Kåseri: Jakt på semlor

Semla.

Äkta svensk wiener-semla. Bara att hugga in.

Två tankar i huvudet samtidigt: Mandelblomning på Mallorca är härlig. Men det lackar mot fettisdagen och jag vill så gärna avnjuta åtminstone en semla! Går dessa tankar att förena?

Min första reflektion: Urlöjligt! Varför ska det vara något problem att hitta semlor på Mallorca? Här fattas det väl ingenting, i synnerhet inte mandlar. Tvärtom, med tanke på Mallorcas sju miljoner mandelträd bör det finnas kopiösa mängder mandlar, rimligen också i förädlad form som mandelmassa. Spanjorerna är ju tokiga både i sötsaker och mandlar.

Grädde då? Grädde oroar jag mig minst för. Du kanske tror att vi inte gör annat än pinar oss uppför branta backar och käkar morötter. Men då känner du i varje fall inte mitt idoga trånande efter bakverk som bågnar av färsk grädde. Det är näppeligen en tillfällighet att många av våra upptäcktsfärder rundas av vid ett konditori. Där kan man med fördel hämta andan och torka svetten framför ett skyltfönster dignande av söta läckerheter eller dulces som det kallas här. Och den som stått vid ett sådant skyltfönster vet att ett flertal av dessa små eller stora verk innehåller denna vita, möjligen något feta, men alldeles underbara ingrediens.

Här kan jag nästan höra en invändning. Mandelmassa och grädde är en sak, men att baka en semla är något helt annat och något som är väldigt svenskt. Endast Sverige svenska semlor har.

Jo, jo. Köttbullar också, eller hur? Säg ett land som inte har köttbullar. De finns ju precis överallt, har bara annat namn och möjligen annan kryddning och storlek från land till land. Var så säker på att det är samma sak med fettisdagens oemotståndliga mumsbit. Det gäller att hitta rätt konditori och ha ögonen med sig.

Och plånboken, visar det sig. För väl inne i butiken blir jag så vimmelkantigt av de förförande sötaktiga dofterna att jag måste ha med “bara en av varje” bakverk innehållande spår av grädde.

Nu sitter vi i semesterlägenheten med ångande kaffe och en lång rad av allsköns bakverk. Det ska villigt erkännas att ingen av dessa skönheter liknar semlas runda gestalt. Men det är inte utseendet som är viktigt, det är innehållet – alltså smaken. Med detta digra urval av gräddstinna godsaker framför mig känner jag trygg förvissning om att ingenting kan gå fel. Någon bakelse måste åtminstone påminna om en äkta semla i smaken. Måste! För hustrun bredvid är inte alls lika trygg med detta, hon har varit skeptisk till hela idén från början.

Med undantag av enstaka sörplanden råder andäktig tystnad under provningen av semlorkandidaterna. Men efteråt hörs en fnysning från hustrun: “Färsk grädde”. Så yppar hon ett dräpande slutkläm: “Sprejgrädde!”

I stunder då tillvaron ter sig becksvart ska man härda ut. Räddningen kan snart vara på väg och inte sällan från oväntat håll. Denna gång kommer räddningen från himlen, mer eller mindre. En tidig morgon råkar blicken fastna på en lapp på anslagstavlan på hotellet med många svenskar där vi bor: Semlor. Svenska kyrkan på Mallorca kommer med semlor till nästa andakt. De intresserade anmäler sig här.

Man kan bli religiös för mindre.

 

En undran:

Kan suget efter semlor egentligen handla om något djupt mänskligt, att vi trånar efter det vi saknar i stället för att uppskatta det vi har? En frisk människa skänker ju knappt en tanke åt sin hälsa medan den sjuka kanske inte tänker på någonting annat. Vad tycker du? Hur bra är människor på att uppskatta det man har?

Ensaimada med grädde.

Äkta mallorcinsk ensaimada med grädde. Så gott som en semla?


