Kåseri: Bästa botemedlet mot värmeböljan

Det finns mer eller mindre kostsamma sätt att hålla nere kroppstemperaturen. Det har vi lärt oss den hårda vägen under en historiskt kvalmig värmebölja.

Ingen med fötterna på jorden har nog undgått sommarens historiska värmebölja. Människor får värmeslag och blir utslagna. Människor dör. Det gäller att klara sig och överleva. Vi befinner oss i Tyskland och är ute på upptäcktsfärd på dagarna. Så långt som möjligt håller vi oss i skugga och förordar vandring genom skog, vi dricker kopiöst med vatten, vi badar fötter och händer i kallt källvatten så ofta tillfälle ges. Men värmen lägger inte sordin på vår upptäckarlust så efter en hel dags upptäcktsfärd i upp mot 33-gradig hetta är vi mosiga – fallfärdiga. Hur ska vi klara en tropisk natt till utan att försmäktas?

Vi testade en mängd metoder för att få ner kroppstemperaturen – och är alltjämt tacksamma för nya råd.

Vi sökte semesterbostäder i källare eller i norrläge. Vi fällde ner persiennerna för att stänga ute allt dagsljus och låtsades att vi bodde i en grotta. Vi drack iskallt vatten tills det började rinna om öronen. Vi duschade kallt. Vi lade oss i sängen invirade i blöta handdukar. Vi öppnade fönstren och vinnlade oss om att skapa ett fläktande korsdrag.

Med handen på hjärtat, lindringen var blygsam. Efter några sömnrubbade nätter var alla goda råd förbrukade – och dyra. Vår sista krisåtgärd var nämligen att ta in på ett förstaklasshotell. Blotta tanken på svalkan i ett luftkonditionerat rum förmådde kroppstemperaturen att gå ner en smula.

Fallfärdiga gick vi in i lobbyn och mötte en påtaglig kyla – luften var så sval att huden knottrades. Vi svävade nästan på moln under hela den långa och till synes nyrenoverade korridoren – som utmynnade i ännu en korridor som inte alls kändes så nyrenoverad.

Överraskning…

Vi öppnade rumsdörren och tyckte att vi kom in på spaavdelningen. Med stora södervettande, värmealstrande fönster kändes det stora och syrefattiga rummet med gamla röda mattor som en bastu. Svimfärdiga inledde vi en febril sökning efter knappen till luftkonditioneringen. Vi stiftade bekantskap med alla knappar, öppnade minibaren, tittade till badrummet som nog var intakt från 1970-talet – men hittade ingen magisk knapp till luftkonditioneringen. Ju mer vi letade desto närmare insikten kom vi: det fanns ingen luftkonditionering just på detta förstaklasshotell – bara ett gigantisk värmeelement väl dolt på väggen närmast fönstret.

Vi lät bli värmeelementet och tillämpade all vår kunskap för att sänka vår kroppstemperatur. Fällde ner persiennerna, drack halvljummet kranvatten, duschade kallt och virade in oss med blöta handdukar tills vi någon gång fram mot småtimmarna nickade till av utmattning.

Ärligt talat, vi sov uruselt. Ändå är jag väldigt stolt över att vi ändå inte tappat sinnet för humor. Vid utcheckningen skämtade jag med receptionisten: “Luftkonditioneringen är visst lite trasig?”

Men receptionisten verkar inte ha sinne för humor. Segervisst säger hon: “Vår luftkonditionering är prima. Det är du som inte har fjärrkontrollen!” Hon öppnar en liten låda där ett enda föremål finns: fjärrkontrollen till luftkonditioneringen i vårt rum.

Som sagt, jag märkte från första början en påtaglig kyla i lobbyn. Det gällde även den mänskliga faktorn.

Text: Eyal
Bild: Kerstin