Ottenby på Ölands södra udde: roadtrip dag 3
Till skillnad från vårt senaste besök i Ottenby är sikten klar. Här syns fyren Långe Jan.
Dimman har lättat sedan vårt besök i Ottenby i våras. Nu ser vi både fyren och området som gjort sig känt bland fågelentusiaster i världen. Men vad är det egentligen vi ser i den gryende dagen klockan 6.15 då vi befinner oss i “huggormgömslet” alldeles intill det lugnt pustande havet?
Stenar. Rätt rejäla, avlånga stenar i vattnet intill strandkanten. Men stenar brukar inte röra sig och jag inbillar mig att dessa stenar rör sig en smula emellanåt. Jag tar fram kikaren. Det är inte stenar. Det är sälar.
”Ormgömslet” bjuder på oväntade fynd.
Sälar
Vi räknar till åtminstone 14, både knubbsäl och gråsäl. De ligger utsträckta på var sin sten och håller en skarvkoloni sällskap. En loj morgonstämning vilar över ansamlingen; en enstaka säl ålar sig eller utövar någon form av morgongympa. En skarv fäller upp vingarna på tork. Solstrålar tränger ut ur molntäcket och gult skimmer sipprar in. Kor råmar på håll, och sälarnas sång hörs på närmare avstånd.
Många stenar i havet. Men varför rör de sig?
Upphetsning i luften
Solen är nu i full dager varpå måsarna tycks skrika av upphetsning. Det skulle även jag vilja göra. Ty vi har nyss upptäckt ännu en sälkoloni med upp mot 50 sälar!
Upphetsning i luften när en havsörn närmar sig.
Rundvandring i Ottenby
Vi beslutar oss för en lugnande promenad i omgivningen och följer, mer eller mindre, den blåmarkerade Kyrkhamnsleden. Vi vandrar på heden med får och betraktar vitkindade gäss, allsköns skarvar, knölsvanar – och vad ser vi här bland alla skarvar? En havsörn! Den spejar, flyger, söker. Sätter sig på en sten i havet ett par hundra meter bort. En till – ätandes på en sten i havet!
Här kommer havsörnen.
Dovhjortar
Efter 1,8 kilometer på Kyrkhamnsleden bestämmer vi oss att gå genom Ottenby Lund ända ner till stranden för att titta på sandreveln på östra sidan. Väl i lunden stannar hjärtat upp mitt i steget: två dovhjortar med ståtliga horn vill för allt i världen inte avbryta måltiden; de får stå ut med att ha oss betraktande på behörigt avstånd ett bra tag.
Hjärtat stannar till när dovhjorten käkar sin lunch.
Äntligen lugn och ro
Nu blir det lugna puckar. Vi knallar på en lång spång till det så kallade vindskyddet vid havet. Från skyddets gistna bänk kikar vi mot sandreveln en bit ut och siktar en storspov.
Stenfalk och lärkfalk sägs finnas här, vi lyckas se vadande kor. Sedan packar vi ihop oss och beger oss parallellt med stranden genom en lund med fina ekar tillbaka till Ottenby.
En lång spång över strandängarna. Den tar vi!
Stenmur och strandäng. Öland i ett nötskal.
Skymning
Vi ställer “vår” California Ocean vid Grönhögens gästhamn direkt vid havet. Under vår promenad visar sig ett omfattande fågelliv. En falk ryttlar och dyker ner för att försvinna i väg utan att visa upp bytet. Vi tar en promenad sen eftermiddag och inandas sensommarens klara luft. Till vänster Östersjön och på högersidan en damm bräddfylld av fågelliv: sothöns, knölsvanar, grå svanungar bredvid, svalor och änder, mås. Det är livat.
Läggdags för svanfamiljerna.
En gråhäger lurar i strandkanten. Andfåglar står på rad på stenar i havet och har full koll på att vi är där och betraktar dem; de betraktar oss tillbaka. Stigen fortsätter jämte golfbanan. Algklädda stenar vid vattnet. Gråhägern förflyter på sig varefter vi går. Falken likaså. Solen ömsar skinn från blekgult till blodrött skimrande och sjunker sakta men säkert i havet.
Rödskimrande solnedgång vid Grönhögen.
Vandringsfakta:
Vi gick på de markerade vandringsstigarna från Ottenby i riktning mot Ottenby Kungsgård. Ungefär vid Västra Mark svängde vi av och gick genom Ottenby Lund ner mot Schäferiängarna och mot sandreveln. Därefter tillbaka till Ottenby.
Karta: En översiktlig karta hittar du VisitOlands hemsida.
Spegelblank.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
