Kåseri: Ekollon är trevliga att se

Ekollon

Lena, vackra, men näppeligen oskyldiga. Ekollon kan leda till såväl blodvite som djupa insikter.

Minns du Hamlets bevingade ord “The readiness is all”? Glöm det! När olyckan väl är framme är man sällan redo.

Ingen tycks skräda lovorden om höstens färgsprakande löv. Inget fel i det. Höstskruden är ju magnifik med lönnens mångskiftande röda prakt i bräschen. Och titta på marken! En matta av skrumpna löv vars förmultnade doft är lika distinkt som förförisk. Men vänta ett tag, har vi inte glömt något?

Javisst! Dessa eländiga ekollon.

Eländiga? Ja, eländiga! För visst är ekollon vackra att beskåda med deras hasselnötsbruna nyanser. Men för mig är ekollon en gång för alltid associerade med livsfara. Och det hände mitt framför min och Kerstins näsor i böljande Sörmland.

Vi hade gått en av våra favoritsträckor intill Tullgarns slott och var snart i mål när jag blev träffad mitt i nyllet under en ek. En häftig smäll!  Och hjärnan håller på att implodera av adrenalinet och hög aktivitet. Vad hände? Blev jag skjuten? Något skarpt skott hade inte hörts, men smärtan var skarp och det blödde på näsbenets ovansida. Jag kände mig vimmelkantig och måste stanna till. Höll jag på att svimma av?

Jag tittar ner på marken och gör ett fynd. Ett ekollon med vass kant och blodstänk. Så pyttigt, så lent, så förment harmlöst.

Hade du gissat på att ett fallet ekollon orsakat denna häftiga smärta? Att det lossnade på flera meters höjd och slog ned precis på bågen mellan glasögonens två glas så att de slog mot näsbenet i ett slags naturens hävstång? Gissade du det? Då är du imponerande skicklig.

 

En tankeställare

Smärtan gick inte över på ett kick och såret krävde omplåstring. Resten av dagen kände jag mig mörbultad, nedslagen och konfunderad.

Varför? Det var antagligen inte smällen, smärtan eller såret som var värst. Det som satte i gång mina självömkande domedagsscenarier var snarare insikten om naturens kraft. Om ett pyttelitet ekollon kan rubba min balans och få blodet att spruta, tänk vilken skada en bamsig kokosnöt kan åsamka. Naturens outtalade kraft är mäktig medan livet är sårbart, oförutsägbart och ändligt.

Samtidigt vill jag inte gå genom livet eller ekskogen med en rustning. Vill du?


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.