Text: Eyal
Bild: Kerstin


 

9 svar

  1. Angelika skriver:

    That looks so delicious and I’m very pleased that you not only nibble carrots 🙂

    I have met people who are rich and very healthy and unfortunately always dissatisfied. Fortunately, there are also people who are satisfied with little. Often, those whose health is not so good are satisfied with what they have. There are probably many different variations, I think.
    One is probably born with a certain character. Or you develop with age.

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hello Angelika! Well you don’t have to nibble carrots, carrots are great in a carrot cake 🙂 We can only agree regarding the satisfaction with life. It is a gift to be able to appreciate what you have. We hope and think it is possible to develop the ability to appreciate the gifts of life. But some people may have to work harder to get there.

  2. Angelika skriver:

    Thanks – you have written well.
    And: Yes, carrot cake, that’s something very good!

  3. Vilket underbart kåseri. För en som förstår det där med bakelsers lockelse, skulle jag säga att man uppskattar det man har, men ändå kan bli sugen på svenska bakelser, oavsett var man är i världen :).

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hej Daniela! Trösterikt att inte stå ensam i bakverksälskarnas skamvrå! Och visst kan man både uppskatta det man har och vara sugen på svenska bakverk, i synnerhet när man är utomlands.

  4. Sara skriver:

    Vad härligt att ni till slut får semlor, detta himmelska verk! Själv har jag redan ätit fem stycken… men som glutenintolerant gäller det att passa på då perioden för de glutenfria semlorna är temligen kort!
    Om det att människor vill ha det de inte har så tror jag att många människor har problem med att vara nöjda! Framför allt i västvärlden ska man alltid ha mer och något annat. En ständig strävan efter något mer, något bättre. Det är en gåva att vara nöjd med det man har och uppskatta allt i ens vardag. En gåva som skänks till alla de som stannar upp och tänker efter. En insikt om att man skapar sin egen lycka, att lycka är runt en och i en hela tiden. Att man måste släppa taget om begären och rösten som säger att man alltid vill ha mer. Det kan vara en kämpig väg dit, men väl där blir det plötsligt lätt att uppskatta allt runt om kring en! En ny medvetenhet om allt fint som ständigt pågår. Fast trots insikt kan man ibland glömma i svaga stunder!

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Tack Sara för dina kloka tankar! Det är verkligen en kämpig väg att släppa taget och inte alltid sträva efter mer. Och inte glömma att njuta av det som är här och nu. Det är fullt förståeligt att man kan ha svaga stunder, man är ju inte mer än människa. En annan mänsklig svaghet är semlor. Men dem bejakar vi mer än gärna!

  5. Ditte skriver:

    Ett härligt kåseri med stor igenkänningsfaktor.
    Visst kan man utomlands, framförallt, tycker jag ibland längta efter någor svenskt. Jag gjorde i alla fall det under de nästan fyra år som vi bodde i Peking. Inte mycket , men då och då. Takcsam då för att IKEA fanns.
    För ett par år sen när vi var här i den spanska sommarstugan skulle jag bjuda på semlor här hemma. Semmelfest. Och jag bakade ”bulllarna” , hade beställt mandelmassa och riktig svenska vispgrädde i en svensk butik. (Handlar annars inte i svenska butiker här). Men grädden hade varit frusen och var svårvispad och semmelbullarna var inte så där fluffiga, mer som scones. Mandelmassan var bra. Men alla upskattade semlorna.

    Jag tycker jag blivit mycket bättre med åren att vara nöjd med det jag har. Täkler ofta på hotellmagnaten Petter Stordalen som en gång sa:- ”man kan inte sälja andra jordgubbar än de man har”. Klokt tycker jag. Och inte blir man gladare av saker….

    • PåUpptäcktsfärd skriver:

      Hej! Härligt med en semmelfest! Vilken kul idé. Eget är inte aktuellt för oss just nu eftersom vi inte har någon ugn. Antagligen kan vi få vårt semmel-lystmäte när vi landar i Sverige. Vi ser redan fram mot ett besök på vårt favoritkafé på Arlanda, RC Chocolat, direkt när vi landar. Kan bara instämma i det kloka jordgubbsresonemanget!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.