Nationalpark och naturreservat på Österlen – roadtrip dag 7

Skymning vid Ales stenar

Vid Ales Stenar kan man nästan höra historiens vingslag.

Österlen är en gammal favorit där vi har varit och tältat med barnen flera gånger. Nu är vi här själva och kan uppleva naturen i vår egen takt. Slutsats: gammal kärlek rostar aldrig.

 

Soluppgång

Mycket fågelliv när gryningens eldflamma seglar upp över Hanöbukten. Måsar är det gott om. En sädesärla tittar nyfiket på oss från en sten i vattenbrynet och en dopping tar sig en morgondopp. En skarv står på en sten i havet med utfällda vingar. Vi förnimmer vågskvalp och en svag tångdoft (det luktar gott om tången!). Eldflammans röd-orange sken intensifieras för varje andflämtning av havet och sprids ut över molnen.Ett orange klot avtecknar sig i horisonten och bländar med dess starka ljus, som skapar en aprikosfärgad linje mellan solen ochl oss över havet. Solen går upp.

Soluppgång över havet i Kivik

Soluppgången vid vår nattplats med campingbilen alldeles intill Hanöbukten.

 

Stenshuvud

Åker till nationalparken Stenshuvud och ställer bilen vid entrén Hällevik och går mot Naturum. Börjar med Hälleviksslingan och flankeras av enorma barrträd med murgröna och mossbevuxna stenar. Bland ädellövskog är avenbok en favorit.

Utsikt från Stenshuvud.

Uppe på Stenshuvud öppnar sig ett vidsträckt panorama över hav och land. Det doftar blommande kaprifol. Tänk vilken utdelning på 97 höjdmeter!

Från en klippa ser vi det ena sträcket med andfåglar efter den andra flyga söderut. Nötväckan hackar girigt på barken – gömmer den inte en smaskig larv månde?

Nötväcka

Nötväckan på matjakt.

 

Naturum Stenshuvud

Naturum Stenshuvud är stängt, men utanför entrén stöter vi på Simon på Naturum och han är hjälpsamheten själv och ger tips.

Simon utanför Naturum Stenshuvud

Simon från Naturum Stenshuvud mycket hjälpsam trots att Naturum ännu inte öppnat för dagen.

Vi vadar i Stenshuvuds mjuka sandstrand och inandas dofterna som havsbrisen tagit med sig. Strandkantens praktfulla gröna alar skänker ro och dramatiska klippor sticker ut vid stranden. Turen avslutas i Hälleviks fina arboretum, trädsamling.

Sist ser jag röda och gröna rader av äpplen på marken i äppelodlingen utanför Kiviks musteri. Blir det must av dem?

Havet vid Stenshuvud

Grönskan längs havet vid Stenshuvud.

 

God mat

Här ska något väldigt privat avslöjas. Upptäcktsfärden var så intensiv de senaste två dagarna att vi inte hann med ordentliga måltider. Nu sitter vi på Buhres fiskrestaurang på Kiviks hamn och låter koljan med potatismos väl smaka.

Kolja med potatismos

Välsmakande lunch som mättar en armé hos Buhres på Kivik. Kolja med potatismos och smörslungade bönor.

Sedan beger vi oss till naturreservatet Sandhammaren och följer en orange markering längs en träramp genom sanddyner. Snart visar det sig havet och det verkar vara temperamentsfullt. Men vindarna är ljumma. Vi går i motvind, bra träning för livet.

Tång vid Sandhammaren

Oändlig sandstrand vid Sandhanmmaren.

 

Gott fika förlänger livet

Vad är sannolikheten att hitta liv på mars? Lika hög som att hitta en himmelsk kolatårta mitt på den skånska landsbygden? Då ska vi definitivt vara på vår vakt. Sitter på Olof Viktors och slickar på tårtrester. Mera tårta! Då blir världen kanske lite gladare och snällare.

Kolatårta och kaffe

Himmelsk kolatårta på skånska landsbygden hos Olof Viktors.

 

Ales stenar

Kåsebergas charmiga hamn ligger nedanför en kulle och alldeles intill vågskvalpet. Vi tar en stig upp till Ales stenar. Stenarna bildar en miniatyrkalender. Fascinerande att kunskapen om tidevarvet och årscykeln fanns redan på bronsåldern 1000 år efter Kristus.

Platsen är en blåshåla, men storslagen. Kanske därför.

Får vid Ale stenar

Kurragömma i skymningen vid Ales stenar.

 

Skymning bortom tid och rum

Vi återvänder till Ales stenar i skymningen med doften av nyslaget gräs från hagen bredvid. När sista turisten lämnat tar fåren stenarna i besittning och betar i tidlös ro. Här är det nära till civilisationen i Kåseberga och platsen har även starka historiska band till en gammal civilisation; ändå känns det så fjärran civilisationen i skymningen: en plats med rymd för högflygande tankar.

En eldflamma i havet varslar om dagens förestående slut. En falk syns i skyn, till synes orörlig. Sedan dyker den ner mot stranden i ett svep. Dagen har kommit till ända. Tack för den här dagen!

Ales stenar

Dagen lider mot sitt slut. Skymningstid är kommen vid Ales stenar.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.