Kåseri: Hyrbil fordrar mer än nerver av stål

Varningslampan lyser återigen i vår hyrbil. Hjälp, var har vi Google translate?

Grattis, du har blivit uppgraderad till en större bil, eftersom du bokade och betalade i god tid!

Närmast euforisk tackar jag kvinnan bakom disken vid biluthyrningsfirman och stoppar bilnyckeln i fickan.

Vi har precis landat i Frankfurt och har en bra bit att köra till en ort vid den schweiziska gränsen. Vi skyndar oss till bilen, en svartblänkande modern bil av franskt fabrikat som ser helt oanvänd ut. Jag fiskar upp bilnyckeln och stelnar till. Kära hustrun är tankeläsare så hon inser genast att något i min lilla värld har gått sönder.

Nyckeln. Kolla.

Så häpnadsväckande välartikulerad kan somliga bli i kontakt med modern teknik. Hustrun granskar den tunna och blanka metallbiten i nyckelhållaren, vilken jag håller fram stum av förtvivlan.

Hur i herrans namn ska jag starta bilen! Det här är ju ingen nyckel, det jag nyss hållit i handen liknar mest ett bankomatkort, om än av större tjocklek. Men nu har hustrun bollen, eller bankomatkortet. Utstrålande självsäkerhet sätter hon sig i förarsätet och stoppar kortet i en smal springa. Det passar perfekt. En skärm till instrumentbräda lyser upp liksom våra ansikten.

Mondänt vidunder

Det är vackert att skåda detta mondäna vidunder och vi hade säkert kunnat ägna en längre stund åt att lovorda tekniska landvinningar i människans tjänst. Om det vid det laget inte började skymma och vi som sagt hade en rejäl bit kvar att köra.

Köra? Men då måste bilen startas! I denna stund är det uppenbart att ingen av oss har någon uppfattning om hur detta ska gå till. Det finns ju inget nyckelhål där nyckeln kan vridas. Och, nu börjar luften att gå ur mig och ett stråk av uppgivenhet sippra in, det finns ingen handbroms att lossa. Förvisso sitter vi i något som på många sätt liknar en bil, men helt övertygad om att den kan köra som en bil är jag vid det laget inte. Som jag nyss påpekat, “bilen” ser helt oanvänd ut.

Självfallet ligger ingen instruktionsbok i handskfacket, instruktionsböcker är ju så gammalmodigt.

Tillbaka till hyrbilsdisken, en förnedring i paritet med Henrik IV:s förödmjukande vandring till Canossa. På några sekunder klargör kvinnan hur bilen startas och hur den elektroniska handbromsen fungerar. Vi lyckas faktiskt själv sätta i gång cd-spelaren och snart flödar Gyllene Tiders En sten vid en sjö i en skog/Tuffa tider (för en drömmare).

Vi är definitivt på väg, vi har lärt oss en del om moderna bilar och om vad som krävs för att köra hyrbilar: nerver av stål.

Så är det nog med livet. Man kommer till en punkt då man inbillar sig ha lärt sig något av vikt. Livet känns uthärdligt greppbart och man börjar känna sig trygg med tillvaron. Då återstår antagligen dagar eller kanske timmar tills man skakas i sina grundvalar.

Polska ingår i bilhyran

Vi landar på Gran Canarias flygplats. Det är mörkt och förstås bråttom till en semesterlägenhet, vi är så trötta. Mellan oss och en väntande säng skiljer en liten och befriande omodern hyrbil som känns väldigt begagnad. En flygande start.

Redan i femte rondellen händer det grejer som fordrar mer än nerver av stål. En varningslampa och ett meddelande blinkar på instrumentbrädan. På ett språk som visar sig vara en mycket uppfordrande polska. När vi inte hörsammar uppfordran börjar det pipa i kupén. Att fortsätta köra mot lägenheten är otänkbart.

Med porlande svett googlar vi kors och tvärs och kommer fram till att bildatorn framhåller brist på luft i vänstra framdäcket. Det är hårda anklagelser som vi omöjligen kan besvara, i varje fall inte på polska. Så vi kör till närmaste bensinstation i hopp om språkfärdigheter i polska, eller åtminstone kunnighet om bilar parat med en gnutta vänlighet.

Vi hittar en mustaschprydd medelålders man med pizzakartong på passagerarsätet och varmt leende. Språkkunskaper utöver spanska är det si och så med, men han hjälper oss hantera luftpumpen och bli av med varningshelvetet.

Så vårt råd till alla som ska hyra bil är: Ta med polsk parlör. Den tar mindre plats i bagaget än en mustaschprydd medelålders man med hjärta av guld.

Har du någon gång varit med om ett oönskat äventyr med din hyrbil?

Text: Eyal
Bild: Kerstin