Kåseri: En natt i bilen ger perspektiv

Bil och tält på camping

Vi har testat att sova både i bilen och i tältet. Resultaten redovisas i texten.

Kan verkligen en natt i bilen ge ett nytt perspektiv på tillvaron? Jo, dessutom till en tämligen blygsam kostnad i form av något stela leder morgonen efter.

Först en bekännelse. Övernattningen i bilen var oplanerad. Visserligen går att fälla sätet bak vår medelstora bil, men inte att sträcka ut benen, vilket är förutsättningen för en hygglig nattsömn. Det säger sig självt att man inte dristar sig till att sova i en sådan bil.

Om man inte måste.

Vi planerade utifrån fulländad sommarvärme utan en droppe regn. Vårt undermåliga tält tålde inte en enda droppe. Det hade regnat rekordartat i närmast tio timmar, under hela vår bilfärd. När vi var framme vid campingplatsen hittade vi en sjö.

Vi sov i bilen. I varje fall förberedde vi oss för det. Vi gjorde precis som vanligt. Borstade tänderna, bytte till mjuka sköna plagg och gav varandra en godnattspuss.

Med själva sovandet gick det si och så med. Kölden kröp genom bilens englasfönster rak in i märg och ben. Vi huttrade av köld trots vantar och mössa. Armar och ben domnade av dålig blodcirkulation medan vi själv inte domnade det minsta. Trots att vi upprepade gånger bytte ställning på vårt halvliggande fick vi i oss knappt en blund. På morgonen var kroppen stel och ögonen blodsprängda.

 

Mer blött än romantiskt med tält

Så småningom förbyttes regn och rusk med klarblå himmel och högsommarvärme. Våra romantiska planer att sova naturnära i tält kunde därmed förverkligas. Om sanningen ska fram var upplevelsen mer blöt än romantisk. Vid minsta morgondagg väcktes vi hårdhänt av blöta sovsäckar och blev tvungna att hålla oss till campingens ofta hyggligt uppvärmda kök.

När pendeln slog tillbaka och solen förbyttes mot regnskurar vann pragmatism över naturromantiken och vi tog in på enklast möjliga hotell långt från allfarvägarna i norra Dalarna. Det fanns varken choklad på kudden eller byxpress. Men man kunde sträcka ut benen ordentligt och sova i en varm säng.

Så gott och tacksamt hade jag nog aldrig sovit.

Vi tillbringade bara en natt på detta lilla hotell, men känslan av tacksamhet över något så grundläggande som en varm säng bär jag fortfarande med mig. Varje natt.


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.