På besök hos vår italienska vän – dag 3
Vad gör det att det regnar när man är i gott sällskap? Eyal och Carla på en härlig kvällspromenad i Claviere i de italienska alperna.
Efter ett års väntan träffar vi äntligen vår italienska vän Carla igen. I dag den tredje delen av dagboken från vårt möte med henne, med den italienska kulturen, landskapet och maten.
Dagen i byn Clavier i de italienska alperna hos vår italienska vän Carla börjar med regn. Ska ni verkligen ut och vandra? undrar Carla. Ja, vi är vandrare, säger vi. Vi har regnkläder. Byxor, jackor, hattar, ryggsäcksskydd. Allt. Vill ni ha paraplyer? Nej. Vi klarar oss.
Carla hänger för en gångs skull inte med. Hon ska laga mat åt oss och ta igen sig efter två intensiva dagar. Ciao! viftar hon till oss från balkongen.
Medan regnet strilar ner tittar vi till ett stup med skummande flod under och en så kallad tibetansk bro över, hängande rep över vattnet som fordrar säkring och större behov av adrenalinkickar än vi någonsin ids uppbåda. Ingen annan heller tycks anta utmaningen under regnet. För att undersöka området ytterligare går vi runt och en halvtimme senare står vi på andra sidan stupet. Ett gällt skri markerar murmeldjur i närheten, antagligen nere i en förstörd bunker.
Dramatiska moln över Claviere i de italienska alperna.
Upp för berget
När regnandet upphör för en stund bestämmer vi oss att gå upp för berget. Ett par murmeldjur visar upp sig. I övrigt inga människor, utom en traktorförare som vinkar till oss.
Stigen upp är bra – en kombination av jord, kottar och små stenar. Runt oss tall och lärk. Vi kämpar oss uppåt i den allt tunnare luften ända tills vi kommer till ett slags topp. Någon utsikt erbjuds inte i dimman och molnen runt om. Vi sätter oss på en klippa och förser oss av våra nötter till doften av tallbarr medan regnet strilar ner.
På väg upp i bergen trots vädret.
Märkligt vad flygplanen låter i dag. Märkligt vad det dundrar av dem så här högt upp. Ligger det en flygplats mitt i bergen? Och när vindarna och regnet tilltar: åh nej, det åska på gång!
Vi joggar ner allt vi orkar. Och en “evighet” senare är vi dyngsura, men framme i lägenheten.
Tröttheten försvinner när vi öppnar dörren och förnimmer dofterna från köket. Carla har lagat Angelotti vegeterian, pastakuddar fyllda med brännässlor på en bädd av sås med huvudsakligen zucchini. Gott om färskriven parmesan på det.
Det blev en fin dag den här också. Tänk vad vällagad mat kan tillföra tillvaron.
Ännu en av Carlas paradrätter: Angelotti vegeterian, pastakuddar fyllda med brännässlor.
Läs mer
Här hittar du del ett och del två av dagboken från mötet med Carla i Italien.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
