvis +/- 850 meter
Tid: Runt 5,5 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Observera att kartan bara visar enkel väg.
Obs1: Sista kvarten upp till toppen är delvis rejält brant och stenig. Ansträngande på väg upp och ställer krav på koncentration på väg ned. Säkerhet på foten behövs för denna sträcka.
Obs2: Tyvärr saknades en skylt mot S’Esclop i den stigkorsning på ett krön där man ska välja vänster (i stället för att följa GR221 nedåt). Dock är stigen i sig rätt tydlig här och det finns sen små stenrösen längs stigen. I sista branten upp till toppen är det tidvis svårt att se stigen, men det finns små stenrösen.
Tips: Start- och slutpunkten i Es Capdellà går att nå med buss från Palma och Santa Ponsa. Dock går bussen inte så ofta, så det kan vara bra att kolla busstiderna i förväg. För den som har hyrbil och inte har något emot att köra på en liten gropig grusväg kan ett alternativ vara att ställa bilen på parkeringen vid Finca Pública Galatzo. Då sparar man ungefär en halvtimmes vandring i varje riktning. Kan kanske nämnas att vi avstod från att köra på den här vägen när vi såg alla gropar och uppstickande stenar, andra verkar dock göra ett annat val.
Läs mer: Läs om våra andra vandringar på Mallorca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
