På besök hos vår italienska vän – Dag 1
Vår första upptäcktsfärd med Carla i de italienska alperna. Den går uppför!
Efter ett års väntan träffar vi äntligen vår italienska vän Carla igen. Denna dagbok är ett försök att återge detta exceptionella möte med henne, med den italienska kulturen, landskapet och maten.
Första dagen med Carla
En ljushårig kvinna i röd jacka står vid infarten till byn Claviere och viftar med armarna. Det är Carla. Hur ska vi hälsa på henne? Kram, handhälsa, kindkyssar? Ett litet misstag kan leda till förvirring och kan kanske väcka harm.
Vi låter henne ta första steget. Hon visar oss vägen: dubbla kindkyssar. En bra början.
Vi träffades för ett knappt år sedan under vår vandring i Cinque Terre och fattade tycke för varandra under en timme. En timme! Sedan dess har vi hållit kontakt via sociala medier, men inte pratat med varandra. Ändå kallar jag henne en vän. Varför? För att hon har bjudit in oss till hennes hem. Kom och bo hos mig under en vecka! Nu förstår vi kanske varför. Vi har följt med henne till fritidslägenheten, burit in våra väskor och gått uppför berget i närheten. Mot oss kommer ett par vandrare som hon genast hejdar för en pratstund. Det de talar om saknar betydelse; det är kommentaren efteråt som fastnar: De är vandrare, de måste vara goda människor. Vi är vandrare, alltså i hennes ögon per definition goda. Grazie, Carla. Hoppas du har rätt. Ty att vara goda människor är antagligen den största komplimang man kan få.
Finfina alpblommor i de italienska bergen.
Läraren Carla
Stigen är kantad med en mängd små alpblommor som precis kommit upp i samband med snösmältningen på denna avsevärda höjd av runt 2 000 meter. Carla är 71 år och varit lärare i många år. Yrket sitter i ryggmärgen långt efter pensioneringen. Hon går inte bara med oss, hon undervisar.
– Vet ni vilken växt är detta? Arnika. Bra för muskler. Ni förstår?
– Och de här träden har för mycket kåda. De duger inte till att elda i öppna spisen med.
Kunskap om uppvärmning är inte bara teori i en utkyld lägenhet i Alperna, med en vedslukande eldstad. Nu pekar hon ut enbär, en krydda som hon måste ha för sina kaninrätter. Carla hade sin mormor som läromästare i köket. Mormor jobbade på en restaurang.
Carla gör sitt bästa för att värma lägenheten.
Flera kryddor presenterar sig. Vild timjan. Carla skiner upp vid möte med alpblommor. Hon går ner på knä inför blommorna och fotar dem med mobilkameran. Narcisser. Och gentia.
Och här en tallblomma. Carla ser till att jag antecknar ett recept på hostmedicin av tallblomma. Skriv! Täck tallblommorna med socker i 2-3 månader. Färdigt.
– Åhhhh!
Utsikten som öppnar sig blottar byn Claviere uppifrån. Men byn är som en smal tarm, omgiven av Frankrike.
– De här byggnaderna är Italien, men den här är Frankrike.
Uppifrån syns ingen åtskillnad. Allt känns som en och samma lilla by
Carla pekar ut var gränsen mellan Frankrike och Italien går vid byn Claviere.
Tallblomma. Används med fördel som hostmedicin, enligt Carla.
Valerio
Tillbaka i byn stöter vi på 82-årige Valerio i samspråk med en yngre man. Så snart Valerio får syn på Carla tar han av hatten och hälsar artigt på henne. Vi blir ordentligt presenterade och handhälsar. Valerio är en av byns runt 200 året om-invånare. I månader har han törstat efter att tala med folk. Nu har han en enorm publik av tre personer och tänker inte försitta detta tillfälle. Under den närmaste halvtimmen har denne man oss i sin hand, nästan bokstavligen. För när han gestikulerar och etsar sina blå ögon fast i en hänger man med i berättelsen som om man behärskade italienska. När han hämtar andan mellan sina långa haranger om sitt liv och leverne översätter Carla väl valda delar. Hans far arkebuserades av nazisterna, varpå 14-årige Valerio kavlade upp ärmarna för att försörja familjen.
Nu bröstar han upp sig och visar ett finger för att markera en dag – en dag var han sjuk under sina 30 år på Fiat. Vi blir tagna av hans livsberättelse så nu får vi ett spex i extranummer. Valerio är i sitt esse. När vi skrattar och applåderar skiner han upp. Är han verkligen 82?
I vilket fall har världen gått miste om en skådespelartalang av rang.
Carla med Valerio, en riktig skådespelartalang.
Trollkonster
Väl inne är det dags att titta på Carlas trollkonster i köket. Dofterna förför medan hon steker chili, vitlök och lägger i oliver taggiasche, kapris och ansjovis. Lite passerade tomater och såsen är färdig att blandas ihop med spaghetti kokt al dente. Puttanesca.
När den heta pastan lagts på tallriken tar Carla en väldig bit parmesan och river en generös portion av osten.
– Ät, ät! Vänta inte på mig!
När tallriken är tom fyller hon den på nytt och river återigen parmesan.
– Har det smakat er?
Det har smakat himmelrike.
Nästa rätt är sallad på sallad, salladslök från egna trädgården och småtomater. Alltsammans blandas ihop med salt, olivolja och äppelvinäger. Enkelt och gott. Måltiden avslutas med ostarna tallegio och erborinato.
Vilken måltid! Vilken dag!
Carla trollar i köket. Får se vad det blir?
Pasta puttanesca.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
