Dagens behållning: en liten söting i Alcudias berg

Mandelblom på kvist.

Skir mandelblom är en fröjd för ögat på Mallorca under januari och februari.

Först en ensam liten skir blomma som tar oss med häpnad. Så liten och så ensam på det högresta mandelträdet. Sårbar också, har en vän tyckt efter att ha sett ett foto.

Denna tidigblommande mandel växer på en mindre gård mellan Port d’Alcudia och Alcudia, intill en vindlande och trång bilväg där varje gårdsägare med självaktning har åtminstone en vakthund, ett antal oliv- och citrusträd och dessa mandelträd som blommar i januari-februari och får oss att tappa andan.

I dag går vi förbi samma mandelträd. Vår lilla sårbara mandelblomma är som förbytt. Den har fått både självförtroende och en mängd syskon bredvid. Hjärtat tar ett skutt – inte av häpnad, utan av beundran av denna praktfulla mandelblomning.

Vi sliter oss ifrån denna alldagliga betraktelse under blomningstiden och klättrar upp för berget. Vi har trampat dessa steniga bergsstigar så många gånger att getterna inte ängsligt springer sin kos längre som de gjorde förut. De kanske känner igen oss. De kanske känner igen min röst och mina hälsningsfraser. De tittar på oss med sina mörkbruna ögon och återgår sedan till att beta av vildväxande rosmarin och andra växter.

Utan att någon av oss är mentalt förberedd stöter vi på något brunt framför våra fötter på stigen. Vi hejdar oss tvärt. Ett litet ansikte. Små ögon öppnar sig och tittar på oss för första gången. En ett par dagar gammal killing på något ostadiga ben.

Hjärtat stannar för ett ögonblick. Vilken söting! Instinkten är att ta den i famn eller åtminstone klappa den. Men vi går vidare för att inte skrämma detta sårbara lilla liv som inte känner oss. Än.

Killing i Mallorcas berg.

En ensam liten killing dyker upp mitt på stigen i bergen. Där stöter vi ofta på mallorkinska vildgetter.


Text: Eyal
Bild: Kerstin