Kåseri: Resebaksmälla

Hårresande vindar. Även i Portugal hamnade vi mitt i stormen. Men i alla fall regnfritt ibland.

Vår resa undan den svenska vargavintern till solsäkra Andalusien för osökt mina tankar till en annan resebaksmälla och vidare till ett samtal för några år sedan.

Samtal med Torgny Lindgren

En gång satt jag och numera framlidne Torgny Lindgren på bänken utanför Svenska Akademiens Nobelbibliotek och samtalade. Medan det bolmade om hans pipa vindlade samtalet. Ofrånkomligen för en matbesjälad författare bakom verk som “Pölsan”, “Hummelhonung” och brev- och kokboken “Maten. Hunger och törst i Västerbotten” (tillsammans med Ella Nilsson) kom ämnet mat så småningom upp.

Ja du, sa legendaren karaktäristiskt eftertänksamt, hunger betyder mer än maten för livsglädjen. I hungerns tillstånd kan man tänka på maten man skulle vilja äta och verkligen njuta. När man väl äter är njutningen snabbt över.

Visserligen har det tagit ett antal år att smälta denna omvälvande slutsats. Postumt måste jag ge Torgny Lindgren rätt. Inte nog med det, troligen kan slutsatsen tillämpas på flera områden – inte minst vid resor. Suktandet efter resan med dess lätt igenkännliga förtecken som skenande förväntningarna och tilltagande iver kan på flera plan likställas med hungern inför en måltid. Allt från fantasieggande bilder som skapas i den egna hjärnan före crescendot till den svindlande fallhöjden som kan inträffa så snart fantasin krockat med verkligheten. Man kan drabbas av en baksmälla för mindre.

Talet om resebaksmälla får mig osökt att tänka på vilken succé vår resa till Lissabon blev, i varje fall i våra fantasier inför den. Vi skulle slippa den hårda svenska vintern och uppleva sydlandets varliga vårliga sol. Tänk bara vilka underbara upptäcksfärder vi skulle kunna bege oss på i dessa skonsamma väderförhållanden! Väl inomhus skulle vi bo anständigt förstås – trestjärnigt lägenhetshotell med egen gratisparkering, gratis wifi och eget badkar. Och med Portugals småberömda låga restaurangpriser skulle vi knappt laga någon mat i lägenheten – ändå fanns möjlighet till det. Kort sagt, vi hade en fulländad semester att se fram emot. Ingenting kunde gå fel.

Ingenting kunde gå mer fel

Gratisparkeringen fungerade prickfritt, det stod knappt några bilar på parkeringen. Men det ska erkännas att vi rusade över parkeringen. Ty av överdriven nitisk varsamhet om vår hud uteblev solstrålarna helt och ersattes av oupphörligt regn. Nästan torrskodda äntrade vi vår trestjärniga semesterlägenhet och delade ändå en djup önskan att skaka av oss rusket som på rekordtid hann långt in i ben och märg. Finns ett bättre och snabbare sätt att värma kroppen på än ett skummande varmt bad?

Som utlovat hade vi mycket riktigt eget badkar. Det var rent och fint, närmast oanvänt. Av en enkel orsak. Karet var propplöst.

Jag la en plastpåse i stället, en medhavd plastmugg (som genast flöt upp förstås), en hel fylld termos. Lönlöst. Badkaret höll inte tätt.

Till slut lyfte jag luren till receptionen. Badkaret är propplöst!

Ja, så är det alltid hos oss, sade en oberörd receptionist.

Men jag vill bada!

Jaha, om du propsar kan vi väl komma förbi med en propp.

Som alltid renderade badkarsbadandet i miljörelaterade samvetskval i själen. Men kroppen blev i varje fall varmare, om man satte på sig sin varmaste tröja och genast grävde ner sig under täcket. Och skulle även nästippen skonas undan vinddraget från den uppenbarligen otäta balkongdörren borde hela huvudet stoppas i detta värmande mörker.

Jakt på mat

Enda anledningen till att överge denna behagliga semestertillvaro var hunger. Envist pockade den på ända tills vi efter ett strövtåg i ovädret, längs en bilväg och över en enorm och förvirrande bilparkering, hittade in i ett gigantiskt inköpscentrum. Här låg restauranger, kaféer och framför allt snabbmatställen i slösande överflöd. Bara att slå sig fram genom folkhavet med lösspringande barn med rinnande näsor, välja ett ställe och sätta sig vid ett okladdat bord.

Du hör själv: Mission impossible.

Räddningen var dock inte långt borta. På en oansenlig gata en bit utanför denna flera våningar stora labyrint hittade vi tack vare vår kära gps en matbutik tillhörande en lågpris-livsmedelskedja. Därmed kunde mat- och hemfriden säkras.

Väl i lägenheten hade vi oanad glädje av mikrovågsugnen. Där låg vi fullt klädda under täcket med en uppvärmd färdiglagad lasagne från lågpriskedjan på en använd handduk mellan oss. Då vi aldrig någonsin förut ens hade nalkats en färdiglagad lasagne är följande replik hyggligt med sanningen överensstämmande:

En sån god lasagne har vi aldrig ätit! Vad gott!

Sedan var denna högst flyktiga lycka under täcket över. Torgny Lindgren hade förstås rätt. Synd bara att somliga insikter måste upplevas.

Vad är din favorit färdigmat?

Text och bild: Eyal